Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En norsk industrigren - Lifvet en dröm. Poem av Helmer. - Skäggets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har olika form och storlek; vidare den silfversmidda gördeln,
ringen, skospännena – men framför allt lintygshakarne och
knapparne, ty det är företrädesvis dessa, som genom sin
egendomliga form och underbara, fantastiska skönhet hafva ådragit
sig den nyare industriens uppmärksamhet, men svårligen torde
af den kunna öfverträffas, vare sig i formens uppfinningsrikhet
eller arbetets finhet. Redan i grafvarne från
bronsåldern – och sådana finnas många i Norge – påträffas
dessa egendomliga filigransarbeten[1]. Vi påminna särskilt
om ett sadeltyg, tillhörande det så kallade Borrefyndet, hvarå
hela sadelträet är på det konstfullaste belagdt med dylikt
arbete, och åtskilliga andra föremål från den äldsta medeltiden
ända till vår tid, hvilka förvaras i universitetssamlingarne i
Kristiania.
Konsten att draga silfret till sådana arbeten har från den
gråaste forntid i Norge gått i arf från far till son, och Norge
hyser ännu i sina aflägsnare bygder konstskickliga bönder,
hvilka tillverka de beundransvärdaste hakar, spännen och
knappar. Två former äro likväl de mest omtyckta: ’Söljen’,
hvilken står närmast våra moderna broscher, och ’Bykonringen’,
ett rundt spänne med nål uti, liknande medeltidens mantelhakar,
hvilka vanligen begagnades till hopfästning af linnet kring halsen.
’Söljens’ grundform företer alltid en sorts geometrisk figur,
varierande från cirkeln eller ellipsen till åtta- och tolfbladiga
blommor; materialet, hvaraf den tillverkas, är tjockare silfvertråd.
Denna grundform är dels öfverspunnen af fina trådar,
dels på symmetriska afstånd behängd med filigranssnäckor,
hjertan och invändigt förgyllda konkava plättar – ett slags
pingelverk, men hvars genomskinliga lätthet och vexlande
färg låna ett behag åt det hela, i jemförelse hvarmed de
turkiska och venetianska filigransarbetena alldeles ställas i skuggan.
Länge voro dessa smycken fullkomligt obekanta för den
öfriga verlden; de blefvo endast någon gång af resande
medförda till städerna, der de betraktades såsom kuriositeter eller
föraktades för sin "smaklöshet", som förrådde deras
härkomst från "bondlandet".
Det är också först i våra dagar, som smaken blifvit
återväckt för det egendomliga i stil och renhet i form, och
efter det kommunikationerna blifvit förbättrade och allt större
och större massor af resande, företrädesvis konstnärer,
årligen besökt Norges fjelltrakter, hafva silfversmidena derstädes
äfven blifvit uppmärksammade och bragta till heders på
industriens område. Nu har det kommit så långt att böndernas
filigransarbeten eftergöras på de större juvelerareverkstäderna
i de nordiska länderna och utbjudas i alla mera framstående
juvelerarebutiker; de hafva ock i Norge, från att vara en
raritet, blifvit verkligt nationela prydnader, som bäras af
norska damer ända från Nord-Cap till Lindesnæs.
Lifvet en dröm.
Jag gick, jag vet ej hvart,
Jag kom, jag vet ej hur,
Ty allting var så svart,
Jag satt liksom i bur.
Då vaknade min själ –
Kanhända till en dröm?
En bad mig minnas väl,
En annan sade: glöm!
Allt för att glömmas gjordt
Jag har i minnet gömt,
Men hvad jag minnas bordt
Det har jag redan glömt.
Jag tviflar att jag tror,
Ty tron är ovisshet,
Och hvad jag vet beror
På att jag intet vet.
Nu går jag på en slump
Så lång som vägen är,
Om än pegasens skump
Ibland till skyn mig bär.
Sist dock – jag det förstår –
Blir dagens solljus svart;
Då vet jag att jag går,
Men går, jag vet ej hvart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
