Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdotvurmarne. Berättelse af Jo. Jo. (Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 317.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
»Borgmästarn, borgmästarn lilla! Sofver
borgmästarn? Studenterna sjunga härutanför och halfva
staden är på benen. Det är svart som en myrstack på
gatan. Det är visst för borgmästarn di sjunger!»
»Prat! Låt dem sjunga! Gå och lägg dig, Kajsa!»
Dock, efter sångens slut skållade fyra väldiga
hurrarop efter ett klangfullt uttaladt: »Länge lefve
borgmästaren och riddaren Fyrsten!»
Frågan var afgjord. Det var Mamertus hyllningen
gällde.
Förvånad, men smickrad, skyndade gubben att ikläda
sig nattrock, byxor och tofflor, satte en rökmössa på
hufvudet och tände ljus, för att inbilla folk, att han
ännu sent på natten vakade för stadens väl. När han
rullade upp gardinen och såg gatan full af menniskor,
klingade ett väldigt: »Hör oss, Svea!» såsom
ytterligare helsning. Nya lefverop följde på sången.
Mamertus öppnade fönstret, bugade sig och tackade,
men förklarade blygsamt, att han omöjligen förstod
anledningen till hyllningen.
Sånganföraren blottade sitt hufvud. Alla följde
hans exempel.
Det var en paus full af oändlig vördnad. Slutligen
tog sånganföraren till ordet:
»Herr borgmästare och riddare!
»Hvarje man och medborgare, som lefver för principer
och konseqvent bevisar sig vara en idés icke blott
fanbärare, utan också trogne försvarare, är mer eller
mindre strängt taget en stor man. Allting stort,
liksom allting skönt hänför oss ungdom. Vi veta
mer än väl, att det var efter en svår kamp med sina
principer som herr borgmästaren och riddaren för oss
upsalatrubadurer öppnade rådhusets åt rättvisans,
men ej åt sången, helgade salar, och vi uppskatta
den uppoffring af grundsatser herr borgmästaren
härvidlag gjort till vår och Upsala universitets
förmån till sitt fulla värde. Utan herr borgmästarens
liberala medgifvande hade vi fått resa härifrån med
oförrättadt ärende och beröfvats den rikliga summa vi
nu insamlat. Men vi mäkta icke resa några ärestoder
eller skänka några silfverpokaler, vi söka i stället
afbetala litet af vår eviga tacksamhetsskuld med
sångens guld. Måtte det klinga som ett angenämt minne
af vår hyllning för herr borgmästaren och i någon
mån skänka tröst för den uppoffring af principer,
som någon gång är större än sjelfva vidhållandet
af desamma. Länge lefve borgmästaren och riddaren
Mamertus Fyrsten!»
Alla åhörarne, som till största delen bestod af
nyfikna pigor, drängar, gesäller och lärpojkar,
instämde på det gällaste i studenternas hurrarop,
så mycket mera som de ingenting annat förstått af
det ironiska talet, än att stadens borgmästare var
en stor och märkvärdig man.
Mamertus svarade några blygsamma och förbindliga
ord, men kände sig tydligen generad af en hyllning,
som trots dess värdiga hållning dock föreföll honom
något satirisk. Han höll dock god min i elakt spel
och tog fasta på sånganförarens åsigt, att det icke
är någon ringa kamp för en man af konse-qvens, att
vika från sina principer. Utbringande ett lefve för
upsalasångarne, i hvilket gamla Kajsa af malplaceradt
nit bakom ryggen på sin husbonde högljudt instämde,
drog gubben Mamertus igen sitt fönster och lade sig
ånyo i sin bädd, för att grubbla öfver hyllningens
motiver och öfver frågan om han verkligen vore en
stor man eller ej.
Sängarne gåfvo ännu en konsert, men hvarje afton tre
dagar å rad infunno de sig punkligt med sin serenad
för stadens styresman. Talaren varierade visserligen
sina tacksamhetsuttryck, men de rörde sig dock kring
samma thema, och studenterna förmådde slutligen icke
återhålla ett och annat stilla fnissande under den
högtidliga tystnaden.
Mamertus, som hade ett godt hufvud, insåg tydligen
den drift, för hvilken han var utsatt, men då de
uppträdande för-höllo sig på det aktningsfullaste,
hade han ingen anledning till vredesutbrott. Han
sväljde de beska pillerna med så litet grinmin
som möjligt, anande från hvilket apotek de kommo,
0?h kännande sig vapenlös mot de allierade makter,
som bestormade honom från alla håll.
