Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Rodebergs erfarenheter. Upptecknade af Sylvia. VI. Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upptecknade af Sylvia.
Yl. F örlioppningar.
finnes icke något angenämare än förhoppningar", sade
borgmästaren Rodeberg, som stack handen innanför
uppslagen på sin röda nattrock och antog en talares
ställning. Han hade kanske en viss svaghet att
föra ordet, Vänd till sin brorson, fortfor han:
"Förhoppningar äro lifvets solsken, som fladdrar
omkring och sticker fram, måhända när man minst
väntar det. Midt i bekymrens och sorgens skuggor-
kastar det villande strålar; man vet knappast
hvad man bör hålla sig till, verkligheten. och det
närvarande eller ett ovisst kommande, som kanske
blir ljust - ja, hvem vet! I orden ’hvem vet’ ligger
något trollskt, Hoppet tittar fram i hvar vrå och
spritter till i hjertats- djup. Ett hokus pokus af
ödet, omständigheterna förvandlas, vända sig till ett
bättre. Vårt hopp är icke blott och bart ett gyckel,
det ligger något reelt deri, något, som man nästan
kan fatta med händerna - men hvar i all verlden tog
det vägen? Ja,, det är kanske väl skälmskt och roar
sig med att leka kurra gömma ibland. När allt kommer
omkring, är hoppet något, som man dock icke helt
och hållet kan hålla fast, har måhända väl mycken
likhet med en såpbubbla, men glindrar så vackert,
och jag kan icke neka, att jag är road af dess lek.
"Nå, det är flera än jag", fullföljde den lille
borgmästaren, i det han gaf brorsonen ett plirande
ögonkast samt deklamerade:
’Skönheten bor icke på flickans kind, utan i älskarens
öga!’
"Du drömmer att din älskarinna är den älskvärdaste
varelse under solen, kanske är hon nog dåraktig
att tänka detsamma om dig. Illusioner, min
vän, illusioner, hardt nära beslägtade med
förhoppningar! Du är lycklig, jag vill icke störa din
lycka, men när du en gång står i begrepp att fira ditt
silfverbröllop, är du kanske benägen, liksom en viss
gammal herre, att vilja skjuta upp festen ännu fem
år till, för att fira det tretioåriga kriget. Nej,
hör på, gör icke några invändningar! Jag vill bevisa
mitt påstående. Hvarje man och qvinna älskar - jag
är utan öfverdrift och jag säger således: älskar i
netto minst en gång i sitt lif. Vore föremålet för den
ömma lågan så älsklig, som den älskande drömmer sig,
så vore jordelifvet, snart sagdt^ ett paradis och vi
skulle vandra tillsammans med så godt som idel englar.
"Kärleken, denna vår skönaste känsla, sammanhålles
af ett sympatetiskt band, som du må kalla illusion,
fantasi, hopp eller hvad du vill, och existerar
så länge dessa svärmerier leka för dig. Taga de
ett slut eller en annan vändning, jag menar om du
finner ett annat föremål, omkring hvilket din fantasi
börjar svärma, så känner du dig liksom uppvaknad ur
en dröm och du frågar dig förvånad: huru kunde jag
finna något angenämt hos den der menniskan! Nåväl, du
menar att kärleken icke alltid är af en flygtig natur,
utan att den kan äga varaktighet genom hela lifvet
eller kan förbytas i en trofast och lugn vänskap. Jag
vill visst icke bestrida detta; icke alla föremål
äro ovärdiga vår dyrkan, tvärtom. Lefve kärleken
och de tillbedda föremålen! Lefve illusionerna och
förhoppningarna! Huru afundsvärdt lyckliga äro ej vi,
som äga dem!"
Den lille borgmästaren, hvilken en stund hållit fast
i en af knapparna på sin brorsons rock, släppte den
nu samt fortfor:
"Förhoppningar stå i nära samband med lifvets
vedervärdigheter. De personer, som mest äro besvärade
af motgångar, hafva oftast de största anlagen för att
hoppas. Vår Herre ser på hvem Han lägger bördan och
hvem som förmår bära den. Således är det icke vardt,
att du talar om en orättvis fördelning, fastän det
kan så tyckas ibland. Hvem vet, huru den eller den
skulle bära det eller det? Till och med medgången är
måhända icke den lättaste att bära.
