Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikobar-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
sydöstra delen af Bengaliska hafsvik en, mellan
Anda-man-öarna och Sumatra, ligger en ögrupp, som af
malajerna kallas Pulo Sambilong eller de nio öarna,
ehuru de egentligen uppgå till tjugoen. Bland
dem äro de två öarna Stora och Lilla Nikobar de
förnämsta och ha äfven gifvit ögruppen det namn,
hvarunder den införts i europeiska handels- och
sjöfarts-journaler. Nikobar-öarna hafva varit föremål
för många kolonisationsförsök, ty man har velat
tillgodogöra sig deras produkter af kokospalmer,
sköldpadd, ätliga fågelbon och ambra. För ett
århundrade sedan voro de i våra grannar danskarnas
ego, men kommo sedan under Österrike. På 1840-talet
gjorde danskarna ett nytt försök att upplifva sin
gamla koloni, men måste år 1848 åter afstå från
försöket på grund af klimatets osunda beskaffenhet. Ar
1858 besöjdes öarna af österrikiska fregatten Novara
på dess verldsom-segling; det är från detta besök som
vi hafva följande skildring af ön och dess befolkning,
och vi lemna ordet åt reseberättaren:
"Fregatten kastade ankar utanför ön Kar-Mkobar. Några
af oss gingo i land för att undersöka det inre af
densamma. Vi funno oss snart mottagna af en hop
gapande infödingar, nästan helt och hållet nakna,
men beväpnade med stora knif-blad utan skaft och
långa påkar. » Goodfriends? Goodfriends ?» (aren I
vänner?) frågade de oss.
Då vi upplyst dem om våra fredliga afsigter, lemnade
de främste höfdingarna sina vapen till de bakom
stående och räckte oss sina oljiga och smutsiga
händer, dem vi skyndade oss att mottaga. De kommo
då fram med ett slags certifikater, utfärdade af
sjökaptener som besökt ön och hvilka intygade deras
redlighet i affärer med kokosnötter. Några af dessa
certifikater innehöllo vissa sällsamma föreskrifter
för de främmande matroserna, såsom: »Om I viljen
vara. infödingarnas vänner, så stjälen hvarken deras
grisar eller deras qvinnor.»
Flertalet af dessa certifikater innehöllo priskuranter
på de förnämsta importartiklar från Europa, med
priserna reducerade i kokosnötter. Sålunda betalas
en sabelklinga med trehundra, en soppslef med
hundrafemtio och en halsduk med hundra nötter. Hvad
som bäst betalas är rockar och i synnerhet
filthattar. Den trasigaste rock köpes med förtjusning,
och de uslaste filthattar betalas med två tusen fem
hundra kokosnötter eller lika högt som en dubbelbössa,
ett fat rom eller tjugo alnar kalikå (hvilket tyg
de begagna till svepningar åt sina döda). Om någon
spekulant skickade en laddning gamla filthattar till
Nikobar-öarna, skulle han sannerligen derpå skörda
en betydande vinst. Det tros att infödingarna, då
de sett flertalet sjökaptener vara försedda med en
sådan hufvudbonad, inbillat sig att den var deras
gradtecken, liksom kronan är kunglighetens, och att
filthatten gjorde kaptenen.
En af infödingarna, hvilken kallade sig kapten Dixon,
lemnade mig följande certifikat, öfver hvilket han
icke var litet högfärdig: »Fastän kapten Dixon
ser snuskig ut, är han en bra karl.» Mannen var
väl växt, naken och bronsfärgad, med det långa,
glänsande håret uppburet af ett slags diadem. Bland
hans följeslagare bar en helt enkelt en skjorta,
en annan en frack, en tredje stöttar, här och der
sågs ett par byxor. Tillsammans skulle dessa spridda
persedlar möjligen kunnat lemna en fullständig drägt.
Jag inbjöd Dixon och hans kamrater att följa
mig ombord, med försäkran att intet ondt skulle
vederfaras dem, emedan vi voro vänner. »Nej, icke
vänner,» utropade han, »icke goda vänner, men goda
bröder! En fader, en moder, vi alla bröder!» - ett
vackert utbrott af broderskänsla, som öfverraskade
mig från den oljige, nakne vildens sida. Det är sannt
att han, då vi kommo ombord, icke glömde fråga, om
jag kunde bjuda honom att äta, dricka och röka. Hela
fregatten väckte deras beundran och framför allt de
stora kanonerna från gjuteriet i Marienzell. Då jag
frågade dem hvilka straff de plägade ålägga sina
förbrytare, svarade en af dem
oskyldigt: »Vi icke skurkar, vi alla goda. Men hos
eder stora skurkar, derför stora kanoner.»
