Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till författaren af "Gamla barn". Anna A. - Brott mot folkrätten - Flickan och källan. Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––- 77
Och allt hvad andra barn jag lära vill, Är endast
konsten att ha riktigt roligt, Att, huru lifvet an
må mörkna till, Det må åt hjertesidan vara soligt.
Skolåldern slutar först ined hjertats slag, Men för
att flyttning få till ljusets rike, Behöfva alla utan
undantag, Att uti enfald vara barnen like. .
[Brott ixiot
olkrätten, eller den lag, som bestämmer nationernas
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i så väl fred
som krig, Skyddar särskildt makternas sändebud mot
och förnärmelser. De äro till och med i besittning
af vissa förmånsrätter och behandlas vid hofven med
särskild utmärkelse såsom sina monarkers personliga
ombud. Man kan numera knappast tänka sig möjligheten
af att en regering till den grad skulle kunna
trampa folkrätten under fötterna, att hon beginge en
våldshandling mot ett främmande sändebud. Men hvad
som nu är otänkbart, var ingen sällsynthet i forna
dagar. Diplomatiens historia har till och med många
blodiga blad att uppvisa, ty folkrätten har icke
sällan blifvit kränkt genom mord på diplomatiska
sändebud. Men äfven i de tider, då sådana brott
före-kommo jemförelsevis ofta, ansågos de för så svåra
ogerningar, att den förorättade parten stundom ansåg
sig berättigad att söka skadestånd genom svärdet. En
af anledningarna till det krig, som Frans I år 1535
började med kejsare Carl Y, var sålunda det mord,
som hertig Frans Sforza på kejsarens uppmaning begick
på franska sändebudet i Milano. Ar 1541 lät samme
kejsare mörda tvenne personer, hvilka såsom Frans I:s
sändebud voro stadda på väg till Turkiet, och följden
härafo blef ett nytt krig. År 1602 ihjelskötos två
personer tillhörande franska beskickningen i Spanien,
och om icke påfven
Anna A.
timade 1683, då franske amiralen Du Guesne
bombarderade Algier, som den tiden var hufvudstad i
ett turkiskt lydland, hvars förnämsta inkomstkälla
utgjordes af sjöröfveri. Samtidigt med beskjutningen
vistades i Algier en fransman vid namn Le Yacher, som
på en gång var konsul och missionär. Befolkningen,
som var ursinnig öfver de härjningar, bomberna
förorsakade, dödade den olycklige. En maltesisk slaf,
som lyckades fly från staden, delgaf fransmännen den
sorgliga historien. Le Yacher, som icke i enlighet
med Du Guesncs råd velat lemna staden, beskylldes att
genom något tecken hafva underrättat fransmännen, när
de skulle börja skjutningen. Han dömdes derför till
döden och instoppades i en stor kanon, hvilken af-
fyrades.
Slafven tillade att kanonen hade sprungit, då skottet
aflossades. En annan slaf bekräftade dessa uppgifter
och förtäljde dessutom, att turkarne erbjudit Le
Yacher, som var prest, att få behålla lifvet, om
han ville blifva mubamedan, ett förslag, som han
afslog med den förklaringen, att han ville dö som
en god kristen. Men trots de båda slafvarnes och
samtida författares uppgift, att kanonen skulle
hafva sprungit vid det olycksdigra skottet, påstår
dock traditionen, att den ännu finnes i behåll och
alltid varit känd under" namnet konsu7n. Denna kanon,
som föll i fransmännens händer vid Algiers eröfring,
förvaras nu i
Mordet å franska konsuln i Algier 1683.
trädt emellan, skulle utan tvifvel ett krig hafva
blifvit följden af denna våldsbragd. Under påfven
Alexander YII:s tid uppstod en ordentlig fejd mellan
de påfliga soldaterna och den franska beskickningens
folk. Ludvig XIY utrustade en här för att skaffa
sig upprättelse, och om kyrkostaten det oaktadt
förskonades från krigets olyckor, berodde det blott
på Alexanders undfallenhet och offervillighet.
Ett af de mest upprörande brott mot folkrätten är
emellertid det, hvars förberedelser framställas å
teckningen här ofvan. Yi skola något närmare redogöra
för detta hemska dåd, som
Brest, der den hvilar på en fotställning midt
Den har en längd af 29 fot och säges vara gjuten
på varfvet. år 1542.
Egendomligt är, att den senare tidens svåraste
brott mot folkrätten blifvit begångna af samma slags
trosbekännare som de, hvilka mördade den olycklige Le
Yacher. Det sednaste dådet af detta slag föröfvades i
Salonika år 1876, då den muhame-danska befolkningen
mördade Frankrikes och Englands konsuler. Ett
nytt bevis, huru otillgängliga turkarna äro för
vesterländsk bildning samt den civiliserade verldens
uppfattning af lag och rätt.
Flickan ooli källan.
L
Jo g söker idealet, vän ! Ack, hvem kan det väl
nå? Det flyr, det nalkas, Hyr igen,
- jag söker det ändå.
Jag söker det som ton, som sång. som bild, hvar h^lst
jatj är;
- det öppnar mig sin famn en gång, att jag må
hvila der.
’ägan har du hört förtälja om de täcka, ljusa elfvor,
som så lätt och nätt sig rörde, att när fram de sågos
sväfva öfver ängen, knappt en blomma, knappt ett
gräs sig der sågs böja. Säkert du på dessa tänkte,
’ på de blida andeväsen, då du såg den unga Öda,
barnet med de klara ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
