Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLVI. Carl August Burchard Gyllengranat. H. af Trolle - Aqvarier i boningsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
hade han åter ett dylikt befäl och öfverförde till
Sverige den blifvande kronprinsessan, prinsessan
Louise ’af -Nederländerna.
Svärdsordens stora kors, Carl XIY Johans-medaljen,
upp-höjelsen till vice-amiral samt slutligen den till
amiral, högsta värdigheten inom flottan, voro allt
utmärkelser, som tillföllo den frejdade sjömannen.
År 1860 begärde och erhöll Gyllengranat afsked ur
krigs-tjensten. Efter ett lif, så rikt på mödor och
gagnande verksamhet i fäderneslandets tjenst, var
hvilan en rättighet, och sin lugna ålderdom tillbragte
den frejdade veteranen dels i Carlskrona, dels på
landet i nämda stads närhet, på det lilla täcka
landtstället Wrängö, beläget i den på naturskönheter
så rika Nettraby-dalen.
År 1811 hade Gyllengranat ingått äktenskap med en af
Englands skönaste döttrar, miss Susanna Fiunis. Att
som gäst blifva emottagen i amiral Gyllengranats
societet ansågs med rätta såsom en utmärkelse, värd
att eftersträfva, och
de stunder, man tillbragte hos det lika älskvärda som
fint bildade järdfolket, efterlemnade minnen, hvilka
aldrig förgätas. År 1863 företog amiral Gyllengranat
i sällskap med sin friherrinna en resa till Italien,
för att under ett mildare klimat söka återställa en
vacklande helsa. På återvägen till fäderneslandet
ådrog han sig under vistelsen i Paris en stark
förkylning, som efter en kort sjukdom slutade hans lif
den 9 Juni 1864. Hans stoft hemfördes till det land,
bland hvars ädlaste söner den aflidne med skäl kan
räknas, och i Pukeska grafkapellet på Djöholm fingo
hans jordiska qvar-lefvor en plats vid sidan af den
store man, om hvilken han i sin sjökrigshistoria
så värdigt yttrat: »Hans namn skall aldrig utgå ur
svenska historien och blir för alltid kärt för hvarje
vän af sjövapnet, för hvar och en som vet att beundra
och värdera skickligheten, fosterlandskänslan och
hjelte-sinnet» - ord, som äfven på häfdatecknaren
sjelf kunde finna sin tillämpning.
II. af Trolle.
rör sig ett lif på djupet af våra sjöar och träsk,
liksom på hafsbottnen, ett lif, hvarom man vanligen
föga bekymrar sig, men som- icke desto mindre
erbjuder så mycket skönt, lärorikt och intressant,
att det väl vore vardt att iakttagas och beundras af
alla. Här finnes en egen växt- och djurverld, plantor
af den största formrikedom och rörliga varelser af
så egendomlig skapnad och så underbara vanor, att
man ofta saknar något motsvarande bland de djur som
lefva på land.
Man kan emellertid utan någon stor möda plantera och
underhålla detta egendomliga lif inne i boningsrummet,
om man inrättar åt sig ett litet aqvarium; och den
obetydlighet ett sådant kostar skall mångfaldigt
ersättas af det nöje man skördar af att iakttaga
det lif, som spirar upp och utvecklas deri. Ett
aqvarium. egnar sig dessutom, lika mycket som
blombordet, att förhöja boningsrummets trefnad, och
skötseln deraf bereder samma nöje som blomsterälskaren
finner i vården af sina krukväxter.
Sjelfva byggnadssättet är till väsentlig del en
smaksak; och den ena konstruktionen kan lika väl som
den andra användas, vare sig för färskvattensdjur
eller hafsformer. Yår illustration (sid. 197)
framställer ett färskvattensaqvarium, hvars öfre del
blifvit inrättad till bostad åt en del grod-djur och
kräldjur, hvilkas lefnadsvanor och behof binda dem
vid en fuktig uppehållsort; vi skola framdeles gifva
en afbildning af ett aqvarium afsedt för hafsdjur och
alger från hafvet. Reglorna för skötseln af aqvarier
äro också i det väsentligaste desamma-, men det är
klart, att man i enskildheterna måste lämpa sig efter
de djurs och växters behof, hvilka man i sitt aqvarium
vill studera.
