Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den eviga staden. S:t Angelo eller Engelsborgen. A.-E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den eviga staden.
S:t Angelo eller Engelsborgen.
I förra årgångens tionde häfte af denna tidskrift
förekommer, jemte en afbildning af »Nervas forum»
i Rom, en uppsats, deri den eviga stadens nuvarande
karakter och utseende i några korta drag skildras. Vi
skola efter hand meddela afbildningar af några
märkligare monumentala byggnader i Rom, som nu åter
blifvit hufvudstad i ett stort rike, och presentera
vi å följande sida Hadriani mausolé, sådan den,
efter från tid till annan undergångna förändringar,
nu förekommer, jemte några anmärkningsvärda drag ur
denna byggnads historia.
Hadriani regering infaller under den period – andra
seklet af vår tidräkning – som blifvit kallad det
romerska kejsarväldets guldålder, emedan under detta
århundrade det kolossala riket åtnjöt fred och lugn
inom sina gränser, hvarigenom folket hade ett icke
ofta påkommande tillfälle att med de armar, som de
ständiga krigen lemnat öfriga, arbeta på sin egen
förkofran. Hadrianus, ehuru en fruktansvärd fiende
till Kristi lära, som då gick en blodig väg fram
till seger och välsignelse, räknas också bland Roms
mera ädelsinnade regenter, liksom han ock var en af
dess mest konst- och praktälskande. Hvad som af hans
lifs bedrift dock mer än något annat burit hans namn
till oss och framgent skall bära det till en sen
efterverld, är det stolta monument, han
byggde öfver den graf, som han åt sig sjelf och
sina ättlingar utsett.
Det egendomliga draget hos forntidens kulturfolk,
först och främst egyptierna och från dem i arf hos andra,
att skrifva sin historia i monumentala byggnader,
hvilka uppfördes till ära åt konungarne, gudarne och
dess döda – detta
drag, förutan hvilket vår kunskap om fordna
förhållanden ej skulle gå långt tillbaka i tiden,
var länge framstående, och vi se det mycket produktivt
under Egyptens, Greklands och sedan
under Roms glansperiod. Dessa byggnader,
hvilka berätta
om folkslag, dem historien knappt känner, äro, har en
författare riktigt anmärkt, de första bokstäfverna
i mensklighetens ursprungliga universalspråk och
uttrycken för denna konstdrift, som bryter fram
hos alla folk och lika hos alla under de första
utvecklingsgraderna. De under sednare stadier
skiftande byggnadsformerna jemte inskriptionerna
och den konstnärliga symbolik, hvari man sökt
åskådliggöra sina religiösa föreställningar, döden
och odödlighetsbegreppet, bilda ett slags monumentala
kulturbilder, hvilka mera noggrant än skrift och
tradition återgifva det karakteristiska i de olika
folkens och generationernas lif.
Pyramiderna äro, såsom man känner, ej annat än
kungliga grafmonumenter; sådana äro ock de
berömda
 |
Husandakt. (Efter en oljemålning af Tidemand.) (Tillhör ett poem af Fr. Hedberg, se sid. 235.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
