Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 / 373 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lätt, men ganska fint. - Ett stycke Italien i Norden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och jag tänkte, när jag fann
honom med ett glas i handen:
sådant der, som lifvar anden,
är dock för en andans man.

Som på Moses förr, ett sken
sågs uppå hans drag sig gjuta;
så blott den kan drufvan njuta,
som förstår sig på bouquén.

Väl jag hörde ej hans röst,
men hans min dock tydligt sade,
när han drack och handen lade
smått patetiskt på sitt bröst:

Af det tunga blir man pint,
är blott att för hopen sätta;
men för andligt folk är detta –
det är lätt, men ganska fint!

Zéro.

Ett stycke Italien i Norden.

        Italien har haft smak, och vi ha sökt smak.
                Carl Aug. Ehrensvärd.

Gunnebo, nära Göteborg. (Teckning af C. S. Hallbeck.)

En höstafton på 1780-talet – förmäler en gammal
Göteborgshistoria – steg John Hall senior upp från
sin pulpet, svepte om sig den pelsfodrade kappan,
tryckte hatten djupt ned öfver ansigtet och styrde
kosan, ej till någon klubb, ej till någon af de
rikt upplysta våningar, der köpmanna-aristokratien
rörde sig i cirklade menuetter eller smått frestade
lyckans gudinna vid bostonborden, utan till ett litet
aflägset sjömansvärdshus vid Klippan. Malicen ville
veta, att det var ett par vackra flickögon, som med
förunderlig makt till ett så obetydligt ställe drog
Sveriges rikaste och helt visst äfven högmodigaste
man, han, som, då Gustaf III en gång lånade af honom
150,000 rdr, ropade till sin förste bokhållare:
"skrif upp det på vinst- och förlustkontot"
han, som så hemskt frestade all rikedoms gifvare
genom att peka på sin ende son och säga: "se, se,
min son behöfver icke arbeta, han kan aldrig blifva
fattig". Huruvida millionären äfven på kurtisens fält
gynnades af lyckan eller han undanträngdes
af någon fattig, men ung sjöman, frisk i hågen, vet
man ej, och det kan också vara likgiltigt. Men den
der aftonen såg han i krogstugan en gestalt sitta
hopkrupen och huttrande framför spiselbrasan.
Det var en ung man, hvars svarta hår, blixtrande
ögon och olivfärgade hy vittnade om, att hans vagga
stått under en sol mera brännande än i det land, dit
ödet nu kastat honom. John Hall gaf sig i samspråk
med främlingen, och denne berättade, att han hette
Frulli, var född i Italien samt skulptör; vidare, att han
införskrifvits af Catharina II af Ryssland, för att i ett af
hennes slott utföra åtskilliga gipsarbeten; men fartyget,
hvarpå han skulle göra öfverresan till Petersburg,
hade strandat vid jutländska kusten och han hade med
ett fiskarefartyg nu kommit till Göteborg, derifrån
han ämnade fortsätta resan till Ryssland. Millionären
funderade ett ögonblick: förmodligen for genom hans
hjerna tanken på, att han kunde vara lika god som en
kejsarinna, vore det än den mäktiga Catharina II. Han
fortsatte samtalet med den italienske konstnären,
och följden af detta samtal vardt den, att Frulli
lemnade alla ryssars sjelfherrskarinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>