Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästers verkstad. Tidsbild. Anna A. - Den svarta kappan. Skiss från 1722. Af Claude Gerard. (Forts. o. slut fr. föreg. häfte sid. 125.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror att detta lätt man trotsa kan.
En adelsman, som sjelf sin torfva plöjer
Och är ... en odalbonde rätt och slätt!
Mäster.
Tro mig, det er i mina ögon höjer,
Ni är ock bildad och af gammal ätt,
Men hon – ej lika falla våra lotter,
Fast min och hennes är så god, som er –
Hon skulle blifva blott skomakar’ns dotter
I er familjekrets ... och intet mer.
v. Pryl.
Ack, tro ej det. I vår familjkrets gäller
En menniska just jemt för hvad hon är,
Det mindre gör, hvar lifvet qvinnan ställer,
Om adelsbref hon i sitt hjerta bär.
Jag aldrig lärt att se med ömkan neder
På dem, som byxor sy och göra sko’,
Ty allt, hvad menskan göra kan med heder,
Är lika hederligt, det få vi tro.
Ej uppå gatan blott man "pöbel" möter,
Och "hofmän" icke blott vid kungens hof.
En hvar, som inför Gud sin syssla sköter,
Han är af verklig adel, med förlof.
Mäster.
Slå mig i handen, herre, det är riktigt,
Fast det för mången låta kan för båldt.
Skomakaryrket har jag ansett vigtigt
Och ruttet läder har jag aldrig tålt.
Jag med mitt handtverk haft båd’ plan och syfte,
Min varas rykte nått till ... länets gräns;
Jag verksta’n öfver mången annans lyfte,
Och lemna’ den åt oskyld, tro mig att det käns!
Af mina söner sju ej någon "gör i läder",
De gå i uniformer och gevär;
Och lönen deras räcker knappt till kläder;
För intet få de ännu suladt här ...
v. Pryl.
Om man ej skicka vill sin son i lära,
Kan ingen kristen menska undra på.
På mången verkstad läres supa, svära
Och kanske det, som värre är ändå;
Men när ens egen far på verksta’n sitter,
Och tukt och ordning uppehålles der
Den son gör orätt, som ej lära gitter
Hans yrke, derför att det "simpelt" är.
Mäster.
Precist! ... Är en och annan kallad vorden
Att kasta lästen, så ske Guds behag!
Det tarfvas mer än bara skor på jorden,
Och "ingen regel utan undantag!"
v. Pryl.
Nog skulle staten många summor spara,
Om alla fabrikörer tänkte så.
Mäster.
Skall handtverksklassen ta’s från gatan bara,
Hvem kan förtänka, att den blifver rå!
Jag har tänkt ut ett sätt att verksta’n rädda,
Det enda, hvaruppå hon räddas kan ...
Förr’n man åt fadren går att grafven bädda,
Ta’r dottren en skomakare till man.
v. Pryl.
En usel räddning, kan ni annat tycka,
Vill ni för verksta’n gifva Idas lycka?
Mäster.
Väl jag förstår, att Ida ej kan trifvas
I hop med en, som ingen bildning har;
Men någon mindre vanlig torde gifvas,
Som är arbetare och upplyst karl.
v. Pryl (efter något funderande).
Väl kan jag ej direkte ta’ till lästen,
Ty det vill både tid och öfning till,
Men skyldra som skomakare för resten,
Det kan jag visst, om Idas far så vill.
Släck icke med ert nej min lyckas stjerna,
Gif mig ert bifall, utan knot och köld!
Er svärson öfverta’r er verkstad gerna
Och sätter öfver dörr’n sin vapensköld,
Hvad sägs om det?
Mäster.
Bedrar mig ej mitt öra,
Är denna dagen mig en lycklig dag.
Kom, Ida, kom hit ut, skall du få höra,
Skomakar’n fanns!
Eva (tittande ut genom fönstret).
Men jag blef lurad, jag.
(Ida utkommer.)
v. Pryl (till Ida).
Om från din sida ej det hinder möter?
Ida (räcker honom handen).
Blif hvad du vill, du blir dig sjelf ändå!
v. Pryl.
Mitt landtbruk uppå samma gång jag sköter
Till svärfars trädgård mina ägor nå.
Mäster.
Nu kan jag lugnt mitt hufvud lägga neder,
Min verkstad funnit har sin hufvudman.
Det var en lycklig stund. Gud signe eder!
(till Ida)
Ser du, det blef ändå din far, som vann!
Du blef skomakarfru ...
Eva (från fönstret).
Och friherrinna!
Ida.
Har jag ej påstått uti all min da’r,
Att blott en verklig ädling kunde vinna
Mitt hjerta! ... Det var jag, som vann, min far!
Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
