Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historisk gåta - Martyrerna. -ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Hvad angår den ansigtsbetäckning, som fången bar, så
var denna, på sätt vi nämt, af sammet och qvarhölls
med en stålfjeder framför ansigtet. Medan några
forskare påstå att masken aflades under måltiderna,
försäkra andra att den var så inrättad att fången
kunde äta med den, men att vakten hade befallning att
genast döda fången om han gjorde min af att vilja
borttaga masken. Att han för öfrigt icke var den
ende som åtnjöt den sorgliga företrädesrättigheten
att bära en sådan mask, är längesedan bevisadt: under
dessa de hemliga kärleksförbindelsernas, äfventyrens
och intrigernas tid var en mask något alltför vanligt
för att någon skulle förundras öfver att se fångar
maskerade då de gingo till messan, transporterades
från ett ställe till ett annat o. s. v. Om så ej
var fallet i Frankrike, så var det desto vanligare
i Italien.
Har derför den skarpsinnige historikern Jopin rätt,
då han påstår att »jernmasken» varit italienaren
Matthioly? Eller skall man tro den nyaste forskaren,
den franske generalstabsofficeren, som bestrider
detta?
Den senares antagande förtjenar att meddelas, om ej
för annat, så för dess nyhet. Enligt detsamma skulle i
masken varit en chevalier d’Harmoises, en ung, elegant
och utsväfvande kavalleriöfverste från Lothringen.
Konungamaktens despotiska uppträdande på den
»store» Ludvig XIV:s tid hade, som bekant - särdeles
bland Frankrikes adel - väckt stort missnöje; alla
upprorsförsök på öppen väg hade blifvit qväfda;
de missnöjda tillgrepo lönnmördarens vapen.
En vidtutgrenad sammansvärjning kom till stånd i
afsigt att mörda alla personer som representerade
regeringssystemet - konungen inbegripen. Flera gånger
uppdagade och omintetgjorda, blefvo emellertid
dessa brottsliga planer lika ofta ånyo anknutna:
sista gången i spanska Nederländerna. I spetsen för
denna sista sammansvärjning stod just d’Harmoises. Mot
slutet af Mars 1673 var han i begrepp att jemte sina
medsammansvurna begifva sig till Paris, för att der
utföra sitt
förehafvancle, men Ludvig, för hvilken
sammansvärjningen blifvit förrådd, lät arrestera
honom i Peronne natten mellan den 28 och 29 Mars.
Ett år senare blef d’Harmoises förd till Pignerol,
och från denna stund var hans öde oskiljaktigt
från hans fångvaktares, Saint-Mars’. Han skulle
blifvit afrättad, om han icke stått i förbindelse med
förnäma personer - jemväl med prinsen af Condé; men
detta parti umgicks samtidigt med planer att störta
Ludvig. Då nu den sistnämde behöll sin fånge vid lif,
tvang han Condé och dennes anhängare att inställa
sina angrepp; men samtidigt måste cTHarmoises, så
länge ministern till det yttre stod i vänskapligt
förhållande till prinsen, hindras från att yppa sin
farliga hemlighet.
Möjligt, att detta antagande är det rätta. Sällsamt
förefaller det emellertid, om nu, sedan de
skarpsinnigaste hufvuden mer än ett århundrade
grubblat sina hjernor med lösningen af denna gåta
och allesamman trott sig ha upptäckt sanningen -
den nu först skulle ha blifvit uppdagad. Ett under
vore det icke, om gåtan aldrig blefve löst; de mått
och steg man tagit för att dölja sanningen äro för
bitt ändamål tillräckligt skickligt valda. Efter
fangens död lät man på det noggrannaste undersöka
hans rum; väggarna skrapades, teglen lossades,
eldstaden nedrefs - man ville till hvarje pris
förekomma att några skrifna underrättelser lågo
gömda någonstädes. Dessutom berättas det att den
dödes ansigte blef med knifstyng gjordt alldeles
oigenkänneligt; törst efter detta försigtighetsmått
blef kroppen anförtrodd åt likbärarne.
När Bastiljen under franska revolutionen förstördes,
så erinrade man sig, bland andra offer för
despotismen, jemväl jernmasken, om hvilken jesuiten
Griffet icke långt förut hade offentliggjort sina
afslöjanden. Ifrigt genomsökte man fångens rum
och fängelsets gamla förvaltningsböcker, men allt
sökande var fåfängt. Ända till denna dag har det
noggrannaste studium i olika arkiver icke gifvit
bättre resultat. Ännu qvarstår, lika hemlighetsfull,
frågan: "Hvem var mannen med jernmasken?»
TM arty
*et är Romas stolta tider, 5 Gamle imperatorn skrider
Slafstödd till arenan hän; Sjunker ned på purpursydda
Täcken, utaf perlor prydda, Och en grekisk tärna
hvilar Oblygt halfklädd på hans knän.
Folket väntat sedan länge Re’n otåligt på den stränge
Herrskarn, jublar honom mot; Fler och fler till circus
hasta: Kristna slafvar skall man kasta Denna dag för
vilda djuren, Rytande vid tronens fot.
»Bröd och nöjen!» folket tjuter, Imperatorn ögat
sluter Trött af all sin njutnings höjd; Först när
slafvarne i banden Föras hoptals fram på stranden,
Öppnar han dem sömnigt åter, Yäckt af pöbelns vilda
fröjd.
Redan mäta djuren sprången Rytande från mörka gången
Der de stängts i jernklädd bur;
Lof va blodig lek för trötta Slappa sinnen, och för
nötta Nerver retning, - imperatorn Är ju sjelf ett
mättadt djur.
Men se der! Se hur han stirrar! Hvilken ovan
syn förvirrar Lefnadströtte herrskarn så? Se, han
stöter bort hetären, Lutar sig mot barriéren; Hans
rödsprängda ögon fästas På en grupp af slafvar två.
Mer och mer hans blickar brinna Slukande en knäböjd
qvinna Herrlig, i sin ålders vår; Slukande en man på
sanden Som mot himlen höjer handen, Medan kärleksfullt
den andra Han om qvinnans midja slår.
Det är centurionens dotter, Som valt qvalets, dödens
lotter Framför lystne kejsarns famn! Det är hennes
make, slafven, Som från fjerran grekerhafven Hörde
vittnesbörden skälla Om den nye frälsarns namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
