Svenska Familj-Journalen / Band 17, årgång 1878 / 164 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. Carl von Linné. II. Herman Sätherberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Deliciæ Natura», denna lilla skrift på 32 sidor,
hvilken, ehuru hållen i prosans form, är till
sitt innehåll kanhända ett af de mest storartade
och egendomliga naturpoemer, som någonsin blifvit
skrifna. Ett prof af denna märkvärdiga egenskap hos
Linné vilja vi hår meddela ur hans Resa i Lappland
(efter den på engelska utgifna öfversättningen af
Linnés handskrift, som förvaras i Linnean Society i
London). Så här skrifver han nämnligen om den vackra
växten Andromeda polifolia: »Den stod nu högsta
fägring, prydande på det vackraste sätt. Blommorna äro
helt blodröda, innan de slå ut; men, fullt utslagen,
har blomkronan en blek rodnad. Målarens konst mäktar
knappt att så träffande härma den fina hyn på en
fager jungfrus kind; ännu mindre skulle något smink
kunna gifva åt anletet en hy, jämförlig med denna
älskliga blomsterrodnad. Då jag betraktade densamma,
kunde jag icke undgå att tänka på den af skalderna
skildrade Andromeda; och ju mer jag erinrade mig
deras beskrifningar, desto mer syntes mig desamma
kunna tillämpas på den lilla växten, jag såg framför
mig; så att, om dessa författare hade åsyftat detta,
de knappast skulle hafva kunnat uppfinna en mer
passande fabel.»

Ur Linnés herbarium: (Colutea frutescens).

»Denna växt är alltid rotfast vid en liten tufva midt
i kärret, liksom Andromeda sjelf var fängslad vid en
klippa i hafvet, hvilket badade hennes fötter, såsom
kärrets vatten här badar växtens rötter. Drakar och
giftiga ormar omgåfvo henne, såsom här grodor och
andra kräldjur hvimla omkring platsen för hennes
härmande blomsterbild och, under sin parningslek,
om våren, stänka dy och vatten öfver dess blad
och grenar. Liksom den nödställda män i högsta
förtviflan nedböjde sitt blygselrodnande anlete, så
nedlutar här den rosenfärgade blomman sitt hufvud och
blifver allt blekare och blekare, tills hon slutligen
förvissnar. Derför, och emedan denna växt tillhör
ett nytt genus, har jag valt för detsamma namnet
Andromeda.» —

Genom outtröttliga botaniska exkursioner, så väl som
genom försändningar från alla länder, hade Linné
samlat sig det största och dyrbaraste herbarium,
som på den tiden fanns; och detta prydde jämte öfriga
naturaliesamlingar hans museum
på Hammarby. — Den lilla museibyggnaden der på berget:
detta Floras tempel, dit vetenskapsmän och beundrare
från främmande länder vallfärdade, det står ännu qvar;
men allt hvad den store mannen med sin idoghet hade åt
vetenskapen samlat — är borta! Medan Gustaf III var
i Italien och samlade konstskatter åt sitt land, lät
man här hemma Linnés hela naturaliesamling bortföras
till England: och genom denna oförsvarliga
försummelse af dem, som det tillkom att
här vaka öfver fosterlandets fördelar, gick för
Sverge förlorad en af våra dyrbaraste nationalskatter.

Det har varit allmänt antaget, att numera ingen
botanisk samling efter Linné funnes qvar i vårt land;
men det förhåller sig dock icke så, Den växt, hvilken
här i träsnitt framställes, är en afbildning efter ett
exemplar ur ett herbarium af Linné, tillhörigt den,
som skrifver dessa rader. Nämnda dyrbara blomsterskatt
erhölls år 1829 genom inrop på en auktion efter en
ålderstigen arftagerska till en af Linnés samtida,
hvilken varit ägare till rika naturhistoriska
samlingar; och Linné har med signaturen H. U. (Hortus
Upsaliensis) antydt på en stor mängd växter i
nämnda herbarium, att de förskrifva sig från Upsala
botaniska trädgård. (Se vidare härom: Carl von Linnés
lefnadsminnen af Arvid Ahnfelt, sid. 138, der det
finnes en fullständig redogörelse om denna sak.)

Linnés kärlek till sina blommor röjer sig på ett
egendomligt och rätt behagligt sätt i detta herbarium;
ty åt ett stort antal af de växter, det innehåller och
hvilka alla äro med husbloss fästade vid papperet,
har han egnat den synnerliga omsorgen, att vid
rotändan fastklistra en vackert graverad liten bild
af en blomsterurna, på hvilken man läser initialerna
till hans namn (C. L.). Dessa urnor äro af flera
olika former och, i afseende på storleken, valda i
öfverensstämmelse med sjelfva växterna. Det finnes
blommor i detta herbarium, hvilka, fastän de äro
öfver 100 år gamla, ännu bibehållit sin färg, ehuru
bleknad; och vid ett hastigt betraktande af dessa
blomsterkonungens älsklingar, se de ut, som stodo de
ännu och växte lifslefvande i sina blomkrukor.

Herman Sätherberg.

—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>