Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXVI. Carl August Gosselman. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett fosterländskt JB lider-galler i.
Carl
etta namn stod länge oupphunnet inom
kretsen af svenska reseberättare. Ännu i dag
kan det väl sägas vara ofördunkladt. Fåfängt skall
man bland de många stora verk öfver epokgörande
resor, som i våra dagar tätt följa på hvarandra,
söka något, der stilens behag bättre sammangjuter
sig med en säker och frisk uppfattning, ett »godt
humör», än i Gosselmans böcker. De skola
derför alltid förblifva njutbara, huru många
vexlingar, som än må hafva timat på den jord och
bland de folk, de skildra. Och i vår tid, då folken
mer än någonsin förut ifrigt följa de upptäcktsfärder,
som djerfva, med faror af alla slag förtrogna,
äfventyrs-älskande resenärer utföra, må ej Gosselman
förgätas, om han än | icke vid sitt namn knutit
sådana verldsbe-römda idrotter, som de, hvilka
kasta skimmer öfver en Living-stone, Stanley,
Nordenskiöld och hvad de alla heta, dessa talrika
män, som irrat och irra spejande omkring på
förut af civilisationens män icke trampade stigar -
mensklighetens pionierer, hvilka hafva till uppdrag
att öppna nya spenar för de ariska folken, der
de kunna hämta föda under sin stora sändning, att
utbreda sin kultur öfver verlden, i hägn af Jesu,
alla folk förbrödrande, lära. Att här i några
korta drag åter väcka minnet af den liflige svenske
reseberättaren, är vår uppgift.
Carl August Gosselman föddes den 15 Juni år 1800 i
Ystad, der fadern var köpman och skeppsredare. Denne
ville göra sonen till bokkarl. Han skulle
lagras på parnassen och blifva filosofie magister. Men
sonen ville annorlunda. Han brydde sig föga om både
lager och doktorshatt, ja, sjelfva promotionsringen
hade för honom ingen lockelse - nej, till sjös stod
hans håg, studerkammaren var för trång för ett lynne,
som ville hafva hela verlden till tummelplats! Men
huru det var, så skaffade den faderliga myndigheten
sig dock gehör, och ynglingen måste vackert hålla
sig vid boken, men endast under fristunderna klättra
i tackel och tåg, vrida om vimpeln på mastknappen,
rida ranka öfver essel-hufvudet eller leka kurra
gömma i märsarna.
Fadern utfann en liten list, en välment »pia fraus»,
för att få pilten fram på läsbanan. Han lofvade honom,
att, när han tagit studenten, han skulle få göra en
utrikes resa med ett af den gamles fartyg. Nu blef
det" ett läsande, så det stod herrliga till. Han insöp
ifrigt dammet från de förut så förhatliga romare och
greker, och det var endast undantagsvis,
LXVI.
C^osselman.
som han begaf sig ner till »bron», för att dock få
sig ett st}rrkedrag af tjärlukten, beckdoften och
drefoset. Faderns plan lyckades, och en vacker dag for
ynglingen, väl utrustad med matsäck och skodon, till
Lund, der han 1816 tog studentexamen. Sonen kom hem
som liber studiosus och fordrade, att få den utlofvade
lönen för »pluggningen». Fadern var punktlig i att
inlösa sina förbindelser. Han inlöste äfven denna,
och sonen fick på våren följande året göra sin första
sjöresa, hvilken utsträcktes ända till Amsterdam.
Om fadern hyst något hopp om, att denna färd
skulle
stäfja ynglingens lust för sjön och i stället vända
den till aktningsfull förkärlek för »landtkrabbornas’»
rike, så blef han storligen sviken; ty då Carl August
kom hem, solbränd och väderbiten, lifsglad och nöjd,
förklarade han bestämdt, när fråga blef om återresa
till universitetet, att han väl skattade inflytelsen
af de akademiska fäderna, men dock vida högre att en
dag få sätta foten som befälhafvare på eget däck.
De båda viljorna, faderns och sonens, brottades åter
mot hvarandra, och ingendera ville ge tappt. Tvisten
kunde endast lösas genom en kompromiss. Ynglingen
skulle få lemna den akademiska banan och välja
sjömansyrket, men i kronans tjenst/ Parnassen skulle
få utbytas mot örlogsman-nadäcket. I öfverensstämmelse
härmed uppsändes ansökning om hans intagande på
Karlberg; men der var då ingen ledig plats för
honom. Dock med-
gafs, att han skulle få taga enskilda lektioner,
tills tomrum yppade sig i något logement. Sagdt,
och vårt sjöofficersämne begaf sig med en med bränvin
och spanmål lastad skuta upp till hufvudstaden. Men
svårigheter motto genast, hvilka kanske skulle
afskräckt en mindre ihärdig och viljefast natur
än Gosselmans, i det skutan led skeppsbrott på
gotländska kusten och ynglingen sjelf sväfvade i
lifsfara. Han for dock, väl bergad, med annat fartyg
till hufvudstaden och blef omsider följande året,
1818, kadett vid krigsakademien, hvarifrån han redan
i Oktober 1819 utgick som underlöjtmpt vid flottan.
Detta år, och de följande åren till 1822, företog han
sommartiden åtskilliga sjöresor i Östersjön, Kattegat
och Kanalen; år 1821 besökte han Paris. 1823 reste
han med egen båt, som ej var mer än 17 fot lång och
hvars enda besättning utgjordes af en skeppsgosse,
från Karlskrona till Ystad. Året derefter utsträcktes
med samma farkost färden från Skåne
Carl August Gosselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
