Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIX. Lars Johansson Lucidor. - I Qvarnbacken. (Med illustration, se sid. 309.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro ute." Men att Furubom skall haft ute sin värja,
skall han, Grill, icke sett, men "att uti spisen
Furubom tagit dem åtskils, och när Lars Johansson
kom upp och gick åt bordet att stödja sig, segna’
han strax neder, dermed lopp han, Grill, efter
vakt, men tänkte fuller hålla honom, Furubom, qvar,
men som han tog på värjan, lät han honom gå." Lars
Johansson hade skällt Grill, "för det att han icke
ville tappa upp mera vin för dem, för ett och annat,
knäppt honom åtskilliga gånger på näsan, så ock tagit
skrifbrädet att vilja slå honom." "Åtta stop mumma
och ett halft stop vijn skola de allenast druckit,
tillika med tjugofyra öre tobak."
Rätten beslöt, att doktor Låhrman och
stadsbarberaren, mäster Hans Schultz, skulle besigtiga
skadan.
Den 15 Augusti fortsattes ransakningen inför
Kämnersrätten. Lars Johanssons närmaste måls- och
skyldemän, "mäster Johan Groop och vachtmästaren på
accisen Jost Stare", voro nu tillstädes, äfvensom
v. häradshöfdingen Samuel Furubom [1], som "inställde
sig sjelf" och berättade, att "som han med kapten
Bohm, löjtnant Storm och Lars Johansson kom in på
källaren Fimmelstången, drucko de så småningom sin
emellan öl och tobak, men Lars Johansson drack vin
för sig sjelf. Kl. 9 ungefär gick kapten Bohm sin kos
och strax derefter kom värden Petter Grill hem. Då
begynte Lars Johansson att drifva med honom åtskilliga
äfventyr, och som de än vidare suto och klockan led
mot tolf, ville värden intet vidare skänka. Då blir
Lars Johansson ond på honom och skäller honom för
ett och annat samt knäpper honom på näsan, jemväl
några gånger velat slå honom med skrifbrädet, om han,
Furubom, det ej förhindrat hade. Och eftersom Lars
Johansson då begynte förtälja, huru en och annan på
gatorna blifver öfverfallen, tänkte de då blifva der
qvar till dess dager blefve, derföre ock han, Furubom,
skall begärt af värden att få en säng, och ehuruväl
de intet stort drucko, utan allenast suto och taltes
vid, skall värden likväl omsider förnekat dem mera
dricka, då Lars Johansson blifvit mycket onder,
sägandes åt värden: ’har Du intet velat mera tappa,
skulle Du det sagt oss före kl. 9. Då hade vi kunnat
gått bort och intet sutit här så länge.’ Huru de nu
vidare suto, dricker han, Furubom, Lars Johansson
till, men
han (Lars Johansson) ville intet göra besked. Svarar
alltså han, Furubom, på fransyska: ’Det är intet
vin att truga bort; den som intet vill dricka,
så kan han låta bli.’ "Mera skola de intet haft
sin emellan. Litet efter dricker löjtnanten Lars
Johansson till, då han (Lars Johansson) äfven sagt
sig icke vilja svara. Löjtnanten sade då: ’så måste
Du veta något med mig’, beder honom så komma ut, och
går dermed löjtnanten i förstugan. När han derefter
kom in tillbaka, skall fuller Furubom hört att der
fäldes några skällsord; men hvad det var, kan han
intet minnas, utan de strax i en treflig hastighet
fattat ut sina värjor och parerade emot hvarandra,
så att han intet kunde skilja dem åt, ehuruväl han
skall slagit emellan dem med sin värja och balja
tillika, som det af hans dobbsko
synas skall. Och svär Furubom, att han der i stugan
icke hade ut sin värja; men när de kommo kull
i spiseln, stiger han till att skilja dem åt,
och som Lars Johansson sade sig vara stucken,
tager löjtnanten sin värja och går ut, Furubom
fattar i Lars Johansson och förde honom åt bordet,
jemväl ref upp jackan på honom, att se till om han
hade någon skada, efter som ingen blod syntes. Och
när han omsider förnam honom vara stucken i bröstet
och Lars Johansson segnade neder, kunde han fuller
märka, huru det var, går med utefter och hem i sitt
qvarter. Bekänner ock, att Grill ville hålla honom
fast, sedan han kom neder, men ville icke låta
hålla sig, utan tog litet på värjan, icke derföre
att han skall burit något stygn eller hugg på Lars
Johansson, utan allenast derföre, att han oskyldig
icke måtte blifva skymfad med arrest. Och skall han
väl strax efter om dagen komparerat här för Rätten,
om han vetat att så snart skulle blifvit ransakadt;
hafvandes han således intet hållit sig undan."
Jonas Håkansson, Petter Grills "källarpojke", sade
sig till kl. 2 varit hos dem och då gått och lagt
sig, men "emedlertid (under tiden) skola de intet
tält något ondt sins mellan. När han sedan af det
skri och rop i huset var kom upp, var allaredan allt
förbi, och Lars Johansson låg vid bordet på golfvet,
med handske i venstra handen och den andra på handen,
värjan stod i vrån vid kakelugnen, den han ock sedan
stoppade i baljan".
 |
I Qvarnbacken. (Tillhör poemet "I Qvarnbacken", se sid. 311.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
