Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur Gustaf Wasas riddarsaga. Af Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stens och hans trogna sörmlänningars, nerkingars,
vestmanlänningars och dalkarlars segerintåg inom
Stockholms murar, dit de förde med sig trehundra
fångar.
En folkvisa diktades om slaget vid
Brännkyrka, deri bland annat sjöngs:
Svenske män aktar jag bära lof,
om Gud vill mig nåden gifva,
deras dygd frambära med akt och hog,
den stund, der jag må lefva.
Det skall mig ingen förmena;
Herran Gud med sin nåd mig hjelpe dertill!
Han är min tröst allena.
Det år efter Jesu födelsetid
femtonhundrade och aderton man talde
kung Christiern af Danmark förde en strid
och sig för Stockholm lade.
Den stad ville han förderfva;
med storm och skott både dag och natt
sig aktar han pris förvärfva.
*
När danske förnummo utan fördel var
allt det de för sig togo,
till Brännkyrka med storan skar’
till häst och fot de drogo.
De svenske män der före dem voro,
de slogo de danske af marken så
de fingo både döda och såre.
Snarliga funno de danske till råda
om natten till skeppen draga,
de ryttare blefvo qvar i storan våda,
de månde det högeliga klaga.
Allt om en aftonstunde
de blefvo så många båd’ gripne och fångne
som icke rymma kunde.
Den visan, hon lyder och qväder så:
Att danske män det väl kände,
att herr Sten Sture var höfvitsmän då,
när det i sanning hände.
Han gaf sig både makt och sinne
att stånda emot; med svenske mäns hjelp
de danske skulle ej vinna.
*
I jorden har man sedermera vid olika tillfällen
påträffat vapen och andra märken efter striden vid
Brännkyrka. Bland annat skall vid Örby herregård
funnits kanoner. Ännu lefva bland socknens befolkning
sägner från den dagen, då fienden kördes ned till sina
skepp och fick segla från Sveriges jord, som han dock
två år efteråt, sedan herr Sten den ädle Sture fallit
vid Åsunda sjö, lyckades bemäktiga sig och förtrycka,
tills samma arm, som i Brännkyrka slag hållit svenska
riksbaneret okränkt i höjden, med hjelp af Gud och
Sveriges allmoge åter vrok honom ur landet.
 |
Brännkyrka.
|
Öfver den ängd, der för 354 år sedan blodströmmar
flöto, härskri skållade och pilskurar korsade luften,
höjer sig nu Brännkyrka
[1]
tempeltorn, blickande ned
på djupa skogar,
böljande sädesfält, grönskande betesmarker, trefna
hyddor och lyckliga, idoga menniskor. Det hviner i
luften, men det är ej ljudet af pilar från långmåla
armborst, det är lokomotivet, som susar fram med
flitens och arbetets skatter. En borg synes vid
horisonten, men derifrån slungas ej glödande skott
och stenar från skäktor och blidor in i Sveriges
hufvudstad, utan friska vattenflöden sprida derifrån
helsa och trefnad till våra dagars Stockholm – det är
Grundsborgs jättecistern. En psalm ljuder i aftonens
timma, men det är ej muukarnes æternam requiem öfver
döende stridsmän, utan barnens bön i den strax bredvid
kyrkogårdsmuren liggande folkskolan. Men samma sol,
hvars strålar brötos mot den tjuguårige riddarens
rustning och förgylde svenska riksbanerets stång,
lyser än öfver Gustaf Wasas verk: ett fritt och
lyckligt land.
Birger Schöldström.
[1] Brännkyrka socken, annex till Huddinge, är beläget
i Södertörns kontrakt af Strengnäs stift. Svartlösa
härad af Stockholms län, en half mil söder från
Stockholm. Äldsta benämningen på socknen är
Wantör, förmodligen härledande sig från Ofva-Tör,
d. v. s. den del, som ligger i öfra delen af "Törn"
(Södertörn). En tid kallades socknen Örby. Namnet
Brännkyrka hade den dock redan år 1471. Kyrkan
har flera gånger blifvit illa medfaren i följd af
eldsvådor, men ånyo reparerad och tillbyggd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0268.html
