Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Här är stället just! Paul Qvitter - Slaget vid Vånsjö 1782. J. O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 171
Om sin kärleks omfångsrika skala: Lifvets bisterhet
får blida drag, Mörkret i din själ blir bytt till
dag, Blott du lyssnar till hvad hon dig lär - Här är
stället just, ja, här det är!
Och hon lyssnar, hon, till dig också, Lyssnar såsom
den, som intet nekar: Hvarje trädets gren, hvart
markens strå, Liksom kyrkans torn, mot ljuset pekar
. Sjön, naturens öga, solblank ler: När du himlen i
dess spegel ser, Skuggan af Guds klarhet skymtar der:
Här är stället just, ja, här det är!
Här är stället just, ja, här det är, Der mitt hjertas
ljufva saga diktats, Der dess ömma, trånande begär,
Mött af blyga gensvar, saligt biktats. Nejden då,
som nu, stod sommarklädd, Aningsfulle liksom till
sabbat redd, . Intet missljud fjärran eller när -
Här är stället just, ja, här det är!
Jord och himmel i ett sammanhang Famnade min själ,
i sällhet dignad-, Tempelklockan sände oss sin klang,
Vittnande att stunden var välsignad; Yälluktsfyllda
blommor viftade,
Sjön i guld och purpur skiftade, Sjelfva solens glans
blef mera skär - Här är stället just, ja, här det är!
Ack, den sagan blef också en dröm, Delte lott med
sommarns vana vifvor! Hösten kom med storm och sade:
glöm! Yintern kom - kom blott med köld och drifver Men
när drömmens minne väcks, hur skönt Blandas solljus
ej och sommargrönt, Om ock frosten mina rutor klär -
Här är stället just, ja, här det är!
Minne, ljufva minne, lys min stråt, Liksom himlens
stjerna seglarns bana! Inga öden få oss skilja åt,
Du min bästa tankes svurna fana. Och hvad mer,
om natten faller på Och om solen bort i moln ses
gå? Evigt klar hon lyser ändå der - Här är stället
just, ja, här det är!
För min blick en himmelsk hägring log, Åt min själ
ett heligt arf blef gifvet: Har ej den, som älskat,
lefvat nog, Nog att tyda gåtan utaf lifvet? - Gömmes
sommarfrid blott i din håg, Se med renad blick i
tidens våg: Närmre, än du tror, är himlen der -
Här är stället just, ja, här det är!
Paul
Slaget vid ^Vansjö
> ånsjö by och gästgifvaregård är belägen i sydöstra
hörnet af Thorstuna socken i Yesterås län, i den del
af provinsen Upland, som benämnes Fjerdhundra. Byn har
ännu i orten en viss ryktbarhet, härledande sig från
den egendomliga, men hemska tilldragelse, som der
timade i slutet af år 1-782 och som ännu är bekant
under benämningen »Yånsjö t skg». Detta »slag» var
visserligen ingen sammandrabbning emellan reguliera
krigstrupper, utan af helt annan beskaffenhet, men
icke mindre allvarsamt för det och är synnerligen
betecknande för tidens skaplynne och seder.
t. Af historien vet man, att konung Gustaf den
tredje för-bjol husbehofsbränningen och tillegnade
kronan eller, rättare sajltfc öfvertog för egen
räkning rättigheten till all bränvins-bräniifig
i riket, samt anlade så kallade »kronobrännerier»
och krogp4 öfver hela landet: en af de utvägar, som
han uppfann för afii. erhålla penningar till sitt
oerhörda slöseri. Hos allmogen i hela riket uppkom
allmänt missnöje häröfver, emedan jopäGrukaren var
förbjuden att till bränvin använda egna produkter,
.och krogrörelsen såsom kronans monopol icke desto
mindre florerade i landet. Lönnbränning, ehuru belagd
med böter och, »till och med strängt straff, var i
följd häraf ganska allmän, och?, kronobetjeningen,
då liksom ännu ganska fåtalig, kunde icke .förekomma
densamma. Så kallade resefiskaler sändes derför
omkring i landet, för att uppspåra lönnbrännare
och vara kronobetjeningen behjelplig vid dessas
befordrande till straff.
Nu hände det sig, att i slutet af ofvannämnda år
1782 sådana resefiskaler en afton anlände till
Yånsjö gästgifvaregård, der de begärde och erhöllo
nattherberge. Sedan de lagt sig och väl insomnat,
samlades ynglingar från Yånsjö och nästgränsande
byar, bröto sig -in i fiskalernas rum, släpade dem
ur sängarna och öfverföllo dem* med hugg och slag. En
af fiska-lerna undkom oklädd och flydtje i den kalla
natten till den på
tre fjerdedels mils afstånd boende länsmannen. Det
synes af gamla handlingar, som omtala denna händelse,
att det icke varit våldsverkarnas afsigt att mörda
fiskalerna, utan endast att »ge dem dugtigt med
stryk och mota af dem». *Fiskalerna drefvos från
gästgifvaregården stora vägen framåt emot Yånsjö
bro, och då natten började skrida till ottmålet,
ankommo personer från nästgränsande socknar, stadda
på skogsresa. Då dessa fingo höra, hvarom fråga
var, voro de genast behjelpliga att med kälkstakar
fortsätta slaget, tills de funno för godt att rä
de halfdöda fiskalerna öfver gränsen in i Upsala
län. Der-d tillgick så, att de sammanbundo de döende
med hufvud-håren och buro dem på stänger, hvarvid en
dräng från Hernevi socken, sedermera smed, vid namn
Norling, gick före tåget och sjöng likpsalmer. Denne
man, som skulle följa sin husbonde till skogen, lärer
hafva varit en af de verksammaste i sjelfva slaget,
ehuru han af sin husbonde blef ifrigt uppmanad att
icke deltaga deri.
Efter en sådan bragd uppkom, hos mördarna ånger
och fruktan för straff, hvadan de beslöto att fly
ur landet. För detta ändamål begåfvo de sig upp
till Falun med spanmål, efter hvars försäljning de
hemskickade hästarna oéh fortsatte sjelfva färden
öfver till Norge. De hemkommo dock åter 1783 och dolde
sig en liten tid, men blefvo slutligen arresterade
och dömda. Sex af dessa våldsverkare blefvo för några
år insatta på Landskrona fästning, men återkommo
allesammans till socknen och dogo der som-bönder. I
sammanhang härmed kan nämnas, att på landskansliet i
Yesterås har funnits sex stycken tärningar, alldeles
hvita på fem sidor och försedda med så kallade ögon
på en sida, nämnligen ett öga på den ena tärningen,
två få, den andra o. s. v. till den sjette, som
på en sida var försedd med sex ögon;’och det tros,
att dessa tärningar varit ämnade till lottkastning
om lif eller död för deltagarna i
Vånsjöslaget.
J, O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
