Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda blad. Af Clas Tert - Teckningar och drömmar. Af -a-g. Mandarinens dotter. (Af Fredrika Runeberg?)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
"Har du kommid rijannes?»
»Hur haer du dau kommid hid?"
"Hur jae kornmid hid?"
» Ja, hur du har kornmid hid?»
"Joc, jae har kommid drifvannes mö ed par studar.»
clocet.
När jag var ung student, var jag en gång borta i
en familj.
Yid bordet, der man fick vara utan aptitsupen, men
der det åts bra ändå, kom man att tala om hvarjehanda
småsaker, och jag berättade då en skånsk folksaga
om ålen:
"Mor, mor, de ha faungat aulafar», sade de små
ålungarna.
"Ded gyr ingenting, aulafar kommer nok igen.»
w Mor, mor, de drar aulafar i land."
"Dec! gyr ingenting, aulafar kommer nok igen!"
Om en stund kommo de små tillbaka:
»Mor, mor!"
»Jae!"
«De drar skindet af aulafar!1»
Alamor gaf dem samma tröstande svar; likaså, då de
talade om, att ålafar koktes och -åts. Slutligen
ropade en af ungarna:
"Mor, mor, de syber p au aulafar!"
"Dän kommer han aldrig igen!"
Knappt hade jag sagt de sista orden, förrän en
skåning., jag tror, han hette Jeppson, utropade:
"Den historien är bra att tala om, när man är borta
och inte faur bränvin till maten."
Sedan dess har jag aldrig talat om hvarken ålafar
eller någon annan fiskfamilj, när jag sutit till
bords.
ooh
Af -a-g. iMiancLarinens dotter. *
b öga fru, du har låtit kalla sångerskan. Skall hon
sjunga en sång eller skall hon förtälja en saga och
med lutans toner beledsaga sina ord? Hvad befaller
du att hon skall sjunga? Hvad skall hon förtälja? Om
lärdom, om visdom, om rikedom, om fägring? Skall
hon prisa förfädrens ära eller skall hon framställa
barnakärlekens höga pligt eller föräldramaktens
helgd? Eller skall hon berätta en saga om underbara
händelser, om mäktiga män, som ur nådens solsken
störtats i elände? Om hustrur, som i döden följa
sina män eller rädda deras lif med uppoffrande af
sitt eget?
Må det behaga dig att tända din juvelprydda pipa,
att taga i handen din spegel och tillåta din tärna
att’med ros och lilja måla din kind samt pensla
dina svarta ögonbryn och kamma ditt nattlika hår och
pryda det med blommor och juveler, medan du lyss till
sångerskans ord. Sång och saga sofva på tungans bädd,
inom läpparnas förhänge, och längta att vakna.
Mandarinen Ju Ping är en utmärkt man. Han har
genomgått tre examensgrader. Honom har förunnats nåden
att belysas af sin herres anlete och han har rättighet
att i sin mössa bära den ljusblåa knappen. Alla helsa
honom ödmjukt-, hans vänner kalla honom äldst och
säga honom, att han lefvat mångdubbelt deras år.
Hvem kan täfla med Ju Ping i rätters mängd vid
gästabud? Hvems kock kan servera den stekta isens yta
mera het och dess kärna mera kall? Hvems lat äro mera
fyllda af fågelbon, af haj fenor, af sjömaskar från
Stilla hafvets botten, af alla de dyraste och raraste
läckerheter? Hvem kan så ofta som han betala nöjet
af en blomsterbåtfärd? Hvem kan så mycket som han
få njuta och smaka alla bordets och sinnenas nöjen
och rus?
Gå till Ju Pings hem! Det är praktfullt, sådant få
det äga. Konstgjorda sjöar i vexling med klippor
och vattensprång, luftiga, sirliga broar och rika,
af yppiga träd beskuggade, gräsmattor. Se hans hus,
det strålar af guld och lysande färger! Allt hvad
konsten af prydnader kunnat uppfinna är slösadt redan
på det yttre, och klockorna på takhörnen tyckas klinga
endast en fröjdesång öfver Ju Pings lycka.
