Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Haugianerna. Karl Wetterhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
senare år ansåg sig af Gud kallad. Sjelf omtalar
han sedermera i sina skrifter dessa tidiga rörelser,
äfvensom huru en Vid 12 års ålder inträffad räddning
ur lifsfara yttermera göt olja på elden i hans inre
samt lät hans religiösa kallelse med större klarhet
och bestämdhet hägra för gossens sinne. Trots detta
svärmiska lynne .var den unge Hauge ingen opraktisk
drömmare. Den klara blick och stora duglighet
i arbete och förvärf, som utmärkte hans mannaår,
röjdes redan hos ynglingen och innan en mognare ålders
klarare insigt bragt tUl försoning dessa motsatser
i hans natur, låg just häri en källa till svåra
inre strider, hvarur dock hans ande framgick stärkt
och förklarad. Hauge hade under denna tid sysslat
med de mest olikartade ting, såsom snickare- och
smedsarbete, biskötsel, småhandel samt förpaktning af
’små jordlotter, hvilka han brukade. Sedan han under
en kort tid tagit tjenst i Fredriksstad och derunder
utstått mycken begabbelse för sin fromhets skull,
återvände han till hemmet, der han lefde i stillhet
hos sina föräldrar, sysselsatt med de vanliga göromål
som förefalla
herrlighet, som ingen tunga kan uttala; min själ kände
något öfvernaturligt, gudomligt och saligt ... Jag
hörde Herrens röst, som sade: ’Hvem skall jag sända
ut att inbjuda till min stora nattvard och kalla
från alla håll, från nord och söder, från öster och
vester?’ Jag sade: Sänd mig-, ty mitt hjerta brände
af kärlek till alla menniskor. Då genljöd det i mitt
inre: Du skall bekänna mitt namn för menniskorna och
förmå dem att söka mig, så att de kunna omvända sig
från mörkret till ljuset, w Såsom lekmannapredikant
och författare af uppbyggelse-skrifter började
Hauge nu ett omvändelseverk, som från kretsen af
hans närmaste efter hand utbredde sig öfver hela
Norge. Såväl hans egen själshistoria, som ock hela
denna andeliga rörelse, lemnar en djup inblick i det
nordiska och särskildt det norska folklynnet. Genom
behofvet af ett varmare och djupare religiöst lif,
buret af en fri lekmannaverksamhet, kommer denna
rörelse och dess upphofsman i strid med statskyrkans
fariséer och skriftlärda-, men detta sker utan någon
tanke på separatistisk sekterism, utan dogmatiska
spetsfundigheter samt
Haugianerna.
(Efter en oljemålning af Tidemand.)
på en bondgård. Med allt större allvar hängaf han
sig åt bönen om en vilja efter Guds sinne. En gång
då han arbetade ute på marken, det var den 5 April
1796, kom andan öfver honom så öfverväldigande, att
han i en salig berusning för ett "ögonblick förlorade
medvetandet. Han sjöng utantill en psalm med åkallan
om en innerlig förening med Frälsaren. »Då jag»
- det är hans egen berättelse - "hade sjungit den
andra versen:
Styrk mig rätt kraftigt i själen inne, Att jag må
finna, hvad anden förmår; Fängsla mig så i tallen
sinne, Kalla mig, led mig så svag som jag går!
blef mitt sinne så upplyftadt till Gud, att jag icke
visste till mig eller kan uttala hvad som föregick i
min själ ... Sä snart mitt förstånd åter samlat sig,
sörjde jag öfver att jag icke hade tjenat den käre
och öfver allt annat gode Guden; nu syntes mig intet
i verlden vardt att akta. Det var en
helt och hållet inom gränserna för den lutherska
kyrkans lärobyggnad. Utomordentlig var Hauges makt
öfver sinnena, då han antingen enskildt samtalade med
dem som kommo i hans väg eller ock samlade omkring
sig till andakt och väckelse en lyssnande menighet,
der han gick fram genom bygderna. Och sålunda
genomvandrade han dem efter hand under årens lopp och
upprepade gånger ända till aflägsnare landsändar i
Bergens och Trondhjems stift. Kristiania besökte han
redan vid början af sin bana i och för tryckningen af
sin första skrift, och hans fortsatta alstringsrika
författareverksamhet förde honom äfven till Danmarks
hufvudstad, der han trodde sig vinna bekräftelse
på sin lojala förhoppning, att hans verksamhet icke
skulle befinnas stridande mot »Guds goda styrelses»
afsigter och landets lag. Ty redan hade de lokala
myndigheterna i Norge mer än en gång tagit honom i
fängsligt förvar, ehuru han åter blifvit försatt på
fri fot. Högt fordrade presterskapet, att den djerfve
lekmannapredikanten skulle, enligt gällande lag,
tystas bakom slutna fängelsedörrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