Först måste man emellertid anskaffa ett ändamålsenligt
glaskärl. Detta brukar man vanligtvis låta göra
fyrkantigt, omkring 15-20 tum långt, 12-18 tum bredt
och ungefär lika högt. Botten göres af skiffer,
sidorna af glas, väl hop-kittadt i fogningarna, eller
bäst, infattadt i bly, solsidan af kärlet kan förses
med grönt glas, och till skydd emot dam, dunster och
rök anbringar man öfver kärlet ett glas, som inrättas
så, att det efter behag kan flyttas eller aftagas.
Är kärlet färdigt, så blir första göromålet att
inrätta och anlägga botten deri. Några sönderslagna
stenstycken, fria från jern eller andra metaller,
hvilka skulle inverka på vattnet, nedläggas och
fästas medelst cement i form af ett hvalf, eller ock
uppstaplas de på annat godtyckligt sätt. Sjelfva
bottnen borde helt och hållet vara belagd med små
kiselstenar eller med vanlig, sorgfälligt tvättad
kiselsand.
Jord, som är så nödvändig för den vanliga
vegetationen, är icke nödvändig för vattenväxterna,
den är till och med mer än onyttig, enär det fordras
en lång tid och friskt ombyte af vatten för att
aflägsna de lösliga vegetabiliska ämnena,
och emedan den derjemte befordrar växter af conferver
och andra skadliga lägre vegetationsformer.
Man känner om vattenväxter af flere slag, att de slå
rot och blomma på blotta kiseln, om blott rötterna
äro betäckta. Plantorna måste sorgfälligt befrias
från alla vissnade delar, rötterna bindas fast vid
en liten sten eller läggas på botten och betäckas
med ett lager af kisel och sand.
Är bottnen tillräckligt försedd med planteringar, så
slår man sakta och försigtigt vatten i kärlet eller
låter det löpa omkring efter sidoväggarna, så att
hvarje häftig rörelse på bottnen undvikes. Vattnet
måste vara rent och klart; flodvatten är bäst;
källvatten duger också, men måste likväl några dagar
stå att uppmjukas af vattenplantorna, innan man
insläpper djuren.
Solsken är under alla årstider nyttigt för
växterna. Ett sötvattensaqvarium behöfver mer sådant
än ett saltvattensaqvarium. Afsöndrandet af syre ur
växterna - och deraf erhålla fiskarna sitt lif och
sin munterhet - befordras mycket genom solskenet.
Vid val af vattenplantor måste man afse lika mycket
deras rikedom på syre som deras varaktighet och
skönhet. Vill man insläppa fiskarna utan att vänta
ända tills plantorna äro fullt vuxna och hafva
af lemnat erforderlig mängd syre, så gör Lånken
(Callitriclie) bästa tjensten. Man bör hafva en
temligen stor mängd deraf, skära af de gröna spetsarna
4-5 tum från stjelken, tvätta dem rena och utan vidare
kasta dem i kärlet; der utbreda de sig snart öfver
bottenytan, växa fritt, bilda en rik grön matta och
vara hela månader. De skjuta beständigt nya rötter
och skott samt af-söndra en stor mängd syre. Om man
derefter vill, kan man helt enkelt taga bort dem.
Bland växter, som egna sig för plantering i aqvarier,
påpeka vi Vattenranunkeln (Ranunculm aquatilis). Den
växer nästan i hvarje vattensamling och blommar
med hvita blommor under högsommaren. De flytande
bladen äro köttiga under och flikade, de undre
mycket finbildade. Den måste sorgfälligt tvättas
och planteras på någon uppskjutande sten, så att
stängeln kan nå ända upp till vattenytan. Dyblad
(Hyihro-charis) och Svaltång (Älisma) äro äfven
lätta att anskaffa, varaktiga och vackra. Utom dessa
finnas ännu många sällsyntare växter, som låta odla
sig; vi hafva emellertid blott nämt de vanligaste
och väsentligaste. Alla arter af Char a (Ljusstaken
eller Vattenstjernan) äro märkvärdiga att undersöka
med mikroskopet och visa oss växtsaftens kretsgång
i plantan.
Af de djurformer, som kunna hållas lefvande i ett
aqvarium äro fiskarna bland de förnämsta, så väl
genom sitt utseende, som genom sin högre organiska
rang. Bland dem äro Cypriniderna (karp-fiskarne)
mest passande för vårt ändamål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