"Upp med hufvudet och se glad ut! vHvad är det
som generar? Har du skulder? Nå, det är en gammal,
känd sak, att detta blott bevisar det du har kredit,
och att ha’ kredit är något särdeles hedrande.
"Du har bekymmer, ditt bröd är knappt, utgifterna
större än inkomsterna, du klagar öfver din ensamhet
och anser dig glömd - all lifvets bitterhet
kommer öfver dig, du gör en kraftansträngning, ditt
exemplariska uppförande bringar kredit, lyckan gynnar
dig och du blir skyldig den eller den hundra- eller
tusentals kronor. Klaga efter detta aldrig öfver
glömska; man skall knacka på din dörr, man»skall
intressera sig för dig, och får du ett hastigt begär
att draga dig undan en liten tid, så skall man söka
upp dig, man skall taga reda på dina inkomster och
framtida utsigter, man skall med den ömmaste omsorg
bekymra sig om dina förhållanden, man skall vara
benägen att skaffa dig ett rikt parti och ordna allt
till det bästa.
"l dessa framåtskridandets och emancipationens tider
är det ju icke omöjligt, att man endera dagen får se
en mö, med flygande lockar, göra börsaffärer. Hvar
enda fattig giftaslysten flicka borde våga försöket -
lyckas hennes affärer, får hon legio friare, men
misslyckas hon och får legio skulder, skall man
helt ömsint taga hennes framtida väl om hand, och
förr än hon vet ordet af, har man utsett åt henne
en rik och älskvärd man (rikedommen medförer ’alltid
sistnämnda egenskap). Har du någonsin hört en rik man
vara obehaglig? Hvilken intressant bekantskap-är icke
en millionär!
"I alla lifvets förhållanden var blott lugn och
låt hoppet gyckla för dig. Kanske kommer du i
omständigheter, der du tycker dig må som en orm i en
myrstack. Tro mig, detta är blott en sjuk inbillning,
icke alls beslägtad hvarken med förhoppningar
eller illusioner. Nej, låt hoppet sätta sig vid din
hufvudgärd och hviska, och när du nyfiket frågar dig:
huru skall det väl gå? så småle och svara: hvem vet!
"Jag försäkrar dig, att du skall vara lycklig i
proportion till dina förhoppningar.
"Till exempel: Betrakta blott min vän, herr
Fernström. Han är i skuld upp öfver öronen, men reder
sig med en formel och den heter ’nästa vecka’. Med
denna tröstar han sina björnar och uppmuntrar sig
sjelf, när han händelsevis kommer att kasta en tanke
på det virrvarr, han kallar affärer. ’Min själ’, säger
han, ’det skall bli bättre^ jag kominer att förtjena
glupska penningar på fotogen, kaviar och anjovis, jag
skall förtjena– i nästa vecka!’ Och han knäpper med
fingrarna och småler, han är lycklig, min vän, ty han
äger förhoppningar. Hvad vore herr Fernström utan dem!
"Hans hustru är magerlagd, och hans fem barn äro
icke de frodigaste. Det är deras eget fel - hvarför
se de ej lifvet i samma rosenfärgade dager som herr
Fernström? Jag försäkrar dig, att han är en gentleman,
och du skall känna igen honom på ett eget sätt att se
energisk ut. Hvarenda morgon säger han till sin fru:
’Här skall blifva annat utaf, du skall se i nästa
vecka!’ Och han går ut i verldshvimlet, der han
träffar på en eller annan bekant. ’Det var trefligt,
att jag råkade dig’, säger han, ’hvart skall du
gå? Till söder . . . godt, jag har för tillfället
icke något annat att göra, jag följer dig.’ Och så
går han med vännen, tillä, denne bjuder honom på en
frukost, en middag eller dylikt, och han knäpper några
snus-korn från sin nattkappa och hoppas det ingen
måtte förmoda, att den bländhvita tvätt han begagnar
är af papper. När han nu slutligen får ett ficklån,
bär han det triumferande hem till sin familj. Det är
hans inkomst för dagen, och han säger med strålande
blick till sin hustru: ’här har du, det ar icke
mycket, men du skall få se
Hvad ’hon skall få se" är
icke fullkomligt afgjordt, men det är något särdeles
angenämt, ty herr Fernström småler, då han somnar.
"Jag säger ännu en gång: lefve förhoppningarna!
"Se på studenten, bildningens representant, och så
laget bortåt, ända till den okunnigaste yngling ibland
folket - se deras småleende, då de göra sitt inträde
i verlden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
