Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haga och Stallmästaregården. Af Sylvia. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skugga och med drufvans glöd, dock för blicken
tecknande sig i blott lätta konturer af marmorns
snö, lifliga, sprittande gestalter. Här är en fris,
en basrelief i cirkelform, en af Sergels mejsel
kastad trollkrets, öfver hvars åt glädjen vigda rund
sorgerna aldrig skulle våga sig att tränga. Det är
ett triumferande tåg af vinets inspirerande gudom,
den leende Bacchus i all sin ungdomliga fägring, med
sitt lejon och tigerspann, följd af en thyrsusväpnad
skara. Det är en ringlande bandå af framåt hastande
fauner och menader, med till sist lekfulla satyrer,
som dröja i muntert, gäckande glam kring den rusige,
på sin åsna stoltserande Silenus. Härunder fladdra
myriader fjärilar fram mellan grupper af palmer och
lager, och från den vingade skaran kringstänkes ett
stoft af topaser, smaragder och rubiner. Men från de
yppiga acanthus-ornamenterna sväfva leende kupidoner,
hvilka än kasta girlander af liljor och rosor från
kolonn till kolonn och än sänka sig ned bland någon
herdinnas lockar, eller på en sultaninnas blottade
skuldra.
Öfver denna rörliga färgprakt formar sig till
allt större och större dimensioner Bacchi hänryckta
följe, lösgörande sig
alldeles ur frisens begränsande ram, och, likt hvita
sommarmoln mot en fri himmel, simmar det ut i rymden,
det sänker sig ned, och nu kommer det allt närmare
och närmare. Gestalterna hafva blifvit genomskinligare, en svag
färgskiftning ligger på gudens kind, hans händer hålla
ej längre styrande tyglar, mellan dem hvilar en luta,
och nu träder han med strålande ögon fram till salens
midt.
"Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas,
Och sången raglar kring hans vigda mun!
Hör, hur han skämtar, se, hur ömt han skalkas
Med nymferna uti den gröna lund!"
Ja, det är Bellman! Carl Michael Bellman! Men ej
längre följd af fauner, satyrer, menader – nej,
det är ej mera marmorns bilder, det är de lefvande
skapelserna ur "Fredmans epistlar och sånger". Ur
denna krets träder nu skalden – se hans glädjedruckna
öga, hör hur han qväder!
"Upp, Bacchi söner, ställen er!
Stå jemt uti roten, sväng kring vårt banér!
Fäst ögat stint på flygelman!
Gör tempo qvickt, så qvickt som han,
Som flygelman!
Jemn marsch, jemn takt!
Gif akt!
Marsch! Marsch!
Märk, templets spets, vid molnens fläkt,
Af stjernornas blandning försilfras så täckt –
Upp, Bacchi söner! Lif och mod!
Håll glädtig min, svälj drufvans blod
Med lust och mod
I lek och handgemäng!
Sväng, sväng!
De klara valdhorns ljud
Bebåda vinets gud.
Kamrat, blif frisk och glad!
Ställen er rad i rad!
Flora er smyckar, till parad,
Med blom och blad.
Marsch, bussar, öfverallt!
Halt, halt!
Med sin svit går nu skalden vidare, under
det han sjunger:
 |
Det af Gustaf III (efter ritning af Desprez) tillämnade slottet i Hagaparken. |
|
Plan af det tillämnade slottet i Hagaparken. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
