Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stad som växer raskt. Reseskiss af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag började också i sjelfva verket redan tidigt
följande morgon min vandring genom staden.
Men innan jag går längre, vill jag här för utsända en
mycket knapphändigt affattad historik öfver den gamla
staden. Den torde väl förefalla »något torr», såsom
det heter, men den kan dock i flera afseenden göra den
välbevågne läsaren mera hemmastadd, än han måhända är,
i det ämne som utgör föremålet för denna lilla skiss.
Viborgs slott, hvaraf nu endast vanvårdade, men
vackra ruiner qvarstå, anlades, såsom bekant, af den
väldige riksföreståndaren Torkel Knutsson år 1293,
efter vår tidräkning. Sjelfva staden grupperade sig
småningom i närheten af denna borg, och de hafva
tillsammans under tidernas lopp undergått flera
vexlande öden än Finlands alla städer, icke ens
Åbo undantaget. Redan tidigt erhöll Viborg besök af
de då i Östersjön så mäktiga hanseaterna. Stadens
goda handelsläge ditlockade snart äfven invandrare
från de i merkantilt afseende vigtiga städerna
Lübeck, Hamburg och till och med, i en senare tid,
Bremen. Talrika i Viborg och jemväl utom detsamma
kända tyska namn på handelsfirmor i denna östra
Finlands metropol, och hvilkas ättlingar ännu, den
dag som är i dag, lefva och bo här, bära vittne om
en ingalunda obetydlig inflyttning af köpmän från
Tyskland. Kommen under nästan obestridt ryskt välde
efter freden i Nystad år 1721, antog staden en allt
mer och mer afgjord tysk prägel. Tyskan var icke
allenast det allmänna språket inom handelsverlden och
i skolan, utan äfven den lokala regeringens. Efter
hofrättens stiftande år 1839 och undervisningsspråkets
förvandling till svenska, har dock tyskan betydligen
trädt i bakgrunden och det svensk-finska elementet
i alla bildade kretsar vunnit burskap.
Snart uppblomstrade Viborgs handel, och mot slutet af
sjuttonde århundradet voro stora rikedomar samlade
i de viborgska köpmännens händer. En för tid och
förhållanden obegriplig och ännu mera oförsvarlig
lyx började taga öfverhand och förde i sitt följe
ett ganska högt uppdrifvet sedeförderf. Härtill
kom kontinentalsystemets * ok, äfvensom att
de rika skogarna i närheten af staden glesnade,
hvarigenom, äfven efter det franska tvångets slut,
trävaruexporten, Viborgs förnämsta affärsgren, började
minskas i betänklig mån. Men lyxen och sedeförderfvet
fortfore ändå, såsom det alltid plägar gå i dylika
fall. Den naturliga följden blef fattigdom och
bankrutter. Sorgliga tider kommo nu för den fordom
rika staden, och under de första årtiondena af vårt
nuvarande sekel befann sig Viborg i ett uppenbart
tillbakaskridande. Föreningen med det öfriga Finland,
några år efter detta lands afträdande till Ryssland,
medförde väl en förbättring i förhållandena, men
utvecklingen gick långsamt. Först sedan slutet af
tjugo- och början af tretiotalet inträdde en afgjord
omkastning, hufvudsakligen framkallad af några
skickliga handlande, som då började drifva större
affärer i Viborg. Exporthandeln fick åter lif, ty
man lärde sig att taga varor äfven från mer aflägsna
trakter. Något senare inleddes Viborg äfven på den
stora direkta importhandelns väg, förnämligast genom
den, man kunde nästan säga, snillrike köpmannen Carl
Rosenius, en verkligen stor affärsman och dessutom en
af stadens största exportörer. Han afled i början af
år 1854, om jag ej missminner mig. Vid kommersrådet
Rosenii död stod Viborg främst på listan af Finlands
handelsstäder.
