Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Högskolefonden. Skiss af Emilie Flygare-Carlén. Forts. o. slut fr. sid. 55
- I balsalen. Av Ebbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
famlade dock efter brefvet, och då hon gaf honom det,
föll han i häftiga snyftningar och tryckte det i half
yrsel till sina läppar.
Han hade icke haft ett ord för budbärarinnan af denna
lycka, men hon ägde alltför mycket hjerta och förstånd
att nu vänta det. Tyst smög hon ut, lemnande honom åt
hvad han i detta ögonblick bäst behöfde: ensamheten.
Han bröt brefvet. Bokstäfverna voro sådana som han
fordom sett dem: vackra och jemna – icke de stora
och ojemna som han senast sett.
"Min Mauritz", skref hon, "den, som mycket älskat,
varder mycket förlåtet! Trodde jag ej detta, så skulle
ingenting trösta mig öfver att jag förbittrat hela
ditt lif och lagt en så tung natt der öfver.
Jag älskar dig in i döden, efter döden, men jag älskar
dig med en helt annan kärlek än i mitt trotsiga
öfvermods vilda dagar ... Förlåt mig så som jag
förlåter dig – och gif till den förträffliga maka,
som Gud beskärt dig, hela den kärlek, du fordom till
öfverflöd slösade på mig! Jag förbehåller mig blott
en liten del.
Huru ljuft är ej att veta det du nu ändtligen blir
lycklig! Om du ej uppskattar henne, som är dig så
värdig, skall jag i sjelfva himlen gråta deröfver. I
lifvet borde jag ej mera återse dig, men i himlen
väntas ni båda af
eder lyckliga
Marie-Charlotte.
P. S. Jag har ej talat om min långa natt – den, du
vet, som hvilade öfver min själ. Nu tänker jag blott
på solen och morgongryningen.
Älskade Mauritz, glöm aldrig att du till Pauline har
en särskilt helig skuld att betala! Det är hon som
för mig varit barmhertighetens engel."
*
En lång timma hade förflutit.
Pauline satt i sitt arbetsrum bredvid sin lille gosse,
som slumrade i ena soffhörnet.
Unga Karin var borta.
I kakelugnen flammade brasan och upplyste med sitt
sken den vackra taflan af modern, som, lutad mot
barnet, tycktes vara försänkt i bön. Hon bad för sin
make och äfven för sig – ty innan denna dag slutat
sin räkning öfver jorden, skulle säkerligen mycket
vara förändradt.
Då öppnades sakta dörren från den lilla korridoren,
och Mauritz inträdde.
Hans ansigte bar ett uttryck, som tycktes nästan
otänkbart att finna hos honom ... det var uttrycket
af en öfversvinlig hänförelse.
Skulle Pauline tro sina sinnens intyg?
Det var för henne han böjde sina knän, det var hennes
armar han lade kring sin hals, i det han med en röst,
icke qväfd, utan fulltonad, utbrast:
"Den heliga skuld till dig, som min arma
Marie-Charlotte" (... det var första gången han
inför sin andra hustru uttalade detta namn ...)
"testamenterade mig, är annoterad icke
blott i mitt hjerta, mitt minne och mitt samvete,
den är äfven
förenad med den skuld, jag sjelf har till dig,
då jag under tre
år så omsorgsfullt för dig sökt dölja mina
känslor, att jag
till och med njutit af den grymheten, att låta dig
tro det mitt
hjerta ej mer kunde öppna sig för den heligaste
känsla, som
Gud hos oss inlagt, emedan den är en del af honom
sjelf – kärleken."
"O, Mauritz, Mauritz, du skulle då kunna verkligen
älska äfven mig?"
"Dig ... ja, Pauline – du kan tro mig .... Min
tvungna kyla har varit ett vansinnigt offer åt min
första kärlek ... nej, icke den första, ty jag
tillbad ju Karina i en ynglings första blyga svärmiska
dröm. Men offret att martera mitt eget hjerta för
Marie-Charlottes skull liknade de ändamålslösa offer,
som de fordna martyrerna ofta ålade sig ... Och då
min egoism, sådan den utbröt den aftonen, då jag
läste din artikel, gick ända derhän, att jag, för att
lugna de sår, som min egenkärlek fått, nästan ville
aftvinga dig erkännandet af en känsla, den jag sjelf
icke vågade dela ... då, o, då gjorde du på mig
genom ditt högsinnade svar, som kom mig att rodna i
mitt hjerta, ett outplånligt intryck .... Men om du
kunde tänka dig hur förfärligt jag led af att se dig
tröstad af en blott idé ... Nu kan jag säga dig allt
detta, när hon löst mig ur de tunga fjettrarne, när
jag känner mig afskaka stoftet af de långsamt flydda
åren och vakna liksom hon till en ny morgongryning
... Skall det icke äfven, du dyra, du älskade,
i vårt gemensamma lif bli en morgongryning, ifall du
nu otvingad ....."
Pauline öppnade för honom sin famn.
Något annat svar behöfde han ej.
*
De följande månaderna tillbragte de begge makarne med
sin lilla familj på resor, för att förskingra alla
molnhöljda minnen. Och då de emot slutet af hösten
återvände, sade Mauritz, öfver hvars drag helsa,
lycka, kraft och frid återstrålade:
"Nu, min Pauline, får du afsända din artikel till
länstidningen, när du behagar, och gerna sjelf med
fru Berta arrangera ett halft dussin auktioner för
högskolefonden. Hade icke min svartsjuka på den varit,
skulle jag aldrig kunnat uppskatta hur dyrbar du var
mig."
"Jag tar dig på orden", svarade Pauline leende, "ty
det är icke värdt att du inbillar dig, att min lycka
beröfvar mig begäret att vara en gagnande medlem i
samhället."
"O, nej, bevars, icke är jag så egenkär att jag
vidare hoppas täfla med dina komitéer ... Dessutom
lofvar jag dig att aldrig ge mig ut på spionering,
såsom händelsen var den eftermiddagen, då jag i ditt
arbetsrum träffade min mor i samma lofliga afsigt ...."
"Huru ....?"
Slut.
I balsalen.
Timman slagit. Fylld är salen;
"Första valsen" spelas nu:
Impressarion öppnar balen;
Hvilken skönhet väljer du?
Eller vill du stå helt nära
Under fêtens lopp? Här blir
Mycket nyttigt nu att lära,
Månget ämne för satir!
Se, hur "balens drottning" flyger,
Som en vårvind, i en vals!
Mycket glitter! Fina tyger!
Bara armar – mjellhvit hals!
Hennes kavaljer, baronen,
"Hundra tusen" får i hast
Och dertill – vid transaktionen –
Hvad hon har i löst som fast.
Rundt kring alla hörn och kanter
Recensionen börjar snart:
Äldre fruar, gamla tanter
Sätta tungans band i fart. –
Den matronan, der – i kyrkan
Somnar in hvar enda gång;
Nu, när flärden får sin dyrkan,
Kan hon vaka natten lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0065.html
