- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 /
46

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elgskytten. Skiss af Gubben Noach. (Forts. fr. sid. 35.) - I Saale-dalen. A. H-e.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

»Jag lade åt ögat, men fastän han såg döden för
ögonen, skrattade han ändå. Jag sigtade åt hjertat,
och så small

det...

»Han damp ner från kubben, der han satt, men snart
reste han sig upp på knä, grep bössan sin och sköt
tillbaka...»

»Mins gubben något mera?» frågade länsmannen, då
Matts icke gjorde någon min af att fortsätta sin
hemska skildring af den blodiga tilldragelsen.

»Nej, det blir svart för ögonen nu igen. Sigri,
gumman min, Guli, dotter min! Jag kommer så fort
jag hinner...»

Gubben föll åter i vanmakt. Snart inställde sig
också de skrällande rosslingar, som äro den bleka
dödens sista förutskickade. Om några ögonblick var
han gången till sina fäder och käraste, den ärlige,
men oförsonlige gamle skogsfinnen.

Provincialläkaren, som skyndsammast obducerade den
döde, konstaterade sedermera, att Matts Gulo dött
mindre till följd af skottet från Hans’, elgskyttens,
bössa,o än af förblödning under arbetet att sträfva
mot hemmet. Alderdomsbräcklighet

hade väl också gjort sitt till, ty vid efterseende i
kyrkoboken fann man, att Gulo vid sin död var åttiotre
år gammal.

Det var först dagen efter den sorgliga scen, vi nyss
bevittnat, som vi uppnådde Mörtsjövattnet, der den
blodiga striden ägt rum emellan gubben Matts och
Hans, elgskytten. Yi funno snart den unge jägaren
liggande död, alldeles intill väggen af den usla
bostaden. Gubben Matts kula befanns hafva - ehuru
rätt riktad mot hjertat – studsat emot en amulett
af koppar, som den aflidne bar hängande vid ett svart
snöre, och derefter tagit en sned riktning, dock med
gifven dödlig följd. Yår öfverraskning vid åsynen af
amuletten ökades ännu mer, då vi funno, att elgskytten
i sin hårdt sammanpressade högra hand bar en medaljong
i guldinfattning, hvarpå var måladt porträtt af en
ung, skön qvinna med sydländska drag. Nedanför stod
i fin gravyr: Alberto, Sancta Maria Sit Tibi Mäter.

Utan tvifvel låg i denna dyrbarhet minnet af en
älskande moder, som sett sig nödsakad att lemna sitt
barn åt sitt eget öde - från barnhuset till döden
för hämndens kula!

I Saale-dalen.

(Tillhör illustrationen sidorna 44 och 45.)

hand de många af våra landsmän, hvilka årligen
gripas " af längtan att "resa ut", för att lära
känna hvad andra länder och folk hafva sevärdt,
försummar väl knappast någon att göra en tur till och
öfver Thuringerbergen. Från städernas tröttande damm
och qvalm kan den resande icke heller finna en mer
uppfriskande helsokälla, än bland Thuringer-sko-gens
dunkla, skuggomhvärfda granar. Hittills har flertalet
sökt Timringens nordvestra del, och detta isynnerhet
af den orsaken, att vägen dit varit kort och beqväm
från staden Eisenach. Och likväl kan Timringens
sydöstra del i naturskönhet godt mäta sig med dess
nordvestra. Ty svårligen torde man i den sistnämnda
påträffa så friska och harmoniska skogsscenerier,
som t. ex. Schwarzadalen oeh Schwarzburg. Till denna
del af Thtiringen är resan numera äfven beqväm på den
nybyggda Saale-banan, som på omkring fem timmar för
den resande från Halle eller Leipzig till Rudolstadt
eller Schwarza, d. v. s. midt in i Thtiringerlandet
och midt in i dess sydöstra dels skönaste partier. Men
på samma gång som denna bana är den ginaste, är hon
äfven den skönaste vägen till denna del af Thtiringen;
hon sätter nämligen den resande i tillfälle att på
kort tid lära känna den på de mest hänförande vyer
särdeles rika, hittills dock jemförelsevis föga
besökta, Saale-dalen.

Till denna tjusande dal vilja vi, med våra läsares
benägna tillåtelse, i dag företaga en färd på
nyssnämnda Saale-bana.

