Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ronneby och dess omgifningar. H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På kullarna hvifta sin helsning åt dig
De löfkrönta jättar, de höga;
I dalarna sväller af rikdom din stig,
Och längst ner i söder med strålande öga
Det svallande hafvet dig blickar emot.
De vänaste ängar de kyssa din fot
Och lugnaste vikar dig löga.
Ja, skön är naturen kring Ronneby-å,
Med sång man ej nog kan den prisa;
Men Ronneby-brunn, se, den häfdar också
Sitt frejdade namn och förtjenar sin visa:
Ett tempel, der allmodern sjelf skänker ut
Sitt lifselexir i hvar enda minut,
Till sjukas och krymplingars lisa.
Hvar såg du en helsokälla så god
Bland jordklotets länder och stater?
Hvar flödar ur marken så ymnigt en flod
Af alla de mest deliciösa sulfater?
Betänk hvilken sällsam naturens lek:
Här gömmes i djupet ett helt apotek –
För läkmedel riktigt en krater!
Och derföre hvimlar vid Ronneby
Den svärm af nervösa mamseller
Och fröknar, så tätt såsom kajor i sky,
(Hysteriska herrar det fattas ej heller),
Som vattlagt sin kraft uti flärdens flod,
Men nu vilja få litet jern i sin blod,
Och önska att bli – eterneller.
Du verldströtte broder, som, tärd utaf spleen,
Så surmulen går der och blänger,
Och bär på ditt blytunga jag med en min,
Som bådar att snart du i spjället dig hänger!
Till Ronneby res, – och dess sköna natur
Din stämning skall byta från moll och till dur
Blott ej du i kammarn dig stänger.
Du ensling, som söker en halfva så huld,
Som kan dina känslor belöna
Med kärlekens smek och med trohetens guld!
Res hit, se dig om bland de liljor så sköna;
Vid brunnen det händt man ibland träffat på
En guldådra, mäktig; – af kuren man då
Den yppersta verkan fått röna.
Du balernas stjerna, du tärna så fin,
Med trånad i halfsläckta blickar!
Tag afsked från æther, morfin och quinin,
Kom hit, medan sommarn ur skyarna blickar.
Cupido vid brunnen har ofta bestyr –
Och derför af vattnet man känner sig yr –
Men helsan, till hemgift, han skickar.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>