Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett Mälare-minne. Af Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klädning af silfvertyg, för att begagna till hennes
svepning. Hon afsände, efter hvarandra, två ilbud,
för att kalla till sig hennes mest älskade son,
hertigen af Östergötland, som bodde på Tullgarn; men
befarande att han ej kunde infinna sig före hennes
död, skickade hon efter sin förre hofpredikant,
biskop Wingård, anförtroende honom sitt testamente
försegladt, för att genom hans försorg till hertig
Fredrik öfverlemnas. Enkedrottningen samtalade länge
med Wingård öfver det tillkommande lifvet, samt
rörande sin snart tilländalupna lefnad; men utan att
adoptera andra grundsatser i religion än den deism,
deri hon hade lefvat.
Enkedrottningens bikt inför biskop Wingård var ord
för ord som följer:
’Jag dör – jag känner inom mig att så måste ske. Jag
bekänner att jag, under min lyckas dagar, har felat
mot det högsta väsendet; men ehuru jag skiljer mig,
i många punkter, från de allmänna trosåsigterna, har
likväl mitt hjerta aldrig hufvudsakligen felat mot
det Högsta väsendet. Sedan mina motgångar vidtogo,
har jag haft mera tid till eftertanka,
jag har då upptäckt mina fel, och jag beder Gud, ur
djupet af mitt hjerta, att Han måtte förlåta mig dem;
jag beder ock om edra förböner för mig. Hvad beträffar
menniskorna och verlden, så säger jag eder ingenting
derom; jag har ofta felat, men oftast af öfvertygelse,
att jag gjorde väl, eller ock af tidsomständigheter,
som tvingade mig dertill. Hvad angår mina barn, så
har jag intet att förebrå mig. Mitt hjerta har alltid
tillhört dem, de hafva alla och alltid utgjort mitt
lifs käraste föremål; dömme Gud, huru jag derför har
blifvit lönad; men jag förlåter dem.’
När hertig Fredrik den 11 Juli anlände, öfverlemnade
Wingård testamentet till honom, jemte drottningens
bref till konungen. Enkedrottningen affordrade
hertigen dennes hedersord, att han skulle behålla
dupletten af detta till konungen adresserade bref, för
att deraf göra offentligt bruk, i händelse konungen
ej respekterade hennes testamente, som innehöll hennes
yttersta vilja.
Konungen, som blifvit underrättad om sin moders
tillstånd, blef ängslig; steg till häst den 10 Juli på morgonen,
åtföljd af en af hertigens af Södermanland pager, för att vara
helt inkognito, och begaf sig af till Svartsjö.
Der steg konungen af hästen, utanför slottets inhägnad, gick
öfver trädgårdsmuren och skickade en trädgårdsgosse till statsrådet
Ribbing, öfverste-marskalk hos enkedrottningen, för
att få tala med
honom. Konungen hade med denne senare en konferens under
den lind, som blifvit planterad af konung Gustaf
Adolf. – – Konungens tanka var att gå direkte in till sin
moder, utan att låta anmäla sig, men sedan Ribbing
föreställt honom, att detta sätt att forcera dörrarna
till moderns sjukrum var allt för våldsamt, och skulle
enkedrottningen, hvars häftiga lynne vore konungen väl
bekant, måhända sätta lifvet till af förskräckelse,
och deraf finge konungen uppbära skulden, afstod
konungen från sin idé, och det blef öfverenskommet
att Ribbing skulle förbereda enkedrottningen och
utverka hennes tillstånd att konungen finge besöka
henne; men enkedrottningen afslog det med följande
ord: ’Säg honom, att jag förlåter honom, men att det
nu är för sent att spela komedi.’ Konungen återvände
samma väg han kommit, sedan han med prinsessan Sofia
Albertina och Ribbing öfverenskommit, att de skulle
söka mildra enkedrottningens sinne till konungens
fördel.
Som enkedrottningen befann sig litet bättre på
aftonen, lät hon flytta sig på en hvilsoffa,
medan man uppbäddade hennes säng. Grefvinnan de
la Gardie, som vakade hos drottningen, och grefve
Ribbing begagnade detta förmånliga ögonblick för
att föreställa drottningen det okristliga i hennes
förbittring – – – och att hon i grafven skulle medföra klandret
öfver onaturligt och exempellöst hat. Drottningen gaf
slutligen efter. ’Må han komma’, sade hon, ’men med
vilkor, att han åtföljes af sin gemål och sin son,
utan hvilkas sällskap jag ej vill se honom.’ Hon
befalte grefve Ribbing att tillskrifva konungen i
dessa ordalag, utan att tillägga något vidare. Detta
bref blef genast affärdadt till Drottningholm. Brefvet
försatte konungen i mycken förlägenhet, i anseende
till drottningen. Han besvarade det ej förr än han
den följande dagen, som var den 13 Juli, sjelf begaf
sig till Svartsjö helt ensam, urskuldande drottningens
frånvaro, emedan hon väntade sin nedkomst.
 |
Svartsjö slott. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
