Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balkan - Nils Klims underjordiska resa, af Ludvig Holberg. (I förkortning framställd af Karl Wetterhoff.) (Forts. fr. föreg. häfte, sid. 185.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
som trodde att det var uppfördt af kristna. Vid
Trajaiii port är utgångspunkten för de stora
vattuflöden, af hvilka några åt Ichtiman-sidan gå att
förena sig med Donau, medan de andra, genomskärande
Filippopolis-slätten, utfalla i Medelhafvet. Här-
ifrån och ända till Yenichen sluttar marken
oupphörligt, tills man från denna by upptäcker det
vidsträckta Tracien och Hebrus-eller Maritzadalen,
hvars panorama är ett af de beundransvärdaste i hela
europeiska Turkiet.»
\lim% ttnderjvrditikn vtn%, #/ .
(I förkortning framställd af Karl Wetterhoff.)
alberg.
(Forts. fr. föreg, häfte, sid. 185.)
Lngående landet Potus beskaffenhet och folkets
karakter, J har redan i det föregående omtalats
jordens fruktbarhet och odling samt folkets fridsamma
sinnelag och praktiska förstånd. De olika landsdelarna
åtskiljas genom större och mindre vatten, som befaras
med skepp, hvilka ros liksom genom ett trolleri, ty
de drifvas icke fram med handkraft, såsom hos oss,
utan genom maskiner, hvilka sättas i rörelse af
sig sjelfva*.
Folkmängden förökas betydligt genom en ändamålsenlig
lag, enligt hvilken borgerliga friheter och
rättigheter förminskas eller förökas i förhållande
till barnens antal. Den som är fader till sex
barn fri-tages från både direkta och indirekta
skatter. Ingen får på denna planet innehafva två
em-beten, ty man håller före, att äfven den minsta
befattning kräfver sin man. Invånarna i detta
furstendöme indelas icke i adel och pöbel.
En särdeles välsig-nelsebringande grundsats, som
här tilllämpas, är att fursten, så vidt statens
väl tillåter, söker upprätthålla jemn-likhet
mellan undersåtarna. Derför gifves här ingen
rangförordning. För flera hundrade år sedan hade
förhållandet varit annorlunda. Kang-och titelväsendet
hade, innan det blef afskaffadt, medfört mycken
löjlighet och förargelse. De af naturen ypperst
begåfvade träden fingo nämligen stå tillbaka för
odågor, som genom granna titlar sökte dölja sin
inre tomhet. Sådana odågor bestormade oupphörligt
fursten med ansökningar, intill dess de fingo sig
en titel. Häraf följde slutligen, att rang och
titlar ansågos såsom kännetecken på de odugligaste
träd. Några träd gingo så långt i fåfänga och
äregirighet, att de, fastän de af naturen icke hade
mera än två eller tre grenar, dock sökte titel af tio-
eller tolfgreniga. Törnbuskar önskade kallas palmträd,
hvilket var lika så löjligt som om en, vanskapling
sökte titel af välboren. Slutligen blefvo, såsom
sagdt, alla dessa missförhållanden afskaffade.
Bland andra märkvärdigheter iakttog jag äfven
följande: Ju flera välgerningar en person åtnjuter
af staten, desto anspråkslösare och ödmjukare
är han. Sålunda såg jag ofta, att Bospolak, den
rikaste man i Potu, var så höflig mot de borgare,
som mötte honom på gatan, att han, för att visa dem
sin förbindlighet, böjde alla sina grenar och bugade
med hufvudet
för hvarje, äfven det simplaste träd. Då jag frågade
om orsaken härtill, svarade man mig att det var hans
skyldighet, då ingen njutit mera godt af staten än han
och han alltså var dess störste gäldenär. Annorlunda
går det till hos oss, hvarest de, som åtnjuta den
största ära och de flesta fördelar, se ned på de
ringare med förakt. För de hedervärdaste och mest
för-tjenta borgare anses de, som hafva en talrik
afkomma. Dessa äro
de underjordiska hjel-tarna och deras minne hålles
städse strängt i helgd hos efterkommande. De äro
också de enda, som få namn af stora. Häraf kan man
lätt sluta till hvad de underjordiska skulle haf-hafva
tänkt om Alexander den store och Julius Csesar hvilka
båda dogo utan afkommlingar, men förskyllt millioner
menniskors död! Jag erinrar mig härvid följande
grafskrift, som jag såg öfver en bonde i Keba: »»Här
ligger Joktan den store, fader till tretio barn,
sin tids hjelte». Dock må man lägga märke till, att
man icke förvärfvar sig en sådan ära ensamt genom
att afla barn, utan först genom att äfven uppfostra
dem väl. Potuanernas religionssystem består af några
få kapitel och innehåller en kort trosbekännelse,
som är endast föga vidlyftigare än våra apostoliska
trosartiklar. Om någon vågar disputera om Guds väsen
och egenskaper, eller om andarnas och själarnas
beskaffenhet, dömes han till åderlåtning och insattes
derefter å stadens allmänna hospital. Ty de säga, att
det är dåraktigt att vilja beskrifva och förklara det,
hvari vårt förstånd är lika så blindt som nattugglan i
solsken. Alla dyrka de ett högsta väsen, hvars allmakt
har skapat och hvars försyn uppehåller allting. När
alla äro eniga i denna tro, uppstår ingen förargelse
genom olika meningar angående sättet att dyrka
Gud. Blott de, som uppenbart angripa den herrskande
religionen, straffas såsom offentliga fredsstör
are. Äfven jag hade alltså fri religionsöfning,
och ingen oroade mig af sådan anledning. Potuanerna
bedja sällan, men med så brinnande andakt, att de
synas liksom i hänryckning. Då jag omtalade för dem,
att vi pläga läsa böner och sjunga psalmer vid våra
husliga förrättningar och dagliga göromål, tadlade
potuanerna detta, sägande: "En jordisk furste skulle
dock säkert taga det illa upp, om en, som bönfallande
nalkades honom med en be-
* Man har anmärkt, att Holberg här uttalat liksom en
aning om ångkraftens framtida användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
