Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De underliga stenformationerna vid Brimham - Ord till melodier. (Ur H. Heines "Sångernas bok".) Emil v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jis underlig» 8tenfarm»töanern» må jjrimham.
engelska grefskapet York (Yorkshire) på några mils
afstånd från Bipley finnas klippgrupper af en sällsam
form, kända under namnet Brimham rocks, hvilka äro
kringspridda på omkring fyratio tunnlands omkrets
och vittna om någon häftig naturrevolution. Likväl
finnes det arkeologer, hvilka anse dem vara
keltiska monumenter-, men denna åsigt har emot
sig det faktum, att de stenar, som vi finna i de
druidiska fornlemningarna, alltid blifvit hemtade
från trakter, långt aflägsna från de orter, der
dessa stensättningar nu förefinnas, och antagligen
var just detta en till deras helighållande mäktigt
bidragande orsak. Äfven ett annat skäl finnes-, som
strider mot dessa arkeologers antagande, nämligen
det att Brimham roclcs hvarken i anseende till form
eller anordning på minsta vis påminna om det slags
monumenter, till hvilka man vill hänföra dem. Det är
visserligen en san-
ning, att dessa stenar blifvit bearbetade med, som
det synes, grofva instrumenter. Den som vår teckning
föreställer, och hvilken Hayman Rook med bestämdhet
påstår vara ett religiöst minnesmärke, hvilar
på en piedestal, hvilkens spets har ett par fots
genomskärning, och hvars bas blifvit huggen i form af
en sexhörning. En annan af dessa klippformationer,
den så kallade stora kanonen, har å ena sidan en
fördjupning, och om man talar i densamma med låg röst,
så höras å andra sidan ihåliga ljud.
En annan, kallad söderstenen, kastar under
middagstiden sin skugga på ett i närheten beläget
boningshus. Hvarje midsommarafton sedan urminnes
tider upptänder man ett bål på denna klippa, och
denna omständighet bidrager icke minst att stärka
arkeologerna i den tron, att klipporna vid Brimham
ursprungligen haft en religiös bestämmelse.
OrdL till melodier.
(Ur //. fJeines "Sångernas bok".)
I.
"u är som en liten blomma, älsklig, så from, så ren;
Med andakt och vemod ser jag Din skönhets helgonasken.
Mig käns som handen jag lade På ditt hufvud i stilla
bön, Att Gud dig måtte bevara Så ren, så älsklig,
så skön.
II.
På diktens slamrande vingar, Allerkärestän, bär jag
dig bort! Till Ganges ängder jag svingar Och bringar
dig innan kort.
Der ligger blommande stilla En lustgård i månens
sken, Der väntas du, älskliga lilla, Af lotus-systrar
alltre’!!.
Violerna hemligt hviska Med stjernor, som tindra
i ro-, Kosorna, doftande, friska, Sagor hvarandra
förtro.
Sig samla fromma gazeller Och lyssna med undrande
håg-, I fjerran brusande, väller Den heliga flodens
våg.
Der vilja vi färden sluta
I palmernas gröna hus
Och frid blott och kärlek njuta
Och saliga drömmars rus!
III.
Allt under himmelens fäste Der sitta stjernor små-,
Mång’ tusen år hos hvarandra De suttit förvisso så.
De tala ett språk så stilla, Så rikt, så skönt ändå-,
Dock ingen af jordens lärde Det språket har lagt
sig på.
Men jag det känner! Så ofta Jag ser i ditt ögas
blå, Då läser jag stjernespråket, Då kan jag det
genast förstå.
IV.
I drömmens skumma bilder tåg Ditt hulda anlet’ nyss
jag såg, Det var så englamildt och vekt, Men ack,
så blekt, så sorgset blekt!
Blott läppen syntes rosig än. Dock snart af döden
kysses den! För evigt släckas skola då De fromma
stjerneögon två.
V.
Min älskling, sida vid sida Vi sitta i bräcklig
slup-, Så stilla i natten vi glida Mot ödsliga,
mörknande djup.
Halft dimmig skymtar fager, På afstånd andarnes ö:
Der dansas i månskensdager, Der spela toner kring sjö.
De tonerna klinga så blida, De nå vår bräckliga
slup! Men tröstlöst vi båda glida Mot mörknande,
ödsliga djup.
VI.
Ur sagodunklet sträcker Sig fram en svanhvit hand,
En hviskning längtan väcker Till åldrigt underland:
Der aftonglöden härligt Kring nejden gjuter sig Och
stora blommor kärligt Som brudar se på dig-,
Der träden tala, sjunga, En chor så välljudsrik,
Der källorna ha tunga Och välla som musik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
