- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
13

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knallarebygden och knallarne. Pennritning af Claës Joh. Ljungström - Ett "majestät" i all sin herrlighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en hållning derefter. Qvinnorna äro merändels af
en findanad växt, och bland marbodäkorna, Toarps-
och Wingbo-flickorna m. fl. finnas ofta verkliga
skönheter; och ehuru de gamla folkdrägterna gått
ut, sker klädseln ännu med en afmätt prydlighet
och utmärkt god smak, hvarigenom qvinnans täckhet
förhöjes.

Sedligheten i knallarebygden har i allmänhet städse
varit god och religionen har från barndomen blifvit
inplantad och hos de äldre väl bevarad. – Så fann
författaren af dessa rader under de flera år, som
han var tjenstgörande i trakterna kring Borås och
Ulricæhamn.

Ett "majestät" i all sin herrlighet.

För ungefär tre decennier sedan ingingo fransmännen
en öfverenskommelse med England om förhindrande
af den afrikanska slafhandeln och afskickade
till Guineaviken en flottilj af tjugusex mindre
krigsfartyg. Operationerna på så aflägsna farvatten
fordrade emellertid att man förskaffade sig någon
fast punkt såsom station för flottiljen, och vid
Gabon-floden, som har sitt utlopp i Guineaviken,
anlades derföre ett fäste. Genom fördrag med de i de
närmaste landsdelarne boende stammarnes höfdingar
utvidgade européerna småningom sitt område och gjorde
sig snart till herrar öfver landet vid mynningen
af Gabon- och Ogowai-floderna.

Befälhafvande amiralen på den franska flottiljen
beslöt att låta undersöka huruvida det icke funnes
någon
vattenkommunikationsled emellan de begge ofvannämda
floderna och skickade derföre ett fartyg uppför
Ogowai. Efter besök hos åtskilliga stammar befunno sig
de utskickade en vacker dag hos en stam, som kallas
Galos, och här emottogos de på ett både värdigt och
vänligt sätt.

Konungen sjelf, iklädd full galadrägt, hade begifvit
sig dem
till mötes. Himlen vete hvarifrån han fått sina
uniformspersedlar, ty de tycktes förskrifva sig från
nästan alla verldsdelarne.

Hans majestät bar nämligen, så långt den nu kunde
räcka, en för många herrans år sedan kasserad
korporalsuniform. Epaletterna voro af gult
ylle med gröna prickar och i fracken sutto stora
messingsknappar, prydda med tre öfver hvarandra
liggande kanoner samt ordet: Unique! Utrustningen i
öfrigt var verkligen mer än knapp, särdeles om man
betänker, att hans majestät var icke blott konung,
utan äfven en slags öfversteprest, erkebiskop, påfve
eller hvad för andlig värdighet man nu fäste vid
hans dyra person. Den egendomligt formade gördeln
med skört gaf de tydligaste bevis på
rådande snuskighet, och hans hufvudbonad, som för
länge sedan varit en europeisk hatt, tillika med de
på benen uppträdda elfenbensringarne, gjorde ett
särdeles mäktigt intryck på
besökarnes skrattmuskler.

Den fetischdyrkande stammen hade i Jonangasjön
en helig ö. Denna, trodde man, tilläto de heliga
andarne ingen obehörig att beträda, utan skulle en
sådan djerfhet ofelbart straffas med sjukdom och
olycka. För att visa främlingarne sin bevågenhet,
ville konungen emellertid föra dem till denna
heliga ö, som, skiftande i den yppigaste grönska,
afspeglade sig i det kristallklara vattnet. Platsen
tycktes utgöra ett verkligt paradis för otaliga
fåglar, som der hade sina fridlysta bon. På en
uppskjutande klippspets vid stranden hade en stor
ibis tagit plats, och fågeln rörde sig knappast,
oaktadt båten gled förbi honom på endast ett par
alnars afstånd. Lika så litet bekymrade sig öns öfriga
bevingade, eller åtminstone befjädrade gudomligheter
om de annalkande menniskorna, hvilka för sin del icke
upptäckte det ringaste spår af andarne – men så var
ju också biskopen, den väldige andebesvärjaren, med
dem! Likväl steg han ensam i land, endast åtföljd af
sin gemål.

illustration placeholder

Konung Yondogoware såsom andebesvärjare.



Vår illustration framställer den andebesvärjande
konungen i det högtidliga ögonblick, då han,
iklädd sin embetsskrud – fracken hade uppstående
krage, som stötte mot öronen, hvaremot ärmarne
voro särdeles korta – med en ringklocka i handen
(en symbol af hans presterliga makt och värdighet)
började sin besvärjelseakt, sträckande händerna mot
några pelikaner, som på mycket allvarligt sätt tycktes
mottaga hans dyrkan.

Under denna ceremoni och till
förhöjande af högtidligheten samt sjukdomars afvärjande
från främlingarne tog denne andans man munnen
full af atugu, det vill säga bränvin, som européerna
i civilisationens intresse(!) vetat skaffa ända fram
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free