Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från "fåfängans marknad". Skiss af Jo Jo - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXIV. General-amiralen Henrik af Trolle. H. af Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Fru Laura spetsade sina purpurläppar mot den smickrade
och bedårade maken.
"Sta’ vi ha’ oss en tjemanspuss?" jollrade lille
Yngve och trängde sin lilla körsbärsmun mellan
föräldrarnas. Barnen för-svunno, sedan de öfverhöljts
med kyssar och smekningar.
Sedan de gått, lutade frun sitt vackra lockiga hufvud
mot mannens skuldra. "Ack, jag är sjelf ännu ett barn,
och du är min stränge, stränge pappa!"
"Hur lydde tapetserar ens slutsumma?" ’ "Femton tusen
fem hundra, söta Eberhard! Min lilla, älskade,
älskade herr pappa."
"Men det är ju en hel liten förmögenhet."
"Ett röfvarpris", sa’ tapetseraren.
"Ja, för honom, som är röfvaren. Vet du, hvad man
begär för hästarna?"
"Fem tusen, tyckte jag du sade. Men, ack, hvad den
grå var herrlig, och hvad du tog dig bra ut, då du
vid prof-’körningen" så kraftigt tyglade honom. Ingen
på börsen skulle
ha’ ett par sådana hästar. Ser du, jag lägger dina
första grå hår i min hvardagsmedaljong; de komma då
oftare nära mitt hjerta."
"Du får snart en stor samling, om vi lefva på det
här sättet."
"Ja, skyll på mig, förstås! ’Oii est la femme?’ Det
har sitt behag också att vara martyr, och
helgonglorian klär oss qvinnor inte så illa. Låt
oss sälja ekipager, möbler och nippei* och flytta
i en vindsvåning! I dessa kritiska tider skall en
sådan flyttning skaffa dig tallösa kunder och ett
gränslöst förtroende. - Ack, hvad den hårläggningen
klär dig! När kom du på den lyckliga iden? Ja, jag
har ju alltid sagt, att du liknar lord Byron."
Ännu en lång försoningens och - förförelsens kyss.
Två dagar senare flyttades de nya möblerna1 till den
furstliga våningen och de dyrbara hästarna i stallet,
medan vagnmakaren ombesörjde målningen af de såta
makarnas sammanflätade initialer på kupedörrarna.
(Forts. sid. 70.)
Ett fosterländskt Bildergalleri.
LXIV. Oexieral-amlraleii Henrik: af Trolle.
tfaremvärd, Chapman och Trolle - se der de tre stora 1
män, hvilka grenade utgöra det snillrika klöfverblad,
af hvilket hvar och en i sin mån blef skapare af den
stora örlogs- och skärgårdsflotta, som icke allenast
gaf åt Sveriges, sedan Karl XII s död sjunkna,
anseende ett nytt politiskt inflytande vid Europas
rådsbord, utan äfven gaf Gustaf Hl medel i händer att
ärorikt utkämpa samt afsluta ett långvarigt krig med
det mäktiga Kyssland.
Ehrensvärd och Chapman hafva i "Fosterländskt
bildergalleri" i föregående årgångar af denna
tidskrift blifvit skildrade, hvarför vi denna gång
endast hafva att i korta drag teckna en bild af deras
samtida och gemensamme vän, den, ej mindre än de,
ryktbare och fosterlandsälskande general-amiralen
Henrik af Trolle.
General-amiralen Henrik af Trolle föddes i Stockholm
den 24 November 1730. Hans börd räknades från en
urgammal ätt, hvilkens stamfader skall hafva varit
Börje Börjesson Jarlsson Herrud, med tillnamnet
Ulf, hvilken var den förste som antog Trollenamnet,
fast skölden först i en senare tid blef upphängd
på svenska riddarhuset. Hans föräldrar voro:
schoutbynachten (= konteramiralen) Georg Henrik
af Trolle och Anna Grill. Schoutbynachten Trolle
var en af dessa praktiskt bildade och den rikaste
erfarenhet i alla sjölifvets vexlingar ägande sjömän,
hvilka, uppfostrade under en tid, då den teoretiska
delen af sjömansyrket ansågs af ringa värde, då inga
bildningsanstalter för danande af sjöofficerare funnos
i riket, sjelfva måste på egen hand söka att vinna -
genom tjenstgöring hemma eller borta - de kunskaper,
som äro oundgängliga vid utöfningen af deras yrke. Det
var som bekant först 1757, som en sjökadettkår
inrättades och etablerades i Karlskrona med nödigt
antal lärare och ett årligt underhåll af 25,000 daler.