Eikt äro rummen prydda. Siden, sammet och speglar,
otaliga lyktor af siden och flor med tofsar och
perlor, målningar, prakt och prydnader synas
öfverallt. Allt tyckes endast förkunna Ju Pings lycka.
Och dock är Ju Ping icke lycklig. Nej, den ende
son, han äger qvar, är sjuklig, han skall kanske
icke lefva.
Har då Ju Ping icke hustrur, som kunna föda
honom söner? Ju Ping har hustrur. De hafva födt
honom söner. Han har med glädje firat sönernas
födelséfester, men de hafva dött medan de voro
barn. Om denne siste bortgår, skall ingen finnas att
samla ära öfver Ju Pings graf.
Ju Ping är dock god niot sina qvinnor, han slår icke
ens de lägre hustrurna och ändå kallas han icke svag
af andra män. Ja, Ju Ping är en utmärkt man! Han
är förnuftig i allt. När en hans vän vredgades mot
sin hustru, sade Ju Ping till honom: "Låt hellre
slagen falla på en gryta eller en kruka, än du slår
din hustru; skadas en sådan, är den billigare att
återköpa". . Vännen insåg att rådet var förståndigt.
Ju Ping är sjelfva förnuftet och tålamodet. Han
fördrog med lugn, när hans förnämsta hustru, husets
moder, födde honom en dotter.
I ett praktfullt rum sitter husets moder med sin
dotter. Modern på en stol af bambu med broderade
sidendynor. Dottern på en dylik pall vid hennes fötter
sitter lyssnande till sin moders ord. Slutligen
utbrister hon ifrigt: »0, moder, finge jag dock gå
till dem!"
"Till de återhållsamma?" frågade modern.
"Ja, moder-, behöfver du ens fråga? Du säger ju, att
hvarje qvinna som underkastar sig dessa försakelser,
som lefver uteslutande af växternas alster, utan
att ens smaka kött eller fisk eller hvad helst af
djur kommer, som vandrar med de andra återhållsamma
qvinnorna i nästan oupphörlig vandring och som
använder sin öfriga tid att offra, att bränna
bönestickor och guldpapper för gudarna; att hvarje
sådan qvinna kan vara viss på, att i döden återuppstå
som nian. Du säger, att tusenden så offra sitt lif
åt vakor och försakelser. Ack, hvem ville väl ej det,
för en sådan lön?»
"Barn, hvad lockar dig att vilja blifva en
man?" svarade modern. »»År dock icke äfven jag en
qvinna-, hvad brister mig? Se dig omkring, omgifves
jag icke af prakt? Befaller jag icke öfver andra
qvinnor? År icke Ju Ping god emot mig?"
"Den gode är god till och med emot sin hund, och
dock ville jag icke vara, ens den godes, hund»»,
svarade dottern.
"År det mannens nöjen du efterlängtar; gästabudets
fröjder, bordets vällust, blomsterbåtarnas
njutningar?»
"Det förbjudna säges väcka längtan, men icke fresta
dock njutningarna din dotter, moder. - Kanske var jag
fordom en ödla, en mask och längtade då att blifva
åtminstone en qvinna. Till det högre sträfvar allt
lif. Till frihet och ljus längtar hvarje varelse.’»
* Då vi för några år sedan förvärfvade oss af fru
Fredrika Runeberg förlagsrätten till en samling
berättelserjivaraf största delen sedan varit i
denna tidskrift införd, befanns cleribland äfven
"Mandarinens dotter". Oaktadt en och annan af
våra läsare i Finland måhändoa läst den förut,
enär den varit offentliggjord i en finsk tidning,
hafva vi icke ansett detta vara tillräckligt skäl att
undanhålla våra öfriga läsare dess gripande innehåll.
Red:s. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
