- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 14, årgång 1875 /
324

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insekternas förvandlingar - Dante. -g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett par horn och skjuta upp från thorax. Puppan uppstiger
till vattenytan, dess thorax vidgar sig och remnar emellan de
båda andhemtningshornen. Skalet bildar nu en liten båt, ur
hvilken myggans hufvud först sticker upp. Hon reser sig
upprätt som en mast och farkosten vänder sig efter vinden utan
att kantra eller fyllas af vatten. Slutligen visa sig fötterna och
vingarna; fötterna hvila på vattnet, vingarna
utbredas. När vinden svagt fläktar på dessa segel, som
äro hundra gånger finare än spetsar af gaz, så drifves
den lille sjömannen mot land; om en våldsammare vind
reser sig, så går den bräckliga farkosten under,
och myggan finner sin död i de böljor, som helt nyss
gåfvo henne lifvet.

illustration placeholder
Myggan i sina olika utvecklingsstadier.



(Tillhör artikeln "Insekternas förvandling".)


*


Dante.



Ur det dunkel, som allt fortfarande höljer personer
och tilldragelser från den, just genom detta mystiska
omhölje särskildt intresseväckande epok, som kallas
medeltiden, framträder, med glansen af en genom
seklerna strålande stjerna af första storleken,
den skald, hvars bild pryder detta blad. Italienare
till börd, tillhör han, ej mindre genom arten af
sina politiska sträfvanden än genom riktningen och
omfattningen af sin litterära och poetiska verksamhet,
hela verlden. I denne frejdade son af blomsterstaden
vid Arno ha vi nemligen på samma gång framför oss den
nyare litteraturens stiftare och den mellanfolkliga
enhetens och broderlighetens förste apostel.

Om Dantes förfäder känner man föga eller intet; han
är, som de flesta stora män, »liksom född af sig
sjelf». Visserligen berömmer han sig i sitt stora
diktarverk af att härstamma från romarne; men han
nämner ibland sina förfäder dock blott uttryckligen
tre bröder, af hvilka den ene, hans farfars farfar,
Cacciaguida, var gift med en lombardisk dam Aldigeria,
från hvilken familjens tillnamn f or skrifver
sig. Denne Cacciaguida var en tapper riddare, hvilken
dog på ett korståg i Syrien omkring år 1150. Skaldens
far hette Allighieri, var en ansedd jurist, tvenne
gånger gift och bodde i ett litet hus i närheten af
kyrkan San Martino del Yescovo i Florens. Hans andra
hustru, madonna Bella, ovisst af hvilken familj,
födde honom i Maj månad år 1265 en son, hvilken blef
döpt i baptistéren San Giovanni och i dopet

erhöll namnet Durante, sedan förkortadt till
Dante. Boccaccio berättar, att madonna Bella, kort
innan hon födde denne son till verlden, hade en dröm,
som förebådade barnets tillkommande storhet. »Den ädla
damen», säger han, »tyckte, att hon satt under ett
mycket högt lagerträd, hvilket stod på en grön äng,
vid sidan af ett stort källsprång} och här tycktes det
henne, att hon födde en son, som på kort tid, änskönt
han icke närde sig af annat än de frukter, hvilka
föllo af lagerträdet och af den klara källans böljor,
växte upp och blef en herde, och nu sökte nå löfvet
på det träd, hvars frukter varit hans näring. Och som
han sträfvade derefter, tyckte hon, att hon såg honom
falla, och då han reste sig, var han icke längre en
menniska, utan en glänsande påfågel; hvaröfver en så
stor förundran betog henne, att hon vaknade.» Detta
var icke det enda förebudet om skaldens tillkommande
storhet; Brunetto Latini, hvilken sedan blef
hans lärare, ställde barnets horoskop, och då han fann solen
i Tvillingarnas tecken, förutsade han, att Dante
skulle nå ett upphöjdt mål i andans verld.

Dante förlorade tidigt sin far; men redan före
dennes död, liksom under de närmast påföljande åren, var
han öfverlemnad till den ofvannämde lärde filosofen
Brunetto Latinis omsorg, hvilken "timme efter timme
lärde honom sättet att bli odödlig». Den tidens
elementära studier omfattade grammatik, retorik,
dialektik, aritmetik, geometri, musik och astronomi;
och i alla dessa vetenskaper blef Dante, genom
Brunetto Latini och förmodligen äfven genom andra
lärares biträde, i sin tidiga ungdom invigd, så att
han, såsonl en af hans biografer (Leonardo Aretini)
säger, »intet försummade af det, som erfordras för att
göra menniskan utmärkt»; och hans skrifter, hvilka, så
att säga, innehålla hela hans samtids vetande, vittna
nogsamt om måttet af de kunskaper, han förvärfvade
sig. Till afslutning af sina förberedande studier
genomgick han några kurser i aristotelisk filosofi
vid universiteterna i Bologna och Padua.

Det var dock icke visheten ensamt, som Dante dyrkade:
kärleken till ett ideal, hvilket han hyllar i den
unga Beatrice Portinaris person, hade redan i hans
barndom gifvit väckelse åt hans ande, liksom den
närde honom under hela hans lif. Då han, ännu blott
en nioårig gosse, vid en majfest hos Beatrices far,
en hederlig borgare i Florens, fick se den englalika
lilla flickan i hennes enkla röda klädning, med


bälte om lifvet och smyckad på ett sådant sätt som
det anstod hennes unga år (Beatrice var då åtta år
gammal), »började», säger han, »lifvets ande, som
bor i hjertats hemligaste rum, att darra så starkt,
att det kändes förfärligt i de minsta pulsådror; och
skälfvande sade den dessa ord: Der kommer en Gud, som
är starkare än jag och skall beherrska mig!» Från den
dagen »herrskade Amor öfver hans själ», och i samma
mån som han sjelf växte upp, tilltog äfven hans kärlek
till Beatrice, så att han ännu medan han var barn
mångfaldiga gånger gick för att söka henne, och då
han första gången på gatan fick emottaga en helsning
af henne, blef han så glad deröfver, att han, liksom
berusad, lemnade menniskornas sällskap och dolde sig
i en enslig vrå af sin kammare för att tänka på och
drömma om den hulda. Denna kärlek ledde aldrig till
någon närmare bekantskap, än att en helsning då och
då mellan honom och Beatrice utbyttes på gatan; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:30:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1875/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free