Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LXX. Run-lejonets i Venedig minnen om nordbor. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faror, tills döden framför Negroponte gjorde ett slut
på hans segerlopp. Under dessa krigsår på Morea och i
Hellas var hofjungfrun icke mera tjenare, utan vän,
och så väl hans excellens som grefvinnan voro lika
varma vänner af lärdom och vetenskapliga arbeten –
både grefvinnan och jungfru Anna voro hemmastadda
i de gamla språken – så att i den venetianske
öfverbefälhafvarens fältläger afhandlades lärda frågor,
anställdes vetenskapliga och historiska forskningar
samt samtal med lärda greker öfver hvarjehanda ämnen,
lika ifrigt som deremellan krigsplaner utkastades
och utfördes.
Anna Agriconia förde en dagbok, ur hvilken ett och
annat sedermera i det följande århundradet blef
(af den flitige samlaren Görwell) offentliggjordt.
Så skref hon ock bref hem till sin broder Samuel, af
hvilka några äfvenledes blifvit offentliggjorda. I ett
af dessa säger hon, att hon skulle hafva blifvit högst
bedröfvad, om hon icke fått säga sig hafva varit i
Korinth. »Fru löjtnantskan Heimb var med mig. Gästerna
voro öfvermåttan lustige. Hans excellens (Königsmark)
talte latin med dem och grekiska ur Aristotele.»
Alla föllo häröfver i förundran och påstodo, att man
skulle hafva generalkaptenen (Morosini), som då kommit
öfver med galererna till Athen, att lära latin. »Jag
gick emellertid och besåg templen, fortsätter hon,
ett besynnerligt, som hade tretton stora kolonner,
4 1/2 aln tjocka, och mycket höga, små refflor, som
man kunde lägga en stor tumme uti, hvilket blir
kalladt à la Corintienne. En af dem var nedfallen
och afbruten. Några vackra hus kan man ännu se, som
äro något förgyllda och två små badkamrar, som voro
artiga. Vi gingo Ægina förbi, och den lilla ö, der
Xerxes mönstrat sin stora här på sin silfverstol,
då Atheniensarne uppbrände hans flotta i hamnen.»
Den svenske fältmarskalken med sin lärda och af
fornminnena hänförda svit kom ock till samma hamn, vid
hvilken Themistokles och Perikles fästat sina namn,
Piräeus, af hvars långa till Athen löpande murar ännu
i dag lemningar finnas qvar, der lejonet stod med sin
för grekerna och venetianarne främmande inskrift. De
kände till det, hade talat derom, och man var ifrig
att få se det. »Ändtligen begynte konsuln tala tyska»,
skrifver Anna till sin broder, »och bad, att man inte
måtte tala annat språk, att inte blifva förstådde
af skeppsfolket; sade ock att det var fyrahundra i
fästningen turkar. Vi stego då på landet att bese
lejonet, som var af marmor och satt fyra och en half
aln högt, ett framben var sju qvarter tjockt. I det
ögonblicket kommo några greker ridande ur staden.» Vi
kunna lätt fatta, huru märkligt Königsmark och hans
lärda fruntimmer skulle finna detta lejon, och huru
de skulle uttömma sig i forskningar och gissningar
öfver det och dess runslinga, ehuru ännu halftannat
århundrade skulle gå och tiden ännu mera försvåra
läsningen af den sednare, innan gåtan blef löst.
Äfven Athen föll, som vi veta, i segervinnarens
händer, och Anna skref i sin förtjusning till brodern:
»Vi äro nu herrar i Athen!» Morosini ville föra
som segertrofé till Venedig segergudinnans spann,
som prydde den vestliga frontonen af Parthenon,
men vid nedtagandet störtade denna sköna grupp och
föll i grus. Då beslöt man sig för att i stället
skicka marmorlejonet från Piräeus, och det är allt
för sannolikt, att detta val skedde på grund af den
svenska fältmarskalkens inrådan och således måhända
äfven genom ingifvelser från Anna Agriconia. Vare
emellertid dermed huru som helst, så är dock hennes,
liksom Königsmarks, namn förbundet med detta lejon
och dess förflyttning till Venedig.
Parthenon, det ännu i sitt förfall herrliga och
sköna templet, som kröner och fullkomnar Akropolis,
liksom den mästerliga skapelsen af Phidias utgjorde
Parthenons krona och fullkomning, står der ännu
i dag och visar vandraren sin af Morosinis[1] bomb
sönderskurna sida. Men oaktadt alla under olika tider
öfvergångna förhärjelser, oaktadt alla stympningar,
hvartill både kristna och muselmän gjort sig skyldiga,
står kolossen ännu med största antalet af sina doriska
pelare och
ett par tempelrum i så godt som fullständigt
skick. Sedt framifrån, skulle man på några få brister
när taga det för att vara helt.
