Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, som lefva af rof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
kännas af sina, med talrika, knappnålslika borst
beklädda blad, fånga äfven insekter. En engelsman
Whateley upptäckte 1780 i daggörtens hoprullade
blad flugor, och genom retning af håren ined en
nål fann han att de krökte sig. Eri tysk botaniker
Eoili gjorde nästan samtidigt samma iakttagelse. Han
satte på bladet af D rosera rotundtfolia en lefvande
myra. Djuret försökte väl undkomma, men fasthölls af
den klibbiga vätskan på hårens spetsar, hvilken af
djurets fötter drogs ut i långa, sega trådar. Efter
ett par minuter böjde sig håren öfver djuret-, efter
: en stund kröktes bladet, hvars spets några timmar
senare vidrörde bladbasen. Myran dog inorn femton
minuter. Dessa högst intressanta iakttagelser råkade
i glömska. Först på 1860- och 18704alen blefvo de
återupptagna och bekräftade. I synnerhet har Darwin
närmare studerat dessa förhållanden och beskrifvit
sina upptäckter på detta område i ett nyligen från
trycket utkommet arbete. Han har bland annat funnit,
att daggörtens hår retas af kött, men icke särdeles
starkt af organiska ämnen.
Helt nyligen har Darwin meddelat, att äfven tätgräset
fPingvioula vulgarisj har samma förmåga som daggörten
att smälta animalisk föda. Denna ört förekommer hos
oss temligen allmänt på sänka ängar, i kärr o. d. samt
begagnas vid tillredning af tätmjölk. Dess blekgröna
blad ligga tätt utmed marken i en rosett, ur hvars
midt blomstänglar, bärande en enda mörkblå blomma,
resa sig. Bladens öfre yta är tätt betäckt af körtlar,
som göra bladet klibbigt. Beströr man bladets öfre
yta med insekter, kålfrön o. d., afsöndra körtlarna
’en sur
Fig. 3.
vätska, under det bladkanten samtidigt rullar in
sig. Den inrullade kanten omsluter djuren eller fröna,
och om dessa föremål borttagas, rätar kanten åter
ut sig efter 24 timmar, men lemnas de qvar, förblir
bladets kant inrullad.
Uti norra Amerikas Östra stater växa i kärr och
polar flere arter af ett växtslägte, Sarracenia,
som utmärkes af sina egendomligt formade blad. De
ha nemligen utseende af bägare eller trumpeter,
hvilkas mynning, hos några arter, tillslutas af ett
lock. Dessa blad utgå från roten i en krans, ur hvars
midt framspringa några enblom-miga stänglar. Saracenia
pur-purea, som vi här meddela i afbildning, växer
från New Found-land ned till Florida och blef för
ett tiotal år sedan utskriken som ett botemedel mot
smittkopporna, ehuru alla förhoppningar, man i detta
afseende hyste, blefvo besvikna. Linné insåg med sin
ovanliga skarpsinnighet denna örts nära slägt-skap
med näckrosorna, och han visade sig, i förbigående
sagdt, vid tolkningen af den underliga bladformens
uppkomstsätt, så-
omsorg för sina barn. Bladen voro nemligen lefvande
brunnar, hvarur törstiga fåglar kunde hemta svalka
och vatten, så trodde inan, Linnés samtida ColHnson
skrifver dock till Linné, »att många stackars insekter
drunkna i dessa vattenbehållare». Att dessa blad äro
verkliga fällor för insekter synes först 1791 hafva
blifvit iakttaget af William B artram, som förmodade,
att djuren upplöstes af vätskan i bladen och upp-sögos
af växten. Detta har nu blifvit bekräftadt. Den
vätska, som bladen innesluta, kan hos en del arter,
hvilkas trattformiga blad äro obetäckta, möjligen vara
regnvatten, men hos andra arter, hvilkas blad upptill
täckas af ett lock, måste vätskan vara afsöndrad från
bladet. Den bekante engelske botauikern Hooker har
nyligen gjort sarracenians blad till föremål för
utförliga studier. lian har visat, att hos några
arter är locket ofvan de trattlika bladen starkare
iärgadt och försedt med honungsafsöndraude körtlar,
hvilket allt lockar insekterna. Det trattlika bladets
öfre del är belagdt med hala, glaslika, kägel-formiga
celler, hvilka täcka hvarandra såsom teglen på ett
tak, så att en insekt der icke finner något fotfäste,
utan måste glida utför till bladets nedre del, som
är beklädd af slyfva, nedåtriktade, nållika borst. En
insekt, som kommit så långt ned, kan omöjligen arbeta
sig upp igen, och alla dess bemödanden att återvinna
friheten föra den endast djupare ned i förderfvet.
Ett annat växtslägte Nepenthes, inhemskt i Indien,
på Borneo, Ceylon, Nya Caledo-nien och i Australien,
har länge varit bekant för sina underbara blad,
hvilka i spetsen bära på långa klangen utvidgningar,
alldeles lika vattenkannor och försedda med lock
(fig. 4). Genom klängena slingrar sig växten upp på
omgifvande föremål. Hooker har nyligen redogjort
för sina iakttagelser öfver dessa märkvärdiga
växter. Lockeri på kannorna äro ofta starkt färgade
och försedda med honungs-afsöndrande körtlar, allt
för att ditlocka insekter. Kannans mynning omgifves af
en styf kant, hvilken håller den öppen och afsöndrar
honung, som ditlockar insekter. Hos en del arter
är denna kant utbildad till ett trattformigt rör,
som sänker sig
ned i kannan och hindrar insekterna att undkomma. Hos
andra arter är kransen försedd med nedböjda borst,
styfva nog att qvarhålla en liten fågel, om den ville
släcka sin törst med kannans vatten. Uti kannans
öfre del är ytan hal, så att insekter der ej finna
fotfäste, och i den nedre finnas talrika körtlar,
som under vanliga fall endast långsamt afsöndra en
vätska. Lägger man i kannan ett oorganiskt ämne,
Ökas ej,afsön-dringen i någon starkare grad, men
ditlägger man ägghvita, kött, brosk o. d., afsöndra
körtlarna en vätska, som hastigt lö-
Sarracenia.
som en verklig darwinist. Linné Plg-. 4-
Blad af krukbladsväxten Nepenthes des
tillät oria. ser dessa ämnen. Hooker
fann föreställde sig, att växtens stam-
-". ’ - -1-1 – - ^ -^ ~~~J <-
föräldrar ursprungligen vuxit i vattnet, liksom våra
näckrosor, men att, sedan växten ändrat vistelseort,
hade bladskaften utvidgats till förvaringskärl
för vatten, hvari växten ej längre kunde lefva. Då
bladens hålighet hos några arter är fylld med vatten,
såg man häri ett nytt bevis på naturens
att broskbitar, till och med torkade, af 8-10 grans
vigt, inom 2V4 timmar upplöstes till gelé. Vi se häri
några af den nyare naturforskningens resultat. De
visa, att hos några växter återfinner man djurens
förmåga att fånga och förtära fasta födoämnen -
ett nytt föreningsband mellan den organiska naturens
begge riken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