Men sjelfva staden, en gammal fästning, förblef
fortfarande ett nästan ruskigt, trångt näste. Först
ungefär år 1860 vidtogo de stora omkastningarna
i stadens yttre, som gifvit mig anledning att, och
såsom jag tror med full rätt, kalla Viborg »en stad
som växer raskt». Från denna »historiska»» afvikelse
återgår jag nu till mitt besök i den goda staden. **
Ehvar jag, uppmärksam och försjunken i betraktelser,
gick fram mötte mig verkligen öfverraskande
förändringar, som vidtagits under min
tioåriga frånvaro. Att staden,
som då ägde knappast 10,000, nu räknade bortåt
20,000 invånare, var mig bekant, och att således
trafiken ökats kunde jag lätt tänka mig. Men
det, som öfverraskade mig mest, var den yttre
fysionomiens fullkomliga omskapning. Ifrån att
vara en trångt byggd, något gammaldags stad, med
jemförelsevis små torg och ganska smala gator samt
till på köpet omgifven af vallar, hvilka i tiden
uppförts af Gustaf Vasa, hade Viborg under dessa få
år förvandlats till en fri och öppen plats. Den inre,
äldre staden är visserligen i det närmaste densamma,
dock äro äfven der åtskilliga ändamålsenliga
förändringar vidtagna, men vallarna äro borta,
och i obehindradt sammanhang med den inre har
uppstått en alldeles ny, så att säga, yttre stad,
visserligen till större delen bestående af trähus,
men dessa uppförda i smakfull stil. Gatorna äro breda,
som de i Petersburg, och torgen äro tilltagna i stor,
men icke öfverdrifven skala. Åt alla de tre sidor, på
hvilka Viborg kringflytes af vatten, är utsigten fri
och vidgad, utom på några ställen åt segelleden till
Trångsund, stadens yttre, egentliga hamn. Utmärkt
väl bebyggda, alldeles nya gator hafva uppstått
och de gamla förlängts. Trädgårdsanläggningar och
planteringar möta betraktaren öfverallt. Isynnerhet
behagfullt smekes ögat och äfven själen af den vackra
anläggningen i hörnet mellan Torkelsgatan (ny) och det
så kallade Alexanders-perspektivet (nytt). Här kan
jag icke underlåta att uttala min glädje deröfver,
att en skyldig minnesgärd blifvit egnad det gamla,
nu så förändrade fästets svenske anläggare derigenom,
att en af stadens förnämsta gator erhållit hans namn.
Denna trädgårdsanläggning har fått sin plats på en
ganska egendomlig grundval. De gamla fästningsvallarna
hafva nämligen blifvit nedkastade i grafvarna för att
fylla dessa. Efter att på detta tidsenliga sätt hafva
beredt plats för fredliga träd i stället för krigiska
jordvallar, har man nu en anläggning af samma vidd,
som Kungsträdgården i Stockholm, och hvars vegetation
inom en tidrymd af några år uppnått en i högsta grad
förvånande utveckling. Alléer, skuggiga bersåer och
hvilobänkar finner den besökande. Ett i pittoresk stil
uppfördt förfriskningsställe, som i sitt yttre nära
på kan jemföras med sjelfva Hasselbacken i Stockholm,
bereder de hungriga och törstiga all tänkbar lisa.
Men förutom denna parklika anläggning mötes ögat
öfverallt af andra planteringar. Man rör sig emellan
idel grönska och nya, vackra hus, som likna italienska
villor.
Dock hafva under de senaste åren äfven flera
anordningar vidtagits, som lända staden till
mera positiv nytta. Viborg har sålunda allmän
gaslysning, ett särskildt kött- och ett dito
fisktorg m. m. samt dessutom ett nytt, ganska stort
salutorg för grönsaker och landtmannaprodukter. De
nya trädgårdsanläggningarna midt i sjelfva staden
utgöra dock glanspunkten af alla de framsteg, Viborg
gjort under den senaste tiden. I dess ställe äro de
äldre trädgårdsanläggningarna icke mera i allmänhetens
tycke. Den vackra så kallade »Fåfängan» på Tervaniemi
udde, med sin sköna utsigt öfver staden, är nästan
glömd, och den gamla »Stadsträdgårdens» vördnadsvärda
björkalléer äro helt och hållet vanvårdade. Faller det
gamla, så stiger det unga, tänkte jag för mig sjelf,
men jag besökte ändock äfven dessa mig från forna
tider så förtrogna ställen. Härtill bör läggas, att
det varit kommunen sjelf, som, utan statens väsentliga
mellankomst, utfört alla dessa för ett jemförelsevis
så litet samhälle verkligen storartade arbeten.
Men min lilla reseskiss börjar växa, den också, och
jag slutar derför i tid. Farväl således, du gamla,
nu åter så vackert uppståndna finska Viborg! Blomstra
fortfarande och måtte lyckan alltid trifvas inom dina
murar! - det önskar jag af hela mitt svenska hjerta.
* Napoleon I:s åtgärd att afstänga England från handel
med Europas öfriga stater.
** Närmare om Viborgs
äldre öden kan inhemtas i 1873 års årgång af denna
tidskrift, sid. 97-99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
