Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julkärfven. B-r. - Röfvar Liljas håla. I närheten af Fridhem och Högklint, söder om Visby. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I minsta stuga barnen små
Kring julegranens stam
Sin glada ringdans tråda få
Med sång och muntert glam.
Och sjelfva sparfven denna qväll
Får icke lida nöd,
En kärfve satt vid hvarje tjäll,
Erbjuder honom bröd.
Hvem vet, om ej hans glada röst
Till högre rymder går?
Om glädjen från ett lugnadt bröst
Ej någonting förmår?
B–r.
Röfvar Liljas håla.
I närheten af Fridhem och Högklint, söder om Visby.
Om man från det i nästföregående häfte aftecknade och
beskrifna Högklint ställer kosan mot söder, kommer
man efter vidpass en fjerdedels timmes vandring till
det vilda pittoreska strandparti, som kallas Röfvar
Liljas håla. Åtminstone på Gotland torde knappast
finnas något ställe, der hafvets förstörande makt
öfver klippstranden visar sig i kraftigare drag, än
vid den håla, eller rättare de hålor, som erhållit
nyssnämda röfvar-romantiska benämning.
Vägen dit, en obetydligt trampad gångstig, framgår
ett stycke från randen af det branta berget, sänker
sig snart ned till höger, och förer vandraren
in i en vild skogstrakt mellan förunderliga
klippformationer. Än ser man öfra spetsen af en
liksom murad hvalfbåge; än reser sig i midten af en
oregelbunden, af branta klippor bildad halfcirkel
en fristående »rauk» (stenpelare), som till sin
öfversta del är knottrig och skroflig, och till
den mellersta sammansatt af finskifvig kalksten;
dess nedersta del är ett mycket smalt fotstycke,
bestående af små stenar, symmetriskt ordnade i räta
linier och fina lager. Flerestädes öfverraskas man
af andra egendomligt svarfvade och urhålkade klippor,
hvilkas fördjupningar äro så stora, att de af den med
lokalen obekante vandraren lätt kunna anses vara den
röfvarkula, han söker.
![]() |
”Rauk” i närheten af Högklint. (Teckning af C. S. Hallbeck.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>