Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 361 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Småbitar ur lifvet och naturen i Norrland. Af Daniel Åslund. Medelpad. III. Herrar Åman-Bergström & C:ni.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

P:S:S:i Lom::1:r=50ö==

betydde: Pehr Sundström i Lomyran – 1: 50
o. s. v. hela boken igenom.

I den andra kladden, på hvars perm var prentadt:

N:Å:

betydande: norr om ån, funnos åtskilliga lika kuriösa
anteckningar, bland hvilka nedanstående synas för
»herrarne» ännu mera karakteristiska:

A:A:A:i A 1#k 1#s: 1.r=

som betydde: Anna Abrahams Anna i Alberg
1 skålp. kaffe, 1 skålp. socker – 1 riksdaler.

»Herr» Bergström, som varit författaren till det
ofvanstående, befann sig en dag ute i skogen på
bjelk-tumning och »herr» Åman, ensam hemma, nödgades
afsända sin dräng till en af byarna i närheten att
hämta hö och halm.

Drängen begärde reqvisition. »Herr» Åman kliade sig
bak örat och svarade, att det ej behöfdes. På grund
deraf begaf sig drängen till anvist gård, men återkom
med den helsning, att han ej utbekom hvarken hö eller
halm utan skriftlig reqvisition. Ställd i nödvändighet
att afgifva en sådan, satte sig »herr» Åman ned vid
sin pulpet och fabricerade följande frihandsteckning:

Ittt Läm Ning Ån Bn&Cni.

Detta ovanliga skrifprof lemnades drängen, som med
vidöppen mun stirrade på dessa, förlåtligt nog,
ganska dunkla hieroglyfer.

»Nå, hvad står du och fånar i?» rot »herr» Åman med
armarna i krukhandtagsfason.

»Hvad ska di här krumilunsarna betyda?» sporde
drängen, »dom sir ut som ormsnärlor och hästiglar» ...

»Du ser ut som en hästigel, du; begriper du inte,
att de korta strecken betyda tio pund hö och de långa
tjugu pund halm, din babian!»

Att ett så rebus-artadt skrifsätt skulle föranleda
förvecklingar inom firman var att förutse; men att
det från Merkurii område skulle kunna förflytta dessa
förvecklingar in på Amors,
kom väl ingendera af »herrarne» att tänka på, förrän
det verkligen skett.

Det är icke utan en viss tvekan vi för de oskuldsfulla
läsarinnorna af denna tidskrift gå att berätta den
lilla historien härom; men den är en bild ur det
verkliga lifvet och den är genom det muntra i sina
detaljer i någon mån berättigad till öfverseende med
det mindre fina i sak.

Ingen skrifvelse från firman undertecknades annorlunda
än med Åman-Bergström & C:ni, hvilket båda »herrarne»
hade lärt sig att någorlunda rita till. Nu ville sig
ej bättre, än att från den tid »herr» Åman satt på
skomakarestolen, hade han att dragas med sviterna af
sin kur hos en skogsblomma, som lystrade till den
klingande benämningen Zerafina Josephina Severina
Gullkrona Ithrona. Hon var dotter till en ganska
förmögea hemmansegare på de s. k. finnskogarne,
d. v. s. den trakt inom socknen, som var längst
belägen från ådalen och de större odlade ägovidderna,
och hvilken först anses blifvit röjd och bebyggd af
finnar. Jungfru Gullkrona, som hon i dagligt tal
benämdes, hade tid efter annan gjort anspråk på
»herr» Åmans hand, men utan annan framgång, än ett
gång på gång förnyadt löfte, att hennes önskan skulle
uppfyllas framdeles. Slutligen, trött på dessa löften
och af sina anhöriga uttråkad i afseende på denna
förbindelse, tillskref jungfru Gullkrona sin fästman
ett af skärpa och förebråelser uppfyldt anmaningsbref
att fullborda äktenskapet eller också bereda sig
på att inför domstol »få som han handladt hade»,
som orden föllo; »men» – tillades det i slutet –
»vill du på hederligt vis klarera dig från denna sak,
så är jag inte på det viset, att jag skall vara den
samma som på minsta vis vill vara den samma som är
på det viset.» Detta bref hade verkan. Herr Åman
skref eller rättare lät skrifva jungfru Gullkrona
ett erkännande af sitt förhållande till henne och
utfäste att inom natt och år antingen taga henne till
hustru eller också till henne utbetala i ett för
allt 500 riksdaler och derunder tecknades i vittnes
närvaro Åman-Bergström & C:ni. Samtidigt utfärdades
till pastor i församlingen ett så lydande intyg:
»Att jungfru Zerafina Josefina Severina Gullkrona
Ithrona Samuelsdotter i W ... får i kyrkboken skrifvas
som min trolofvade hustru varder härmed till bevis
meddeladt. S ... som ofvan Åman-Bergström & C:ni.»

Hvilken »drift», som med anledning af detta
undertecknande uppkom i socknen och till och med
inför häradsrätten, kan man lätt tänka sig.

Men vi skola ej trötta våra läsare med flera
galenskaper af samma firma. Man är verkligen
frestad votera för en genomgående revision af en
författning, som lägger en för sammanlefnadens behag
och beqvämlighet så nyttig industri i händerna på
folk af här ofvan tecknad qvalifikation. Oreda i
böckerna, trassel och trakasserier på mångfaldiga
vis tillstötte, processer och krångel började, och
jemt på dagen tre år efter det »butticken» öppnats
af herrar Åman-Bergström & C:ni, slogs den igen och
förseglades af kronobetjening, och af sysslomännen
i massan gjordes den pikanta upptäckten, att af det
diverse gods, som fyllde »buttickens» många hyllor och
fack, utgjordes största delen af tomma cigarrlådor,
träbitar, formade som paketer och påklistrade några
etiketter, knapp- och tändstickspaketer utan innehåll
m. m., »som ej så noga specificeras kan». Den reela
tillgången uppgick, utom sjelfva »butticken», till den
aktningsvärda summan af 12 riksdaler och några öre,
medan »herrarnes» passiva belöpte sig till futtiga
3 à 4,000 riksdaler.

Att tala om allt trassel, som utredningsmännen i
denna »massa» hade att bekämpa inför häradsrätt och
öfverdomstolar, blefve ett lika vidlyftigt arbete,
som det vore en alldeles förträfflig illustration
till 1846 års författning om landthandeln, sådan
denna förordning befanns i sitt ursprungliga
skick. Åtskilligt är väl sedan dess utgallradt ur
detta statsekonomiska experiment; men ännu återstår
i den vägen mycket att önska, liksom det i sjelfva
verket ännu finnes alltför många konsorter till
»herrar» Åman-Bergström & C:ni.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>