Efter stadens intagande begagnade Anna Agriconia
sitt »herravälde», hvarom hon skref till brodern,
att bese och undersöka allt hvad som möjligen kunde
finnas qvar från Greklands och Athens lysande dagar. I
Parthenon, hvars under belägringen lidna skador gingo
henne till sinnes, fann hon en arabisk handskrift,
som hon lyckades rädda undan förstörelsen. Hon skänkte
sedermera denna handskrift till Upsala bibliothek. Hon
omtalar äfven sitt besök i »Demosthenes’ kammare»,
der hon och grefvinnan Königsmark undfägnades med
frukter.
Enligt den ännu i dag i Athen qvarlefvande
folköfverlemningen har den store atheniensiske
vältalaren Demosthenes i detta lilla hus inöfvat
sina tal, och deraf skulle namnet »Demosthenes’
kammare» hafva uppkommit. Detta är dock utan
tvifvel ett misstag. Den lilla byggnaden, som, när
man lemnat den så kallade »Drottningens boulevard»
till höger, ligger ungefär midt på »Trefotsgatan»,
är en minnesvård, som blifvit invigd af en
Lysikrates såsom korag och som derföre också
kallas Lysikrates’ koragiska minnesvård. Det var
nämligen sed i Athen vid uppförandet af skådespel,
att vissa medborgare utsågos, hvilka skulle aflöna
och förpläga korsångarne, och detta med sådan mat,
som var tjenlig för rösten. Likaså skulle koragen
bestå klädedrägter och segerpris samt slutligen hålla
ett gästabud. Deremot åtnjöt koragen den hedern att
få sitta bland åskådarne i purpurmantel och med krans
på hufvudet. När nu ett teaterstycke skulle uppföras,
utvaldes flere sådana korager, och de täflade med
hvarandra om priset af en konstfullt utarbetad
trefot, som derefter invigdes åt en gudomlighet
eller uppställdes på en särskilt för detta ändamål
uppförd byggnad. Den gata, som gick längs med östra
sluttningen af Akropolis och som nu utlöper i närheten
af militärhospitalet, har, med anledning af de många
der uppförda minnesvårdarne, namnet: Trefotsgatan.
Den ifrågavarande minnesvården af Lysikrates,
söm besöktes af Königsmarks grefvinna och jungfru
Anna Agriconia, består af en fyrkantig grundmur, på
hvilken höja sig sex korinthiska pelare. Mellanrummen
mellan pelarne äro utfyllda med marmorplattor, och
det hela är betäckt med en flat marmorkupol af en
enda sten. På midten af denna kupol befinner sig en
blomformig afsats, hvarpå fordom den såsom segerpris
mottagna och invigda trefoten stod. Det af
marmorväggarne inneslutna rummet håller blott sex fot i
genomskärning, och man kan deraf finna det orimliga i
folköfverlemningen, att Demostenes här i sin ensamhet
skulle hafva studerat. Minnesvården uppfördes år 335
före Kristi födelse och talade således för de svenska
fruntimren om tider mer än tvåtusen år tillbaka. Huru
den obetydliga byggnaden kunnat få sin ännu i dag af
grekerna använda benämning af Demosthenes’ lilla hus
eller lykta, veta vi icke, lika litet som vi känna
något om de för etthundraåttio år sedan besökande
svenskarnes uppfattning af saken. Vi böra dervid
alltid taga i betraktande, huru långt den tiden i
afseende på dessa saker stod efter vår tid. – Bland
annat märkligt, som Anna omtalar, var äfven det,
att hon träffade i Athen en doktor, som räknade anor
från Perikles.
Men den för ett så vetgirigt och lärdomsälskande
sinne, som Annas, angenäma och på föremål för
forskning och eftertanke rika färden genom den antika
konstens förlofvade land afbröts plötsligt till följd
af Königsmarks sjukdom och död. Vid sjukbädden var hon
närvarande. Hon beskrifver det rörande skådespelet,
då den sörjande makan, sig sjelf och den döende
krigaren till tröst, läste ur bibeln eller någon
af de psalmer, som Königsmark sjelf författat och
som mer än något annat visa, att hans sinne äfven
i helsans och kraftens dagar var vändt åt gudliga
betraktelser. »Den ädla grefvinnan», skref hon till
sin broder, »har troget skött och tjent hans excellens
i denna sjukdom natt och dag, så att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
