Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 145 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vattnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drifkrafter o. s. v. Vattenmassornas gemensamma
vigt ligger uti gifvande af fuktighet. Erfarenheten
lärer, huru somliga ämnen tjockna, då de få stå
– såsom t. ex. sylter – ja, att vätskor kunna
rent af »torka in»», samt att tjocknandet eller
intorkandet befordras genom kokning. Orsaken
till detta förhållandet är äfven allmänt känd:
den är vattnets utdunstning, d. v. s. antagande af
gasform, hvilket underlättas genom värme. Att en dylik
afdunstning måste äga rum från alla vatten på jorden
faller af sig sjelft, liksom att denna afdunstnings
storlek måste vara beroende af klimat, årstid, tid
på dygnet o. s. v. Om den beständiga tillvaron af
denna fuktighet kan man öfvertyga sig genom s. k.
hygrometrar.
[1]

I allmänhet säger man, att luften är
fuktigare om vintern, än om sommaren. Detta är dock
ett fullkomligt misstag. Mängden af den fuktighet,
luften kan emottaga, beror nämligen på dess större
eller mindre värmegrad: är luften varm, kan den
emottaga mera vattengas, i motsatt fall mindre. Häraf
blir naturliga följden, att luftens största fuktighet
infaller under sommaren (Juli). Orsaken till misstaget
ligger deruti, att luften om sommaren kan emottaga
mycket mera fuktighet, än
om vintern. Hänger man ut, en varm sommardag t. ex.,
ett vått kläde, så torkar det på mycket kortare tid,
än det skulle göra en vinterdag. Utan en djupare
insigt i saken, faller det sig helt naturligt att
tillskrifva luftens torrhet, i stället för dess stora
mottaglighet för fuktighet, den hastigare torkningen.

Denna fuktighet i luften, som är nödvändig för de
organiska varelserna, åstadkommer hos de oorganiska
kropparne storartade förändringar. Biträdd af värmet,
de kemiska krafterna, regnet, frosten arbetar den
ständigt på jordytans omdaning. Men detta arbete
framkallar ej vår häpnad, såsom
vulkanens utbrott eller stormens vågor, som
undergräfva stranden. Nej, det är det tysta,
omärkliga, men outtröttliga arbetet, som förmår
besegra hvarje hinder, men hvars verkningar synas
först efter årtionden eller kanske århundraden. Man
har lyckats beräkna, att våra för vädrets åverkan
blottställda gråstensberg beröfvats åtminstone ett
tumstjockt skal på 2,000 år. Ännu mera storartade
verkningar visar oss närstående teckning, hvilken
framställer en genom vittring uppkommen klipp-port
i Sajan-berget i asiatiska Ryssland.

Klipp-port i Sajan-berget i Ryssland.

Stiger vattengasen upp i de högre luftlagren,
så afkyles den, öfvergår till små vattenblåsor och
bildar moln.

För att få ett klart begrepp om molnens beskaffenhet,
behöfva vi blott tänka på ett af oss alla väl kändt
fenomen, dimman. Om luften, då den äger större
grad af fuktighet, blir afkyld, antingen genom en
kall vind eller derigenom, att jordytans temperatur,
efter solens nedgång, småningom sjunker, medför denna
afkylning vattengasens förvandling till små droppar,
hvilka göra luften ogenomskinlig: det har då uppstått
dimma. Tänka vi oss nu denna dimma så högt uppe,
att vi väl kunna se, men ej känna henne, så hafva vi
klar för oss beskaffenheten af ett moln.

Molnen kunna till sin höjd vara ganska olika. En
fransk luftseglare berättar, att då han uppnått en
höjd af mer än 20,000 fot öfver hafsytan, befunno
sig dock ofvan honom moln, hvilka tycktes hafva en
ganska ansenlig höjd. De så högt upp gående molnen
bestå dock efter all sannolikhet ej af vattenblåsor,
utan af snö.

Då molnets tyngd blifvit så stor, att luften ej förmår
uppbära det samma, faller det antingen såsom regn,
snö eller hagel.

Regnets mängd är betydligt olika på olika
ställen. Genom så kallade regnmätare
[2]
har man kunnat förvissa sig derom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>