Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En faders testamente till sina döttrar. V. Talanger. - Sidensvansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn i verlden; och de få, hvilka det lyckas,
kunna blott med den största uppoffring, ja till och
med först efter de största vedervärdigheter ernå
det. Älsken konsten endast för den njutning, som
dess idkande förskaffar; den skall aldrig svika eder
väntan; j skolen icke ångra hvarken tid eller möda,
som j användt derpå; och om olyckliga förhållanden
någon gång skulle nödga er att använda konsten som
näringsfång, så skall den rikligen belöna er för
bådadera.
Hinner eder musikaliska talang med tiden till mogen
utveckling, så kunnen j i sådant fall genom meddelande
af undervisning försäkra eder om en tillräcklig
utkomst. Gören j så betydande framsteg i teckning
och målning, att j också blifven i stånd att af eder
sjelfva skapa någonting smakfullt, så öppna sig
åtskilliga utvägar för ett godt förvärf; ty flera
så väl vetenskapliga som mekaniska arbeten behöfva,
såsom belysande hjelpmedel, detta universal-språk. I
kunnen till och med bereda er en angenäm existens,
genom att t. ex. endast uppfinna nya och smakfulla
utkast till broderier och finare fruntimmersarbeten.
Jag vet en qvinna, som Gud hade begåfvat med en
ovanlig talang för landskapsmålning. Redan såsom
helt ung flicka gjorde hon betydande framsteg under
en berömd målares ledning. Detta erbjöd henne icke
för framtiden någon lönande inkomst, hvaraf hon dock
var i behof; då slog hon sig med ifver på studiet af
insekterna, snäckorna och botaniken, tills hennes
talang hade blifvit fullkomligt utbildad och hon
omsider förvärfvade sig rykte för kunskap i nämda
fack. Detta rykte blef hennes hemgift; hon gifte sig
lyckligt, och frukten af hennes fortsatta verksamhet
utbredde det behagligaste välstånd öfver hela hennes
familj.
Ännu en annan var jag bekant med; hon ägde en
ansenlig förmögenhet och gifte sig med en köpman,
som äfvenledes var i förträffliga ekonomiska
omständigheter. Men redan efter några få års förlopp
drabbades han af förluster, som medtogo begges
egendom. Hon var moder – och måste skaffa sig och de
sina uppehälle. Lyckligtvis var hon i besittning af en
utmärkt odlad talang i blomstermålning, och sökte sig
derjemte sysselsättning såsom brodös. Sådan är dock
icke alltid lätt att finna; äfven blomstermålningen
lemnade henne mycket knapp förtjenst, och hon
måste en längre tid medelst kolorering förvärfva
sig ett tarfligt uppehälle. Men slutligen yppades en
omständighet, som satte hennes talang i tillfälle att
användas. En berömd blomsterodlare och botanist var
sysselsatt med utgifvandet af en förträfflig flora
öfver utländska
och inhemska växter; denne gjorde bekantskap med den
unga frun och erbjöd henne sysselsättning. Här först
kunde hon göra sin talang gällande, och det lyckades
henne att genom oförtruten flit skydda de sina för
näringsbekymmer.
Jag vill anföra ännu ett exempel. J skolen derutaf se,
icke blott att en förvärfvad talang och åtnjuten
undervisning kunna bära de välsignelserikaste
frukter, utan äfven huru stark viljan är, då hon
under hårda pröfningar utvecklar sig i hela sin
kraft i en qvinnas själ. Der hämtar en svag hustru
en nästan öfvermensklig styrka i sin tillit till Gud,
i ömheten för make och barn.
En fruktansvärd olycka, omöjlig att afvända,
träffade en ung maka och moder just i det ögonblick,
då lyckan syntes som allra vänligast le henne till
mötes. Hon var utan förmögenhet och hade gift sig
med en man, som likaledes ägde ingenting; men han
hade mod och ihärdighet, och de handelsaffärer, åt
hvilka han egnat sig, gåfvo redan goda utsigter för
framtiden. Då träffade honom ett förskräckligt öde:
han blef vansinnig. Det närvarande och framtiden voro
med ens förgiftade!
Hustrun var from; hon grät och bad. – I första
ögonblicket hade det förfärliga slaget alldeles
förlamat hennes
kraft, men hon reste sig snart och började fråga sig,
på hvad sätt hon skulle kunna blifva i stånd att
lösa sin svåra uppgift. Hennes läge var i sjelfva
verket mer än beklagligt – en vansinnig make,
som måste föras till ett dårhus, der främmande,
mestadels ointresserade menniskors hjelp får betalas
ganska dyrt, två ouppfostrade barn och ytterst små
penningetillgångar.
Den lilla summa, som hon lyckats rädda undan
skeppsbrottet, delade hon i två hälfter, den ena
bestämdes för mannens underhåll, den andra insattes
i en ränteanstalt; sjelf erhöll hon plats såsom
lärarinna i en uppfostringsanstalt, der dock så mycken
tid blef öfrig, att hon kunde förtjena något med sina
teckningar och likväl icke behöfde försumma sina egna
barn. Gud välsignade hennes outtröttliga sträfvan:
genom flit och sparsamhet bragte hon det derhän, att
hon kunde gifva sina barn en sorgfällig uppfostran och
hjelpa sin sjuka man ända till slutet. – Dyra barn,
låten dessa ur det praktiska lifvet tagna exempel
tjena till en lärorik varning; nyttjen alltid den
till utbildning af edra talanger bestämda tid så väl,
att de sedermera icke blott förskaffa eder nöje, utan
äfven för olyckans dagar, om den allvise skulle låta
dem komma, bevara åt eder tröst och materiel hjelp!
 |
Sidensvansen. (Se texten å nästa sida.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
