Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf. - Charader. - Gåta. - Rebus. - Stafnings-gåta. - Schack-gåta. - Uttydningar. (från föreg. häfte, sid. 224)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Jag är mäktig, sänder vida
Ut mitt stränga herrskarord,
Det mig roar skräck att sprida
Öfver haf och strand och jord;
Vid min hviskning blomman bleknar,
Fäller kronan tyst och dör,
Då jag vredgas, plötsligt veknar
Skogens jätte som ett rör
Och de stolta skeppen dyka
Krossade i djupet ned,
Medan hafvets vågor ryta
Öfver offrens tysta led.
Om en gnista skådar dagen,
Blåser jag på den med fröjd,
Skådar sedan, hemskt betagen,
Lågans fart mot himlens höjd;
Brinna städer, ryka byar,
Är det mig en ärekrans
Och jag jagar himlens skyar
Lustigt öfver dem i dans.
Mörka äro mina vingar,
Jordens söner frukta dem,
Ty jag nöd och tårar bringar
Öfver fridsällt hus och hem.
Men när flygten djerft jag ställer
Öfver fästets vida rund
Några fjädrar lätt jag fäller,
Leken med dem då en stund!
Uppå deras mörka yta
Elfva runor blixtra fram,
Dem man kan i gåtor byta,
Pröfven – det är ingen skam:
Vingade, men dumma väsen,
Hvilka bakvändt göra godt;
Hvad så sköna marseljäsen
Af sin skapare har fått;
Hvad en dotter ej kan blifva,
Vore hon så katig än;
Hvad som smakar bäst i skifva,
Om af måtta man är vän;
Dam, som gäckar modejournalen,
Ständigt klädd i samma drägt;
Hvad orkestern har på balen,
Är den ej med tuppen slägt;
Tidens kyss på hårda jernet,
Hvilket mjuknar upp dervid;
För en ros det bästa värnet
Förr och nu och allan tid;
Vilkor för ett jordiskt vara;
Vilkor för en himmelsk lott;
Hvad vi äga tvenne bara,
Om ock annat allt vi fått;
Hvad till allting måste finnas,
Ondt och godt och smått och stort;
Hvad vår moders bäst vi minnas,
Då vi något orätt gjort;
Hvad humöret ej bör vara,
Om vår grannes ock det är;
Spetsverk, som man gagnar bara
Om ett riktigt nöt man är;
Hvad en gerning blott kan nämnas,
Då i Gud den blifvit gjord;
Det, af hvilket tårar lemnas
Uppe i vår kalla nord;
Fisk, som glad i vattnet spritter;
Hvad för drag är utsatt jemt;
Ort, der konstnären högstämd sitter;
Djur, som mången nervsvag skrämt;
Hvad vi sällan kunna kallas
För vår nästa, skam så visst!
Hvad på landet brukar vallas;
Hvad af gräset blir till sist;
Hvad ett bord plär fyra äga;
Hvad ett kläde blir i lut;
Och hvad diktar’n brukar säga
I sitt qväde. Punkt och slut.
Lea.
Charader.
N:o 1.
Att mitt första uppå tal plär följa
Får jag ej dölja;
Att mitt hela af mitt andra är en del
Slår icke fel.
N:o 2.
Om den andra,
Som vi vandra,
Är mitt första,
Ha’ vi största
Skäl att kalla
Den mitt hela.
N:o 3.
Mitt tredje mitt andra i mitt första;
Mitt hela smakar bra då vi törsta.
And. Er. S.
Gåta.
Den största målare jorden ägt
Är jag, det kan ingen förneka.
Med tusen menniskosjälar jag lekt
Och ämnar fortfarande leka.
Min pensel framtrollar, i perspektiv,
För leende ungdom ett sorgfritt lif.
Gör rosor af tistlar och guld utaf flarn,
Gör mången pedant till ett drömmande barn,
Gör fattig man rik, gör den rike stor
Och gör att den fule sig bildskön tror.
Välkommen jag är hos båd’ qvinna och man,
För det jag för stunden så gyckla kan.
Wilhelmina.
<b>Rebus.</i>
 |
| (rebus) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
