Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Hammarby. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allenast som han står och går» tågade af till Lappland, och ensam vandrade genom skogar och myror, passerade dånande forsar och stormande sjöar, besteg de högsta fjell och var nära att dödas af en lapp och falla ned i en glacierremna, och återvände öfver Finland med hopp om ny dag, »i kraft af kärleken». Och så tycker han sig se en ljuslockig blid yngling, som med sin blifvande svärfaders hjelp reser hemifrån och begifver sig till Holland att bli doktor, stiger der ned från sitt rum under vinden och fram i de lärdas gille, huru denne »unge svensken», ej mera okänd och behöfvande, utan, i kraft af sina underbart många, väldigt reformerande, omfattande och storartade arbeten, blifven en auktoritet äfven i det stolta, rika och lärda Holland, emottager grånade vetenskapsmäns hyllning och mäktiga mæcenaters anbud, går till England och Frankrike, här nära nog qvarhållen af den lärde Dillenius, som i början behandlade honom spotskt, men slutade med »att bjuda honom lefva och dö med sig, som professionens lön vore tillräcklig för begge» och der omedelbart invald som en af de åtta utländska ledamöterna i Vetenskapsakademien och föreslagen att »bli fransman med årlig pension; men högre håg drog honom till sitt fädernesland». Han ser den 31-årige mannen, firad af alla, berömd öfverallt i Europas stora lärda verld, åter stå på fosterlandets jord, okänd, framtidslös, ser den, som nyss kunnat förfoga öfver de mest frestande anbud, tvungen »att freqventera de allmänna spisqvarteren, för att hos de unge cavalierer söka sig praktik», men snart bekant med Triewald och landtmarskalken Carl Gustaf Tessin, bli publicus docens på Riddarhuset, medicus vid Amiralitetet, huru hans praktik »stiger otroligt, så att han förtjenar årligen 9,000 Dlr Kmt» och kan få sin Sara Lisa, huru han instiftar Vetenskapsakademien och till sist blir professor i Upsala. Och nu – idel lysande sköna taflor: de stores bifall, konungens nåd, drottningens smickrande ynnest, egen gård, son »designerad till successor i tjensten», och döttrar, ständernas donation! Ack, ej under, att han öfver sin kammardörr kan sätta detta sköna valspråk: Innocue vivito, numen adest (lef ren, Gud är när!) – Och så se vi honom deruppe i sitt museum. All verldens lärda sällskaper ha kallat honom till sin ledamot; hans rykte och hans läror fortplantas af hans lärjungar, som beresa jordens aflägsnaste länder. Det är onsdag, och han har återvändt med sina »par hundrade auditores, som varit ute från kl. 7 på morgonen till kl. 9 på aftonen och nu återkommit med blommor i hattarna, med pukor och valdthorn följande sin anförare till trädgården». Och nu sitter han på sitt Hammarby, »der han om sommaren mellan ferierna läser 8 timmar om dagen», och förnäma rika utlänningar trängas kring honom att förnimma den erfarnes läror och återbära den vises ord, och der sjelfva konungen gjort honom ett besök, han sitter här, der skåpen med hans stora herbarium – »hans största nöje» – mera än 9,000 arter, stå kring väggarna och der han från verldens olika nejder samlat det då kända underbara och sköna. Sannerligen, Linné hade rätt att beskrifva sin lycka med dessa ord:
»Gud sjelf har fört honom med sin egen allsmäktiga hand; har låtit honom utspricka utur en stubbotan rot, omplanterat honom på en fjerran och herrligare, låtit honom uppstiga till ett ansenligt träd och ingifvit honom en sådan brinnande håg för vetenskapen, att den blifvit det allra behagligaste.»
Det är af sådana känslor man genombäfvas på Hammarby. Det är icke blott ett äreminne af en stor, verldsberömd man, man der tycker sig höra; det är ett ödmjukt, fromt hjertas lofsång till den som danat lifvets lycka, man der än tycker sig förnimma.
A.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