»Du får lof att göra en fest för upsalasångarne,
Mamertus!» uppmanade tullförvaltaren med ett visst
ironiskt minspel. »Visserligen har du gjort mycket för
dem, men så ha de också varit artiga med besked mot
dig. Tja, tja! Inte har någon hållit serenad för mig,
stackars obskure f. d. tullförvaltare! Håhå, låt gå!»
»Komma de der junkrarna en qväll till, så skickar jag
stadens polis att rensa gatan», svarade borgmästaren
barskt. »Jag är inte känd för att låta leka med mig
alltför länge.»
Fjerde qvällen fick Mamertus verkligen vara i
fred. Men sängarne dröjde en hel vecka under ideligt
kalasande i staden. Borgmästarens Nemesis vakade.
Den derpå följande aftonen väntade gubben sin dotter
med ångbåten från Stockholm, men sedan han flere
timmar fåfängt bidat och patrullerat vid hamnen,
kom ett telegram, att fartyget stod på grund ett par
mil från destinationsorten, likväl utan ringaste fara
för båt och passagerare.
Mamertus gick hem, åt sin hafregrynsgröt, lade
sig och somnade. Men midt under en ljuflig dröm om
bröllop för Potentia och Gypén stördes han återigen
af en bullrande serenad. Förgrymmad ämnade han just
på fullt allvar bestraffa gyckelmakarne, och iklädde
sig för detta ändamål ordentlig skrud, för att kunna
uppträda med en borgmästares hela värdighet. Dock
plötsligen hörde han sången afbrytas.
»Gif plats för fröken Potentia!» ropade en röst.
»Fröken Potentia! Edvins brud!» jublade studenterna,
och bildade en haie för den från ångbåten anländande
sköna.
Fadershjertat öppnade alla sina
känsloslussar. Mamertus, som aldrig förut varit
skild från sitt barn, kände huru dottren blifvit
honom dubbelt dyrbar. Den sträfve embetsmannen
fällde verkliga glädjetårar vid sin dotters bröst,
medan gamla Kajsa oupphörligt snyftade och snöt sig i
förklädet, hvarefter gumman ånyo begaf sig ut i köket.
Under den långa och tysta omfamningen mellan
far och dotter sjöngo studenterna melodramatiskt
en hänförande sång till den unga flickans ära,
hvarefter de uppstämde ett lefve för »fröken Potentia,
borgmästarens fagra dotter!»
»De satans pojkarne!» utropade Mamertus, leende
under tårarna. »Man kan ju omöjligen inte bli ond på
dem. Hör bara huru vackert de sjunga! Nå, för dej,
min flicka, kan det passa att sjunga serenader,
men att våga drifva gyckel med mej - –»
»Borgmästarn, borgmästarn!» afbröt
Kajsa instörtande. »Huset är fullt med
främmande. Svartklädda herrar i hvita halsdukar! Till
all lycka hade jag tändt alla ljusen i salskronan
för frökens skull, så att inte stå de i mörkret.»
»Främmande så här dags, då kloekan är elfva slagen!»
utropade husbonden förvånad. Har då hela staden
blifvit galen liksom studenterna?»
»Skynda på, borgmästarn lilla!» uppmanade Kajsa. »Se
här är bästa bonjourrocken!»
I salen mottogs borgmästaren och hans dotter af
samtliga ledamöterna i gökarnes gille, anförda af
gubben Polle med sin reparerade portativa bål mellan
sina knubbiga händer. Vid husvärdens inträde smällde
fyra champagnekorkar; festdrycken började tillagas.
»Ursäkta, bror Mamertus!» utbrast tullförvaltaren,
»att vi komma med förning, men då man våldgästar midt
i natten, bör man inte ha anspråk att mottagas med
dukade bord. Och nu har jag talat till punkt. Håhå,
låt gå!»
Kapten Sabelstjerna fortsatte:
»Du väntar med skäl en förklaring på vårt sena
besök, broder borgmästare. Vi utgöra en deputation
af stadens bästa medborgare, som skulle ha uppvaktat
dig i morgon, alla samtliga såsom bönemålspellar. Men
en menniskokär man ibland oss rådde till att göra
besöket redan i qväll, medan fadershjertat ännu är
mjukt som vax efter din hulda dotters hemkomst.
»Vi äro alla samlade här för att vädja till detta
ömma fadershjerta, och för att å din dotters och vår
unga vän, bankokassören och notarien Hakonssons vägnar
bönfalla om glömska och försoning. Du har redan genom
ditt medgifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
