Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppargillet i Visby och dess "Välkomst". C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medeltidens odlingshistoria intaga de så kallade
gillena en märklig och aktningsbjudande plats. Ej
blott på säll» skapslifvet, utan äfven på det
borgerliga och andliga lifvet i allmänhet utöfvade
de ett starkt inflytande. Dessa gillen voro till
åminnelse af något helgon stiftade samfund, som med
stränga stadgar och förpligtelser om-slöto medlemmar
af båda könen (»gillesbröder och -systrar») till
gemensamma andaktsöfningar och barmhertighetsverk;
deras ledamöter voro förbundne till ömsesidigt beskydd
i nöd och faror, och de sammanträdde till festliga,
af skåldrick-ning, sång och instrumentalmusik,
stundom också af dans och dramatiska upptåg lifvade
"lag» eller samqväm.
Dessa gillen ägde egna embetsmän och tjenare, egna
»stuf-vor» samt, i följd af gåfvor och testamenten,
ofta betydliga inkomster. Bland em-betsmännen må
nämnas: »»åldermannen», som med » stolbröderna» eller
»bisit-tarna» utgjorde gillets styrelse; vidare »
skaffarna *, »> smakebröderna», som skulle pröfva
ölet, och stundom en särskild prest eller kapellan
med afseende på gudstjensten och sjä-lamessorna för
aflidna ledamöter. Till tje-narna hörde »skrif-varen»,
som, bland annat, skulle upprätta och gillets
rum» och mortuorum» (matriklar öfver lefvande och
döda medlemmar); »källarsven-nen», »»dörrvaktaren
fortsätta
v^vo-
Skeppargillets i Visby "Välkomst".
(Teckning af C. S.’ BattbecL)
såsom »’ orgellekar en »,
»»lekare» eller musikanter, wtrumpare »>
(trumpetare),
och talrika »»piparen»», »»trumpeslagare» och
»»lutenister»» (lutspelare).
Beslägtade med dessa samfund voro de egentliga
handt-verksgillena, ur hvilka efter hand de många
olika skråföreningarna uppväxte. Dessa föreningar
stiftades under tider af allmän osäkerhet och
laglöshet till försvar för yrke, lif och egendom,
otU dess
och de visste att af myndigheterna förskaffa sig
åtskilliga rättigheter, såsom egen lagskipning
och domsrätt i inbördes tvistemål. I sin forntida
bemärkelse hafva gillena längesedan försvunnit,
och yrkesskråen hafva i vår tid af en friare
näringslagstiftning blifvit tillintetgjorda. Med
gillena och skråen hafva emellertid många
högtidliga plägseder upphört, och skråens märkliga
tillhörigheter, såsom » välkomst-pokaler», » gehörs
»> -eller »makter-staf-var>» (spiror), sigil-ler,
»embetslådor», som förvarade årsaf-gifter, gåfvor och
böter samt på pergament prydligt pren-tade stadgar
och andra för tidens borgerliga seder märkliga
handlingar m. m., hafva blifvit dels på beklagligt
vis alldeles förstörda, dels vårdslöst bortsluddrade,
och endast några få af dessa minnesrika saker hafva
tillfälligtvis blifvit räddade.
Hvad välkomstpo-kal och sigill beträffar, veta
vi dock, att åtminstone ett gille, som äger
många århundradens anor, e-huru det i mycket är
moderniseradt, med prisvärd vördnad bevarat och ännu
i dag begagnar dessa sina ålderdomliga klenoder.
Detta för författaren af denna uppsats bekanta
undantag finnes i Visby på Gotland.
Denna stad var, såsom bekant, under
medeltiden i trenne århundraden nordens
förnämsta stapelplats. Genom sina vidsträckta
handelsförbindelser och sin derigenom vunna rikedom,
genom sitt blomstrande stadslif, genom den mängd såväl
af köpstadsmän och konstnärer, som der sammanströmmade
från aflägsna orter, som ock af andliga och pilgrimer,
som på den stora »östervägen»» till länderna i öster
och till Jerusalem der hade en hvilopunkt, blef
staden rik ej blott på guld och silfver, på skepp och
varubodar, på kyrkor och kloster, utan ock på andliga
och verldsliga gillen samt borgerliga yrkesskrån. Att
Sv Familj-Jouvn. 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