Mellan Weissenfels och Naumburg utmynnar Saale-dalen
i en vidsträckt slätt, genom hvilken den härstädes
bredare floden vältrar sina vågor Elben till mötes
med en enformighet och ärbarhet, som svårligen
låter ana den vilda, lefnadsglada ungdom, som ligger
bakom honom. Strax efter inträdet i Saale-dalen blir
trakten mera leende; talrika trädgårdar smycka den
bördiga marken; Naumburg uppdyker med sina vinberg
och villor, Freiburgs gamla fästning framträder,
och snart är Saale-banans begynnelsepunkt, den
oansenliga byn Grossheringen, uppnådd. Här vidtager
den egentliga Saale-dalen; Saale-banan afviker från
Thtiringer-banan, tränger sig in i den smala dalen
genom de inträdet trotsigt försvarande höjderna och
uppnår strax derefter sin första station, den lilla
vänliga staden Kamburg, som behagligt utbreder sig
på ömse sidor om floden vid foten af Thurmberget,
hvars topp bär en gammal fästning.

Härifrån slingrar sig jernvägen på en smal, från
strömmen medelst stendammar eröfrad, mark genom
leende ängar, fruktplanteringar och sädesfält,
tills plötsligen en af Saale-dalens. mest tjusande
taflor ter sig för våra blickar. Från branten af
på hvarandra uppstaplade, i floden tvärt stupande
kalkklippor skåda Dornburgs trenne slott ner i den
vidgade dalen, och mellan dem blomstra och grönska
i yppig prakt slottsträdgårdens af vinrankor betä^ta
terrasser, skuggrika alléer och

brokiga blomsterrabatter, hvilka liksom med en
doftande krans omgifva bergets kala hjessa.

Men dessa naturens rika gåfvor utgöra icke
ensamt grunden till de tre enkla bergslottens
dragningskraft. Under det att den mellersta af de
tre byggnaderna är ett i adertonde seklet uppbygdt
lustslott, det nedersta, norra, åter ett kejserligt
pala-tium, i hvilket under kejsar Otto I:s tid ofta
hölls riksdag, sökte och fann nämligen den åldrige,
betryckte Goethe i det vid bergets södra ända belägna
oansenligaste slottet tröst Öfver den förlust, som
drabbat honom genom hans furstlige väns, storhertigen
Karl Augusts hastigt inträffade död den 14 Juni
1828. Der, i det lilla, anspråkslösa slottets enkla
bergkammare-uppenbarade sig på honom Saale-dalens
milda, helande kraft; med förtjusning njöt han af
den i all sin enkelhet sköna utsigten; friden i den
honom omgifvande naturen återförde friden till hans
sargade ^jäl, och först då löfven föllo af och hösten
sände sina manande budskap ner i den stilla dalen,
sade han ett tacksamt farväl åt’ det täcka Dornburg,
som gifvit honom en så skön gästgåfva. Sedan dess
har ingen bebott bergkammaren; kärleksfull pietet
har bibehållit den i det tillstånd, hvari den åldrige
skaldefursten lemnade densamma.

Emellertid har tåget ilat vidare och brusar snart
förbi en rad skogbevuxna höjder, från en af hvilka
Kunitzburgs ruin skådar ner på den vid dess fot,
belägna, för sina äggkakor i vida trakter berömda
byn Kunitz. Småningom uppdyka Jena-bergens kala,
egendomliga kalkstensformer; det långsträckta, fordom
med trenne borgar smyckade Hausberget blir synligt, på
hvilket dock numera endast Kirchbergerslottets ruin,
det enstaka, fingerlika Fuchsthurm, ligger. Midt
emot höjer Landt-grefven med Napoleonstenen sitt
hufvud. Frisk Jena-luft strömmar nu genom dalen,
uppväckande gamla minnen om Jenas klassiska tid, då
Schiller och Goethe lefde och verkade i detta lilla
Athen vid Saale, hvilket snart skymtar fram. Tåget
för oss genom stadens trädgårdar och genom Paradiset,
en af Saale genom-fluten promenadplats, förbi de för
sitt öl bekanta ställena Ziegenhain, Wollnitz och
Lichtenhain, hvarefter vi ofvanför den lilla staden
Lobeda, på en kal bergspets, upptäcka återstoden
af Lobedaburg, en af de största och bäst bibehållna
borgarna "vid Saales svala strand".

Strax derefter uppnå vi banans nästa station,
den lilla byn Eothenstein, öfver hvilken
Eothenstein-klippan, ett i Saale brant nedstupande och
af röda sandstenslager bestående berg, reser sig. Bet
var här, som en gång under tretioåriga kriget en af
fienden förföljd svensk trumpetare störtade sig i
floden och lyckligt samm öfver densamma, men, kommen
på andra stranden och blåsande psalmen: "Nu tackar Gud
allt folk", nedsköts af en förföljande kroat. Från
Kothenstein-klippan erbjuder sig en herrlig utsigt
öfver flod och dal: till venster Jenas kala berg,
till höger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:22:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1878/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free