Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till konungaparet. -ed- - En karolin till sjös. Med teckningar af C. S. Hallbeck. Birger Schöldström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till konungaparet.
1.
Till Sveriges förste man och första qvinna
Från djupen vi en helsning sända må,
Ty fastän högt de ädla makar stå,
De stå för högt ej att vår kärlek vinna.
När vår förlust, den lidna, vi besinna
Och klagande till kära grafvar gå,
Vi trösta oss vid tanken, att de två
Uti vår lycka egen sällhet finna;
Ty "brödrafolkens väl" skref han på skölden,
Och hon, som moder, skref det i sitt bröst,
Det ädla valspråk, på hvars helgd vi bygga.
Till konungsordet vi oss säkert trygga,
Och helsa ej med smickrets hala röst,
Men möta heller ej med misstroskölden!
2.
Nej! fritt och manligt som det höfves männer
Vi säga: kungapar, för du oss an!
Bjud oss att kämpa för hvad rätt du fann,
Bjud oss att älska allt hvad skönt du känner!
Hos oss ju makt och frihet varit vänner
I sekler re’n, och ingen konung fann,
Att kall och rådlös stod den svenske man,
När kungen väpnat sina raska svenner!
Och dina svenner, konung, äro kända,
De heta: ljus och bildning, rätt och tro,
Och gladt vi se dem dina vapen hvässa.
Och ställer du, o drottning, upp mot dessa
De milda makter, som hos qvinnan bo,
Se vi med lugn sig nya dagar tända.
-ed-
En karolin till sjös.
Med teckningar af C. S. Hallbeck.
– – – – – en trotsig panna,
ett öga skarpt under buskigt bryn –
En sjögast, djerf så fan förbanna!
en äkta krabat på guds försyn.
Orvar Odd.
I Onsala kyrka, belägen i socknen
af samma namn i norra Halland, gömmes ett minne
från den gamla karolinska tiden, ej
någon segertrofé från Narwa, Holofzin eller Pultusk,
utan något, som vunnits på vestervåg, under det
hjeltekonungen och hans karoliner till lands hvilade
ut sig i turkens rike.
På gården Gatan i Onsala föddes den 30
November 1689 af skepparen Anders Börjesson –
hvars fader varit
prest – och hans hustru sonen Lars. En äldre son,
Kristian, var född 1682. Denne Kristian ingick i
flottans tjenst, der han utmärkte sig och steg i
graderna till kommendör samt dog 1722. Den yngre
sonen, Lars, gick hemma sina första ynglingaår,
och sägnen skildrar honom håglös och till intet
synnerligt dugandes, ungefär lik Torsten Kettilsson i
den gamla Laxdölingasagan, till dess, vare sig i följd
af broderns utmärkelser eller af någon annan orsak,
Lasse i Gatan, såsom han kallades, skakade af sig
olusten och, då Karl XII beslöt utfärda kaparebref,
blef en af de första, som anmälde sig vilja med eget
fartyg, egna nickhakar och änterbilor, fast under
svenska kronans flagg, utöfva vedergällningsrätt
mot danskar och andra främlingar, hvilka under denna
Sveriges vanmaktstid spelade herrar på våra farvatten
och betydligt skadade vår handel. Lasse i Gatan
blef snart namnkunnig för djerfhet och tapperhet
samt började göra äfven materiel lycka under sina
kaparefärder, helst han lärer ej just varit så
nogräknad om medlen att förvärfva sig rikedom;
men några cincinnatiska egenskaper kan man väl ej
heller med fog fordra af en fribytare, må vara ock
en fribytare under örlogsflagg. Inom kort utrustade
han en mängd fartyg – man säger, att han till sist
ägt ej mindre än 50 stycken – till kaperier. Till
befälhafvare på en af dem antog han en irländare vid
namn John Norcross, hvilket väckte mycken ovilja,
emedan Norcross var en illa beryktad sjöröfvare,
hvilken rymt ur ett engelskt fängelse. Emellertid blef
Norcross sedermera använd äfven af svenska regeringen,
då den samma, efter Karl XII, bedref, genom Norcross,
underhandlingar med sjöröfvarne på Madagaskar.
Huru det nu än förhöll sig med tillkomsten af Lars
Anderssons rikedom, så lemnade han svenska regeringen
af den samma gång på gång flera stora summor, och
genom sina lyckade företag bragte han – såsom en
af hans minnestecknare intygar – en mängd varor och
penningar in i landet. Dels härigenom, dels genom sin
tapperhet förvärfvade ban sig Karl XII:s och dennes
närmaste omgifnings stora ynnest, och då han år 1715
under försök att undsätta det belägrade Stralsund
levererat en större sjödrabbning med en afdelning
af danska flottan i Sundet, upphöjde konungen den
tjugusexårige skepparesonen i adligt stånd, med
namnet Gathenhielm [1],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