En af höfdingarna inbjöd oss att besöka hans hydda,
som var byggd på ett dussin pålar och täckt med
palmblad; man steg upp i densamma med tillhjelp
af en stege af bamburör. Hyddan var nästan tom;
man såg endast i ett hörn två eller tre kistor, som
innehöllo kaptenens alla rikedomar; några kastspjut,
som stodo lutade mot väggen, en låg soffa, på hvilken
han bjöd oss att taga plats, och ett brädstycke,
hängande i ett rep från taket, ett slags gunga,
på hvilken vår värd hade tagit plats och gungade
högtidligt fram och tillbaka med en djup känsla af
sin stora politiska betydenhet.
Med undantag af de härjningar, som tuggningen af betel
förorsakar i deras mun, äro Nikobar-infödingarna
friska och väl växta. Vi påträffade ej ibland dem
mer än två krymplingar, en med lam arm, och en
liten kort och tjock karl, som hade synnerligen
missbildade fingrar, ett lyte, som förskaffat honom
tillnamnet Kiouta-Kounti. Då jag med anledning deraf
frågade, hvem som tog vård om Kiouta-Kounti, svarade
höfdingen med en viss öfverraskning: »Jag, vi, alla,
förstås!» Jag tänkte på våra fattigbaracker, våra
hospitaler, våra arbetsinrättningar, på den utmerglade
befolkningen i Irland, i Lille och Erzgebirge.
Vi hade för fyra francs köpt en stekt gris, som vi
bjödo våra nya vänner på; men ingen af deras qvinnor
eller något af deras barn visade sig vid kalaset. »De
ha flytt in i skogen,» sade man oss, »vi veta icka
hvart, och så länge I aren qvar, skola de förbli gömda
der med fara att dö af hunger.» Det var synbart att
de goda menniskorna behandlade oss med för-sigtighet,
emedan de tillförene gjort obehagliga erfarenheter. I
européernas samfärdsel med vildarna är det sällan de
sistnämda, som först ha orätt.
Kokosnöten är öns enda handelsartikel, men man skulle
med fördel kunna odla sockerrör, tobak, bomull och
ris. Man anslår qvantiteten af årligen exporterade
nötter till 4 å 5 millioner, hvaraf största delen
går åt Pulo-Pinang. Palmen har en höjd af sextio till
hundra fot och en diameter af två, samt kröner sig med
ett verkligt tak af blad, som alltid äro gröna och
sakta vaja i luften. Hvem känner icke de tusentals
nyttiga bruk, som man gör sig af detta träd, dess
blad, rötter, stam, bark, säf, olja, vin, dess mjölk
och dess fibrer?
Nikobar-Öarnas bebyggare hafva en mycket utvecklad
naturlig känsla för moralen och rättvisan; de äro
tjenstaktiga och tyckas hvarken vara afundsamma eller
hämdlystna. Om deras samhällsideal är långt mindre
upphöjdt än vårt, saknar det dock icke ett visst
värde, och de synas hafva i det närmaste förverkligat
detsamma. Hos dem står praktiken af samhälls-ideen
icke, såsom det alltför ofta händer hos oss, i omvändt
förhållande till teorien.
De protestantiska och katolska missionärerna hafva
hittills icke haft den ringaste framgång .bland
dessa öbor, som visserligen mottagit dem mycket väl,
betraktat dem med nyfikenhet, åhört deras predikningar
utan att begripa dem och ännu icke veta i hvilken
afsigt de kommit.
Vår värd framtog emellertid ur sin kista en liten
engelsk bibel och yttrade till oss med naivt högmod:
»Se här har jag Jesus Christus. När jag vara sjuk,
lägga den under hufvudet, och jag blifva frisk!»
Vid sina dödsfester uppgräfva infödingarna sina
föräldrars och vänners kroppar, som legat ett år
under jorden, bära dem in i en hydda, och samla
sig der omkring under klagorop och snyftningar. I
munnen på hvarje skelett sättes en brinnande cigarr,
hvars rök sannolikt betraktas såsom bild af menniskans
andedrägt. Hufvudskålarna blifva slutligen ned-gräfda
på begrafningsplatsen eller JcouiouJcoupa; men benen
utkastas i skogen eller öfverlemnas åt hafvet. Skulle
denna ceremoni kunna betyda, att de, i likhet med
oss, betrakta hufvudet såsom säte för förståndet och
personligheten? Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
