Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Man och Hustru. Hinduisk afhandling - På fjärden. (Ur diktcykeln "Heliotroper", som vid Familj-Journalens litterära pristäflan 1876 tillerkändes fjerde priset.) Heliofilos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
den väg, som för dig till henne och fall
ej offer för ditt hjerta.
Men när du finner hjertats känslofullhet förenad
med milda och rena seder,- en upphöjd själ och
ett ansigte som behagar dig, för då den som äger
dessa egenskaper till ditt hem, ty hon är värdig att
blifva din följeslager ska och att äga din aktning.
v
Älska henne ömt, som en välsignelse från himmelen,
och uppför dig så, att du blir kär för hennes hjerta.
Bemöt henne med aktning, som herrskarinnan i ditt hus,
på det att dina tjenare må villigt lyda henne.
Motsäg henne aldrig utan anledning; hon delar dina
sorger, låt henne också dela dina fröjder.
Eätta henne med mildhet och fordra icke ovilkorlig
lydnad af henne.
Nedlägg dina hemligheter i hennes hjerta, ty hennes
råd äro uppriktiga, och du skall icke blifva sviken
i ditt förtroende.
Yar henne trogen, ty hon är dina barns moder.
Om hon är sjuk, så Undra hennes plågor med din ömhet-,
mildra hennes smärta med vänliga ord, de skola göra
henne mera nytta, än all läkarekonst.
Tänk på hennes köns svaghet och hennes kroppsbyggnads
ömtålighet-, var icke för sträng mot henne och kom
ihåg dina egna brister.
Hustrun.
Förtjusande dotter af kärleksguden, lyssna
uppmärksamt till klokhetens lärdomar och låt
sanningens grundsatser slå djupa rötter i din själ.
Då skall ditt snilles tjuskraft gifva glans åt din
herrliga skepnad, och din kyska skönhet skall, liksom
rosen, bevara hela sin ljufhet, till och med då dess
första friskhet är borta.
Kedan i din ungdoms vår, på ditt lifs morgon, när
männens blickar hvila på dig och naturens röst tolkar
deras språk, akta dig då för deras förföriska tal,
förvara väl ditt hjerta, vaka öfver ditt uppförande
och lyssna icke till deras tjusande och trolösa
artigheter.
Kom ihåg att du är mannens förnuftiga följeslagerska
och icke en slafvinna för hans passioner; att du
skall hjelpa honom i hans arbete, förljufva hans
lif med din ömhet och lätta hans mödor genom dina
kärleksfulla omsorger.
Hvem är den, som kan vinna mannens tillgifvenhet och
blifva hans hjertas herrskarinna?
Se, här kommer hon! Ett himmelskt och jungfruligt
skimmer är utbredt öfver hela hennes varelse, oskulden
herrskar i hennes hjerta och blygsamheten är afpräglad
i hennes anlete.
Hennes händer söka arbetet och aldrig föra hennes
fötter henne med sig till lumpna och lättsinniga
sysselsättningar.
I hennes klädsel råder prydlighet och i hennes
måltider måttlighet. Godheten och mildheten äro
hennes krona och bilda liksom en gloria omkring
hennes hufvud.
Harmonien hvilar på hennes läppar, och från hennes
mun utgå de IjufVaste toner.
Hvarje hennes ord är afvägdt af
anständigheten. Uppriktighet och sanning förestafva
hennes svar.
Hennes lif är en ständigt fortsatt lära om lydnad och
undergifvenhet. Frid och lycka äro belöningen derför.
Framför henne går klokheten, och dygden går på hennes
högra sida.
I hennes ögon stråla mildhet och kärlek, men
blygsamhet och förstånd trona på hennes panna.
Hvarje oblyg tunga blir stum i hennes närvaro;
vördnaden, som hennes dygd ingifver, befaller den
att tiga.
När nästans rykte svärtas från alla hån, då, om ej
välviljan och menniskokärleken lösa hennes tunga,
lägger hon fingret på läpparna och bjuder tystnad.
Hennes hjerta är godhetens helgedom, också tror hon
aldrig andra om ondt.
Lycklig den man, som får kalla henne sin maka,
lyckligt det barn, som får gifva henne det ljufva
namnet moder!
Hon sköter sitt hus med urskilning och friden herrskar
der; hon utdelar sina befallningar på ett passande
sätt och hon blir åtlydd.
Hon stiger upp i daggryningen, hon ordnar arbetet
för dagen och gifver hvar och en sin del deraf.
Omvårdnaden om hennes familj är hennes högsta nöje;
de ensamma äro föremål för hennes omsorger; en väl
ordnad prydlighet, förenad med sparsamhet, utmärker
hennes hem.
Hennes uppförande är hennes mans ära; han åhör
loftalen öfver henne under tystnad och hans hjerta
gläder sig åt dem i hemlighet.
Hon uppfostrar sina barn efter vishetens föreskrifter,
och hennes föredöme utgör rättesnöret för deras
uppförande.
Ett ord från hennes mun är för dem den högsta lag,
och hennes blick befaller lydnad.
Hon talar, och hennes tjenare få vingar; på ett
tecken af henne verkställa de hennes befallningar,
ty tacksamheten bor i deras hjertan.
Medgången gör henne icke högmodig, och motgången bär
hon med mod och tålamod.
Med sina råd skingrar eller lättar hon sin mans
bekymmer; hennes smekningar lugna honom. Han anförtror
sina sorger åt henne och känner sig tröstad.
Lycklig den man, . som får kalla henne sin maka,
lyckligt det barn, som får gifva henne det ljufva
namnet moder!
fjärden.
.
/-
^c/^f
AjT
(Ur diktcykeln "Heliotroper", som vid
Familj-Journalens litterära prietäflan 1.876
tillerkändes fjerde priset.)
)Vl unga, min julle, på fjärden, Gunga kring blånande
sunden! Fridfull och herrlig är stunden, Månen i
vågorna ler.
Skimrande bölja, o, svara! Såg du väl Hildur på
stranden? Sköljde du kanske i sanden Bort hennes
lättrådda fjät?
Hör, öfver vågorna klinga Toner så underbart
klara! Hildur! du måste det vara - Sjunger du sången
för mig?
Vågorna stanna och lyssna, Vinden sin vinge ju sänker,
Månen på fjärdarna blänker, Ler mera mildt än förut.
Trolösa, flyktiga bölja,
Skön på ditt glittrande änne,
Är du en bild utaf henne?
- Nej, hon är trogen - ej du!
Du bär ju döden i skötet - Hon bär en himmel i
famnen! Gunga, min julle, mot hamnen! Sjung, lilla
Hildur, för mig!
Heliofllos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
