Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under karavanfärden. Skildring af Peregrinus - Utsigten från Klinteberget. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
264
som sagdt, det var icke om henne, jag ville tala,
utan om hennes bror, Georg Samson. Rent ut sagdt: han
har artat sig mindre väl och fört ett utsväfvande lif;
de infödda brasili-anarnes högmod, lättja, lömskhet,
lättsinne och förakt för det passande har han i fullt
mått tillegnat sig . . .’
’Kom ihåg, att jag är infödd brasilianare, Werster!’
Han smålog.
’Åh, jag kunde säga ännu många vackra saker om
edra landsmän; men för denna gång kan det vara
nog. Dock, för att återkomma till Georg Samson,
han har visserligen varit bortrest några månader;
men jag vet inte huru det kommer till, att jag sätter
herr Samsons försvinnande i samband med att hans son
på något sätt . . .’
’Hör på, är ni då så säker om, att Georg Samson icke
nyligen varit hemma?’ sade jag och sprang upp från
soffan; ty nu visste jag något, som måhända icke var
utan vigt.
’Ja visst, så mycket mer . . .’
’Men jag säger er, att jag träffade honom i förrgår
eftermiddag precist klockan tre qvart till sex’,
afbröt jag.
Vara här och icke söka upp sin familj? Sannerligen,
härunder måste ligga något! Och han var då ensam,
när ni såg honom, Meton?’
’Ensam, utom kusken, som körde honom, och huru långt
han skulle köra, kan jag också säga, ty jag talade
med Georg Samson om den jagt, han ämnade bevista
på herr Brandianos egendom och dit han just stod i
begrepp att resa.’
’Hör på, Meton, af en eller annan orsak har herr
Samson gifvit sig på väg, att söka upp sin son. Låt
oss genast gifva oss åstad! I en trasslig härfva
finnes ändå alltid en ledtråd och kanske att vi nu
funnit en sådan i denna ... låt oss åtminstone nysta
på, så länge det går.’
Werster skref nu några lugnande rader till Amy
Samson och få minuter härefter voro vi på väg.
(Forts. sid. 266.)
En karavan.
Utsigten från Klinteberget.
Om en vidsträckt horisont, om en blandning af löf-
och barrskog, af leende ängar och odlade tegar,
och midt bland tegar och lundar ej blott vänliga
bygder, utan ock ett stycke gotisk arkitektur
i vackra, väl bibehållna former, och vidare ett
haf med öar i fjerran - om allt detta kan erbjuda
landskapsmålaren ämne till en tafla af fägring och
storhet, så bör han finna sig tillfredsställd af
utsigten från Klinteberget. Den höga och nästan jemna
kalkstensplatå, hvaraf ön Gotland består, stiger mot
vester än med branta väggar ända fram till hafvet,
än drager den sig, mer och mindre sluttande, något
från kusten och lemnar mellan sig och stranden bredare
och smalare, än fruktbara, än ofruktbara sträckor. På
en sådan strandremsa under berget (och till en del
också uppe på berget)
är Visby beläget; men strax söder om staden,
vid Högklint och dess omgifningar, stiger kalkberget
lodrätt upp ur vågorna. Längre bort i samma riktning
drager det sig åter in åt landet, och vid pass 3
mil från Visby, vid Klintehamn i Klinte socken, är
afståndet mellan berget och stranden en god fjerdedels
mil, och det lågland, som utbreder sig nedanför de
tvärbranta eller starkt sluttande »klintarna», är
bördigt och till största delen väl odladt.
Klinteberget (såsom det tautologiskt benämnes)
har gifvit socknen dess namn och det består - liksom
Gotland i allmänhet - af s. k. öfversilurisk kalksten,
liggande i tjocka, horisontala lager, med i stenmassan
inbäddade vackra lemningar af den djurverld, som i
en mycket långt aflägsen forntid lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
