Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 / 100 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hajen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att profeten skulle varit smält och fördelad redan
på andra dygnet.

Men, som sagdt, nutidens hajar äro mycket ohyggligare
och menniskorna mycket elakare, än fordomdags, och
derföre vilja de sednare allt annat, hellre än att
utsätta sig för hajens käftar.

I de heta zonerna och äfven i Medelhafvet är
hajarnes antal så stort, att man kan antaga, att
hvarje menniska som faller öfver bord finner sin
graf i en hajs mage. Vid längre sjöresor erbjuda
de skeppet följande hajarne jemte sina lotsar[1]
en intressant syn; men om gula febern huserar om
bord och med vissa mellantider det ena liket efter
det andra störtas i hafvet, så äro de egnade att
fylla äfven det modigaste hjerta med skräck. Under
sjöslaget vid Abukir såg man hajarne simma omkring
mellan båda flottornas fartyg och speja efter rof.

Det påstås dock att vid vestkusten af Afrika skola
finnas negrer, som med knifven i hand angripa hajen
i hans element, för att upprista odjurets mage, och
en berömd engelsk skriftställare Dixon försäkrar,
att han vid Sandwichsöarne åsett hur infödingarne
slagits med hajarne om inelfvorna af svin, som
matroserna kastat i hafvet.

Hajen kan endast fångas med krok; nät söndersliter
han som vass, och om han såras af en bösskula,
aflägsnar han sig med stor hastighet, antingen skottet
varit dödande eller icke. Bäst är en stark krok,
som måste fastgöras vid en ketting. Agnet kan bestå
af en fisk, ett stycke späck eller i nödfall en bundt
blånor; ty odjuret hugger allt som kastas ut ifrån
skeppet.

Resenären Heuglin beskrifver infångandet af en dylik
fisk på ett mycket åskådligt sätt. Under en resa i
sydliga delen af Röda Hafvet lyckades han att från däck skjuta
en sjöfågel, hvilken den tjenstaktige båtsmannen ville
hämta och derföre hoppade i vattnet. Han lyckades
också verkligen taga den och återvända till skeppet.
Men knappt hade den gamle mannen, drypande af vatten,
uppkommit på däck, då en haj visade sig vid fartygets
akter och, sökande efter byte, slog sina lofvar kring
kölen.

Hajfångst i Röda Hafvet.

»Raschid, båtsmannen, blef mållös af förskräckelse
vid tanken på den nyss så lyckligt undsluppna faran
och kunde blott genom tecken göra mig uppmärksam på
den objudne gästen. Härunder framsköt hastigt som
pilen en ny och derpå ännu en haj, den sistnämde af
förvånande storlek. Man beslöt enhälligt att anställa
jagt på dessa ’hafvets hyänor’. En tio till femton tum
lång jernkrok jemte en passande ketting hämtades, en
halfrökt fisk påsattes som bete, det hela fastgjordes
vid ett tåg och nedsläpptes akterifrån till de glupska
odjuren. Ännu var agnet knappt en half famn under
vattnet, då redan den minsta af fiskarne sam rakt
derpå, vände sig
på sida och tog agnet. Matrosen som förde trossen
drog till, men ett ögonblick för tidigt, ty hajen
släppte, ehuru blott för att strax åter hugga till och
fullständigt fastna. I triumf blef han nu med förenade
krafter upphalad och döfvad under en hagelskur af
slag med båtshakar, bilor och tåg. Ett nytt agn
sattes på kroken och fem minuter sednare visade sig
en ny gäst om bord, der samma öde väntade honom,
som kamraten. Emellertid hade den största,
kommit ur sigte och först efter en lång stund visade
han sig åter. Förgäfves bjödo vi honom
ett stycke fårkött; han gick rundt omkring,
synbarligen utan att bekymra sig derom. Nu sänkte vi
kroken djupare. Försigtigt närmade sig hajen ännu en
gång, och slutligen bet han till. Att draga honom
lefvande upp på däck vågade man icke, utan sköt honom der
han sväfvade mellan himmel och jord genom hufvudet med två kulor,
och halade honom sedan med svårighet på däck. Han
mätte öfver åtta fot, och folket uppskattade hans
vigt till minst fyra centner.»

Omedelbart som hajen känner kroken blir han
utomordentligt våldsam. Stundom vrider han sig med en
underbar hastighet så länge omkring att han vrider
sönder tåget eller fäster kroken uti sig så starkt,
att man icke är i stånd att lösgöra honom utan att
afskära tåget. Från smärre farkoster vågar man icke
fånga större hajar, emedan de förstnämde icke kunna
motstå fiskens styrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>