Yid denna tidpunkt, eller då schoutbynachten Trolle
först begynte att praktiskt inhemta sjövetenskapen,
nyttjades helt andra manövrer till sjös och
evolutioner under en batalj, än nu, hvilket
naturligtvis härledde sig ifrån skeppens olika
byggnadssätt och artilleriets beskaffenhet. Euclides
och Newton kände man väl till, men tillämpade
föga eller intet af deras rön inom vetenskapen
på skeppsbyggeriet. Allt berodde på den praktiska
erfarenheten, ända till dess en Bernouil, en Euler,
men förnämligast de Bouge och, i senare tider,
den odödlige Chapman satte vetenskapens rön och
praktikens erfarenheter i samband med hvarandra, gåfvo
nya lagar åt skeppsbyggnadskonsten och följaktligen
frambragte nya principer för fartygens taktik och
manövrerande. Från denna stund måste teori och praktik
räcka hvarandra handen, och sjömannen tvingades,
så att säga, att inträda inom bildningens leder.
Schoutbynachten Trolle seglade under loppet af
många år ombord på utländska makters så handels-
som krigsfartyg, förnämligast holländska marinens
örlogsfartyg.
Sonen hade fått i arf sin faders håg för sjöyrket,
och redan som barn hade hans käraste sysselsättningar
varit att leka med små skepp och fartyg. Yid tio års
ålder blef han antagen i tjenst vid örlogsflottan
och erhöll genom sina föräldrars omsorg en anständig
uppfostran. Fadern, som lagt märke till sonens
utpräglade anlag och som önskade att denne skulle
välja samma hårda väg som han sjelf, för erhållande
af kunskaper, sände honom vid tolf års ålder på
flera resor med svenska skepp, dels till Östersjön,
dels till Medelhafvet, men vid nyss fyllda femton år
på utländska fartyg, att pröfva sina krafter. Under
åtta års tid var han sin egen ledare, seglade på de
flesta utländska makters handels- och örlogsfartyg,
blef härdad uti konsten att slita ondt och inhemtade
ett ansenligt förråd af sjömanna-erfarenhet. Under
en af dessa resor blef han, i egenskap af förste
styrman ombord på en preussisk handelsfregatt om
32 kanoner, satt i tillfälle att bevista en skarp
träfihing emot en spansk örlogseskader, bestående
af ett skepp om 60, en fregatt om 24 samt tvenne
chebecker om 18 kanoner. Striden varade fyra timmar,
men sedan fregatten blifvit skjuten redlös, strök
han flagg och blef såsom pris införd till Kartagena,
hvarest dess besättning behandlades som fångar.
De spanska auktoriteterna, upplysta om, att den
unge Trolle var svensk samt att han, för att vinna
kunskaper, företagit denna resa, voro nog ädelmodiga
att inom kort försätta honom på fri fot. Med stora
loford för visad tapperhet tog han anställning
ombord på en engelsk fregatt och seglade till
Jamaica. Ombord befann sig en ung midshipman vid namn
Jervis. Mellan honom och d&i unge svensken uppstod en
innerlig vänskap, som fortfor så länge Trolle lefde,
hvarom åtskilliga mellan honom och Jervis vexlade
bref bära vittnesbörd. Denne unge midshipman blef
den sedermera så ryktbare Lord S:t Vincent» en af
Englands utmärktaste sjöhjeltar, som höljt sitt lands
flagga med ovansklig heder. Märkvärdigt nog skulle
dessa båda unga män, hvar inom sitt land, uppnå de
högsta äreställena inom flottan, den ene genom att
skörda krigets lagrar, den andre genom att skapa och
utveckla sitt fäderneslands sjöförsvar.
Efter denna resa återvände Trolle till fäderneslandet,
i hvars tjenst han under sin frånvaro blifvit
befordrad till medelstyrman. Först år 1755,
således vid 25 års ålder, erhöll han sin första
officersfullmakt. Man kan just icke säga, att lyckan
i befordringsväg dittills varit honom särdeles
gynnsam. Han blef icke bortskämd genom för tidig
ära. Han nödgades först att träget arbeta och stadga
sina kunskaper, innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
