Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grenna och Brahehus. G. C. Witt - En bild från Leipzigs äldre och nyaste tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
har år 1719 utfört arbetet. Dessa takmålningar hafva
und-sluppit ett missöde, som ofta träffar stora
mästares arbeten, nemligen att blifva restaurerade på
ett sätt, som alltför tydligt tillkännager klåparens
pensel och Pehr Målares tillgifvenhet för skrikande
färger. Kyrkan begagnas gemensamt af staden och hela
Grenna socken.
Den forna prestgården, som är betydligt äldre än
staden, står ännu qvar på den nuvarande prestgårdens
tomt, och visar huru ringa anspråk på utrymme och
beqvämlighet en kyrkoherde fick hafva på den tid
denna bostad uppfördes. Dock har en stor konung sju
gånger gästat under dess låga tak, såsom man kan se
af en i kyrkans vägg inmurad grafsten öfver Joen Magni
(som var kyrkoherde i Grenna socken från år 1619 till
1642) och hans maka. Grafstenen, på hvilken det äkta
paret är afbildadt i bas-relief och namnen på deras
sjutton barn utsatta, har nederst följande ord:
K: GUSTAF ADOLPH: 2. OCH STORE: NU. SALIGH HOS GUDH
WAR FORDOM WÅR IIÖG1IGUXSTIGHE GÄST 7 GÅXGER.
Folkmängden i staden uppgår nu till något öfver ett
tusen tre hundra, och boningshusens antal kan räknas
till etthundrafyratiofem. Här är en vagnfabrik och en
tapetfabrik, hvilka begge drifva ansenlig rörelse,
garfverier m. m. Hamnen anlöpes reguliert af trenne
passagerareångfartyg, af hvilka två underhålla
kommunikation med Stockholm och Jönköping, och det
tredje med alla Vetterns städer samt Motala och
Hästholmen. Fyra lastångare, gående på Göteborg och
Jönköping med flere ställen, anlöpa äfven Grenna.
Sådan är denna lilla vrå vid berget, hvilken
mycket länge utgjort en angenäm tillflyktsort för
pensionerade tjenste-män och andra personer, som,
skilda från stora verldens äflan och bestyr, velat i
lugn och landtlig frihet tillbringa sina återstående
dagar. Men allting i verlden är blandadt med galla,
och hvarje medalj också frånsida har: så Grenna ock
saknar bland fördelar alla ett rinnande vatten,
en springkälla klar. Här är knapp tillgång på
vatten. Visserligen finnas brunnar och källor med
godt vatten, och behofvet af dricksvatten kan alltid
tillfredsställas, men till öfriga behof
måste understundom, då långvarig torka inträffat,
vatten hemtas från Vettern. Lyckligtvis är denna sjö
outtömlig, men vägen dit är från de flesta husen i
staden inemot en åttondedels mil lång. Nyligen har man
utan framgång försökt att genom djupborrning träffa
vatten. I »Grefve Pehrs brunn» midt på torget, hvilken
är tjugo fot djup, har man borrat till sjuttiofyra fot
under brunnens botten, och träffade der hårda berget,
hvarefter borrningen inställdes.
Innan vi sluta denna lilla skiss, skola vi nämna
några ord om de hägringar, man har tillfälle att
se ifrån Grenna och stranden af Yettern. Vi få
dervid först anmärka, att hägringar äro af tvenne
olika slag: dels sådana som bestå deruti, att de
stränder och andra föremål, man ser på något afstånd,
stundom synas mycket högre, stundom mycket närmare
än vid andra tillfällen; dels sådana som egentligen
heta f äta mor g ana och utgöras af i luften något
ofvanför vattenytan synliga afspeglingar af långt
aflägsna föremål. Det förstnämda slaget af hägringar
förekommer allmänt vid haf och större insjöar,
det sistnämda deremot synes vara egendomligt för
vissa ställen af jordklotet, och inträffar äfven
på dessa ganska sällan. Begge slagen tillhöra
Vettern och dess stränder. Visingsö synes från
Grenna stundom så hög, stundom så låg, att den
knappast är igenkänlig. Än tyckes ön vara helt nära,
än ganska aflägsen. Den bakom Visingsö varande del
af Vestergötland, som ofta är af gråblå färg, såsom
aflägsna landskap alltid synas, är någon gång lika
klart framstående som Visingsö, så att det tyckes
icke vara något afstånd emellan ön och landet på
dess andra sida. Omberget och aflägsna delar af
Vestergötland tyckas stundom vara upplyftade öfver
vattenytan, liksom hängande i luften. Går man ned
till hamnen och ser efter ett ångfartyg, som väntas
komma norr ifrån, så kan det någon gång hända, att
innan man ser ångfartyg sticka fram förbi Omberg,
får man se en upp- och nedvänd bild af fartyget i
luften ett litet stycke öfver vattnet. Mera sällan
ser man här samlingar af hus och byggnader af bildade
i luften, men när dessa luftspeglingar som uppkomma
genom solstrålarnes brytning i atmosferen visa sig,
utgöra de en företeelse af underbar skönhet.
