Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är klockan? G. C. Witt - Götz von Berlichingen med jernhanden. Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
tiden något olika med den tid uret bör visa. Skulle
våra ur visa sanna tiden, så skulle de gå med olika
hastighet under det ena dygnet emot det andra. Detta
kan naturligtvis icke komma i fråga, och derför hafva
astronomerna antagit en medeltid, det vill säga: en
medellängd af dygnet, efter hvilken urets gång skall
rättas. Derför innehöllo våra gamla almanackor en
"tabell, som gifver tillkänna, huru många minuter
klockan, då hon håller en jemn gång, bör visa mer
eller mindre, än den för hvarje dag utsatta tiden,
då solens medelpunkt är i horizonten vid upp- och
nedgången". Denna tabell är i senare årens almanackor
utesluten, men på ett bättre sätt ersatt genom de
nederst vid hvarje månad förekommande uppgifter på
hvad klockan bör visa, när solen passerar meridianen
eller middagslinien. Om man t. ex, vill observera
tidvisaren den 7 Mars, så ser man af almanackan, att
den dagen är middag klockan 12 timmar 11 minuter och
skall således ställa sitt ur elfva minuter öfver tolf,
när stångens skugga infaller med middagslinien. Hade
det varit den l Juni, man gjort observationen, så
synes i almanackan, att middag då infaller klockan
11 timmar 57 minuter, och således skulle man ställt
uret att felas 3 minuter i tolf o. s. v.
Orsaken, hvarför här är föreskrifvet, att uppdraga
middagslinien vid midsommartiden, är den, att
endast vid solstånden äro de mot en viss tid
före och efter middagen svarande skuggorna lika
långa. Vintersolståndet är af flera orsaker ej
lämpligt att begagna i vårt land, ty dels skiner solen
då mera sällan, dels står hon så lågt på himmelen, att
skuggorna blifva alltför långsträckta, för att deras
ändpunkter skola kunna med noggrannhet bestämmas.
Man måste följa med sin tid, heter det med rätta, och
derför hafva vi ännu några ord att yttra i förevarande
tidsfråga. Yi veta, att solen under loppet af ett
dygn efter hand belyser hela jordens krets, så att
alltid en hälft af jordytan är ljus, den andra hälften
mörk. När vi klockan omkring tio på aftonen gå till
hvila efter dagens mödor och bestyr, råder i Amerika
ännu full verksamhet; guldgräfvarna i Kalifornien
svettas i starkaste eftermiddagshettan-, öfver Stora
oceanen strålar solen i all sin glans; på Otahiti
är ännu ej middag; japaiiéserna hafva nyss gnuggat
sömnen ur ögonen, för att gå en ny dag till mötes,
och kineserna skola snart göra samma manöver. Men det
är ej allenast dessa stora tidskilnader, utan äfven de
mindre olikheterna- i tiden på olika ställen inom den
lilla del af jordklotet, som kallas Sverge, vi måste
lägga märke till. Innan införandet af jernvägar och
telegrafer lärt oss att gifva akt på tidskilnader inom
riket, lefde ganska många i samma villfarelse, som
fröken Okunnogh, då hon, anländ till Göteborg, prisade
sitt ur för dess säkra gång, emedan hon ej ställt
det sedan hon för en vecka sedan var i Linköping,
och det nu fanns fullkomligt öfverensstämmande med
Göteborgs klockor.
Att hennes klocka i sjelfva verket saktat sig jemnt
en fjerdedels timma, var henne obekant. Ett dylikt
misstag gjorde ock herr Kryddlund, som ofta reste
mellan Stockholm och Vesterås, då han påstod, att
klockorna i Vesterås ständigt * gingo för sent,
emedan de ej stämde öfverens med stockholmsuren,
"som alltid gingo rätt".
Emellertid hafva vi nu, till följd af jernvägars
och telegrafers inrättande i landet, tre olika slags
tider, nämnligen telegraftiden (= Stockholms tid),
jernvägstiden (= Göteborgs tid) och lokaltiden eller
den i lag gällande tiden, hvilken för hvarje särskildt
ställe bör bestämmas enligt det ögonblick, då solen
passerar meridianen, med iakttagande af den rättelse,
almanackan gifver vid handen.