a. c. Witt.
En Ibilci från Leipzigs äldbre ooh nyaste tidU
In af Tysklands vigtigaste handelsstäder är Leipzig,
^^p namnkunnigt i synnerhet för dess tre stora
marknader (niessor). Af dessa hafva Jubelmessan och
Mwhaetis-messan årligen hållits sedan 1180, under det
Nyarsmessan infördes och årligen hållits sedan 1458.
Från alla Europas länder, särdeles de östra,
tillströmma handlande, polska judar, greker, perser,
armenier, turkar m. fl. och vid Jubelmessan motsvarar
främlingarnas antal nära nog stadens egen befolkning.
Det gifves knappast en enda tysk stad, som i nyare
tid så förändrat sig, som denna, eller egentligen
dess förstäder. Tusentals nya hus hafva uppförts
under denna tid. Äfven de inre stadsdelarne
hafva naturligtvis undergått många ändringar och
försköningar, och många gamla byggnader lemnat plats
för nya.
Bland märkliga platser inom staden må såsom egande
samband med vår teckning här nämnas »Brukl», en bred
gata, med gamla mörka byggnader, der judarne sedan
ett halft årtusende haft sin handel. Det finnes också
intet hus, uti hvilket icke drifves handel, och denna
gata, vid hvilken man räknat tjugotvå värdshus,
bevisar också, att man här egde rikedom på logis
för resande.
Tecknaren har framställt sina föremål från två
tidsperioder och visar i byggnaderna en bild af
det äldre Leipzig, under det att det lif och den
rörelse, som samma tafla företer framför byggnaderna
åskådliggör ett stycke hvardags-lif på denna gata,
sådant man får se det än i dag.
Den märkvärdiga byggnad, hvilken synes midt på
teckningen och låg till venster om den krökning af
vägen, som förenar slutet af Brtihl med Ritterstrasse^
var St. Georgs Hospital.
Uppfördt 1222 till herberge åt vandrande pilgrimer,
blef det under 30-åriga kriget rof för dess
brandfackla, men uppbyggdes ånyo för att tjena till
korrektionsanstalt.
Byggnaden befanns snart för trång för sitt ändamål,
hvarför utvidgning blef nödig. För ändamålet valdes
den plats, på hvilken intill reformationens dagar
den urgamla FramnUrche (Vårfrukyrkan) och bredvid
henne den berömda Cistercienser-klosterskolan och
efter dessa ett sädesmagasin och ett ridhus stått
och hvarest mot slutet af 1600-talet operor uppförts.
Här, hvarest munkar sjungit, råttor gnisslat, hästar
gnäggat och till sist operasångaren tjusat publikum,
dånade för 170 år sedan hammarslagen, under hvilka
-det utvidgade S:t Georgshuset uppfördes, för att
hysa dårar, försörjnings-och korrektionshjon.
Och öfver ingången till ett hus, som inrymde
så blandadt sällskap, tronade bilden af den
spjutbeväpnade Sankt Göran.
Nu har äfven detta brokiga sällskap fått maka åt sig
för en nyare tids fordringar, och på den plats som
förr intogs af S:t Georgs Hospital reser sig ett nytt
nutidens palats - Leipziger Ch^edit-Anstalt.
Såsom en qvarlefva från reformationstiden vilja
vi påpeka det mellan stenhusen befintliga gamla
korsvirkeshus, som synes till höger på vår bild. Detta
hus, med sina besynnerliga inkörsportar och hemska
gångar, var »der Heuwage» (Hövågen), som refs på
1860-talet.
Kring detta gamla våghus rörde sig den lifligaste
handeln vid messan, i synnerhet de judiska
småkrämarnes, hvilka från alla verldens kanter tycktes
här hafva stämt möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