Man har ansett, att dessa olika beräkningar af tiden
medföra vissa olägenheter och att det är bättre, om
den medeltid, som gäller för en viss meridian, får
gälla för hela riket, så att järnvägstid, telegraftid
och borgerlig tid (nu varande lokaltid) sammanfalla
till ett. Genom kongl. maj:ts och riksdagens beslut
har det nu ock blifvit bestämdt, att. ?’från och med
år 1879 skall, så väl i rättsligt som i borgerligt
hänseende, tiden för alla orter inom rik et beräknas
lika med medeltiden för den meridian, som är belägen
på tre graders eller tolf tidsminuters vestligt
afstånd från Stockholms meridian". Denna rikets
tidsmeridian ligger midt emellan Stockholm och
Göteborg och midt öfver staden Nora.
Till följd af denna nya anordning, blir från nästa
års början den tid, vi genom anförda metod erhålla,
riktig endast för de ställen, som ligga midt under den
för hela riket bestämda meridianen, således för Nora
och de ställen, som ligga rätt i norr eller söder
om denna stad. För alla andra ställen måste man,
för att kunna ställa klockan med tillhjelp af solen,
äfven känna tidskilnaden emellan stället och rikets
tidsmeridian (==. Noras meridian), hvilken skilnad? om
stället ligger öster om nämnde meridian, fråndrages
och, om det ligger vester om densamma, tillägges den
tid, man på ofvanbeskrifna sätt erhållit.
Det är dock icke svårt att, för hvilken ort som hälst,
få reda på tidskilnaden emellan den orten och rikets
tidsmeridian, så noggrannt som för ändamålet är
behöfligt. Emedan jordens omkrets är 360 grader och
antalet tidsminuter på dygnet är 24 gånger 60 eller
1440, så finner man, genom att dividera 1440 med
360 (då qvoten blir 4) att 4 tidsminuter svara mot
en grad, och således en tidsminut mot en fjerdedels
grad. Man behöfver blott på en af de noggranna kartor,
vi äga dels öfver Sverge i sin helhet, dels öfver
dess särskilda landskap, efterse huru många grader
och fjerdedels grader det ifrågavarande stallet
ligger öster eller vester om rikets tidsmeridian,
för att på minuten noggrant finna tidskilnaden.
O. C. Witt.
von Berliehixigexi med
1773 utkom i Frankfurt am Main ett dramatiskt
verk, som bar ofvanstående titel. Sällan har väl
utgifvandet af ett litterärt fantasialster orsakat en
så passionerad stämning, som denna lilla, till sitt
yttre så oansenliga bok af en knappt tjugofyraårig
skald. Visserligen var det icke öfverallt, som den
mottogs med förtjusning - det var för många gamla
fördomar, som den lilla djerfva tingesten vågade skaka
på, för att detta skulle vara möjligt -, men i det
allmänna ifriga kämpandet för eller mot, som häraf
uppväcktes, togo dock de flesta deri intresserade,
och i främsta rummet naturligtvis den tidens »unga
Tyskland», på det varmaste parti för den genialiske
nyhetsmakaren. Trots de fel, som af motståndarna
lätt nog kunde uppvisas i dramat såsom konstnärlig
produkt (det är också mindre ett egentligt drama än
ett drama-tiseradt epos), kände man dock, att man
här hade framför sig ett verk, som var mäktigt nog
att göra epok i den ^yska litteraturens historia.
Det tyska folket såg också deri med skäl sitt första
äkta nationela skådespel (hvad lustspelet angår,
hade Lessing med »Minna von Barnhem!» gått förut),
fullt nationelt så vä] till ämne och anda som
form. »Sedan Luthers tid hade ännu aldrig det tyska
språket visat sig i en så lefvande fullhet, i en så
äkta tysk form.» Stycket är skrifvet på en konstlös,
kärnig prosa *T Goethe skref så, som folket talade,
och gaf härigenom åt språket en hittills i ett drama
aldrig förut spord friskhet, sanning, värma och kraft.
Äfven ämnet var äkta nationelt: handlingen försiggår
i Tyskland och rör sig naturligtvis kring tyska
personligheter, men det var nationelt äfven derigenom,
att skalden valt era tidpunkt, då just den nationela
andan, den nya tidens anda, nyss uppvaknat och, kanske
något yrvaken, som bäst börjat sin kraftiga protest
mot den jämförelsevis kosmopolitiska medeltiden, mot
kyrka och ridderskap. Det är striden mellan medeltiden
och den nya tiden, reformationens skickelsedigra år,
som skalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
