Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavinerna - Bland furor och björkar. Skiss af Gustaf Rundgren. (Forts. fr. sid. 163.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
en olycka inträffar, de, som undkomma, skola kunna
skynda de andra till hjelp.
Tyskarna hafva gifvit dessa snöras namnet »Lawin»
eller »Lauwnen», troligen af verhet >-lauen»,
smälta, blifva ljum, emedan de oftast uppkomma just
till följd af att snön smälter. De snosanningar,
som under vinterns lopp hopat sig på bergen, börja
under de första vårvindarnas inverkan att smälta och
halka undan, falla derefter i massor ner på de lägre
sluttningarna, tilltaga i omfång under det de rulla
vidare och störta slutligen med förfärande våldsamhet
ner i dalen. Starkare än de vid snösmältningen ofta
uppkommande, förhärjande berg-strömmarna, upprycker
lavinen klipporna i sin väg, sopar allt med sig
och lemnar i sina spår endast ruiner och en ofta
ohjelplig ödeläggelse. Till och med föremål, som ej
träffats af snöraset, men som funnits i dess närhet,
erfara stundom dess förhärjande verkningar. Man har
sett hyddor kastas omkull och stora träd störta till
marken eller afbrytas, endast träffade af lavinens
orkanlika andedrägt.
Man känner tämligen noga till de ställen, som äro
mest utsatta för dessa så kallade laviner. Deremot
är man mera beroende af slumpens vexlingar,
i fråga om de så kallade vind-lavinerna» hvilka
förorsakas af stormen. Man benämner dessa äfven
’kalla laviner. När blåsten sveper öfver klippor,
som äro betäckta med nyfallen snö, eller skogar,
hvilka ännu icke blifvit befriade från sin snöbörda,
behöfves det endast, att några drifver följa med
till de brantare sluttningarna, för att början
till en lavin kan vara gifven. Detta slags laviner
erbjuda likväl det företräde framför de förutnämnda,
att snön icke är så fast, till följd hvaraf det ofta
blir möjligt för de olyckliga, som deri begrafvas,
att sjelfva befria sig från snömassan eller att
tämligen snart erhålla den hjelp, de behöfva.
De turister, som endast under de vackra sommardagarna
besöka bergen, hafva inga sådana faror att frukta. De
lära endast känna lavinerna från deras pittoreska
sida och begära icke bättre, än att blifva vittne till
denna storartade naturföreteelse. Man kan också gerna
tillönska dem detta nöje, ty det medför aldrig några
sorgliga följder. Sommarlavinerna uppstå uteslutande
på de högsta topparna och rulla vanligen fram genom
obebodda hålvägar. M skall knappt kunna färdas genom
högalpernas dalar, utan att komma i tillfälle att
njuta af detta beundransvärda skådespel. Ett åsklikt
moln bebådar dess början. Er erfarne vägvisare fäster
er uppmärksamhet på ett silfvernät, som glider ner
utefter bergets väggar, hoppar, faller sönder och
slutligen upplöses i ett fint stoft. Denna åska
under den klaraste himmel, upprepad af dalens
ekon, helsas städse af åskådarna med höga rop af
beundran. Emellertid har denna krossade snömassa
såsom en ny gärd kommit alpfloderna till godo. Det är
fjolårets snö, som bildar nya strömmar för året. Denna
snö lägrar sig snart åter under form af moln kring
bergets toppar, och dessa draga densamma åter ner till
sig. Det är den eviga, af Skaparens hand utstakade,
kretsgången.
Den resande förvånas ofta öfver, att ännu mot slutet
af sommaren påträffa stora snösamlingar i dalarnas
djupi. Det är återstoden af en lavin, omgifven af
kullkastade klippor och
träd, det är en döende kämpe bland sina slagna
fiender. Har denna snömassa fallit i en ström, hejdar
hon dess lopp så länge, tills vattnet hunnit bana
sig väg derigenom. Undertiden bildar hon en vacker
hvalfbåge, och de resande draga icke i betänkande,
att vid strömmens passerande begagna sig af denna
tillfälliga brygga. *
Plogländernas historia hvimlar af berättelser om
genom laviner förorsakade olyckshändelser. År 1477
uppslukades af ett sådant snöras sextio soldater och
en mängd hästar, vid öfvergången af S:t Gotthard. År
1501 omkommo på samma sätt omkring hundra man på väg
öfver S:t Bernhard. Den 25 Januari 1689 förstörde en
lavin nästan hela byn Saas i Pre-digau i Graubiinden,
hvarvid femtiosju personer dödades.
Chevalier Gaspard de Brandenbourg de Zug,
öfverstelöjtnant i spansk tjenst, var tillika med
sin betjent på väg ner från S:t Gotthard till dalen
Levantine. Det var på våren. De nalkades Airolo,
då plötsligen bägge begrofvos af en ofantlig
lavin, kommande från de vid sidan af vägen liggande
alptopparna. En liten hund, som följt med dem, befann
sig för tillfället på något afstånd derifrån och
undslapp sålunda deras sorgliga öde. Orolig öfver att
icke mera se dem, stannade han till en början, tjöt
och krafsade i snön-, men då han såg sina bemödanden
förblifva fruktlösa, återvände han slutligen till
S:t Gotthards herberge, der hans husbonde förut
tagit in. Han sprang skällande omkring bland husets
invånare, liksom för att bedja dem att följa sig,
och begaf sig sedan åter på väg till dalen. Till en
början fäste man ingen uppmärksamhet härvid. Först
den följande dagen började folket gifva akt på
hundens underliga beteende och förvåna sig öfver,
att han ständigt återvände utan de båda resande, han
förut åtföljt. De misstänkte slutligen, att någon
olyckshändelse inträffat och följde den stackars
hunden till stället, der hans herre försvunnit. Så
snart de fingo syn på den nyss fallna lavinen,
förstodo de hvad som händt. De skyndade efter
nödiga verktyg och efter ett långt och mödosamt
arbete upptäckte de omsider de tvänne olyckliga,
som tillbragt tretiosex timmar under snön och hvilka
nu erkände, att de, näst Gud, hade den trogna hunden
att tacka för sitt lif. I denna kalla bädd hade de
under en obeskriflig ångest afvaktat en plågsam död,
utan minsta hopp om räddning, ända till det ögonblick,
då de fingo höra de ar-betandes röster och bullret
af deras verktyg. Ty oaktadt snön var nog fast, att
beröfva dem förmågan att röra sig, trängde likväl
bullret och rösterna derigenom ner till dem. l kyrkan
S:t Oswald i Zug ser man på denne chevaliers graf en
enligt hans förordnande upprest staty, som framställer
honom med sin hund vid sina fötter. Detta drag af en
hunds trohet, bevisadt genom tidens krönika och ett
ännu existerande monument, kan väl försvara sin plats
i den stora samlingen af berättelser om märkvärdiga
hundar, hvilka på detta sätt i alptrakterna räddat
menniskolif, i hvilket afseende S:t Bernhardshundarna
äro verldskunniga.
I alla högre bergstrakter förekomma årligen mer och
mindre förstörande snöras, och från vårt grannland
Norge höra vi ofta omtalas sådana våldsamma och
förhärjande naturföreteelser.
Bland furor ocli
Skiss af Gustaf Rundgren.
(Forts. fr. sid. 163.)
ommaren gick hastigt till ända för Nils och Lina.
De råkades emellanåt, särdeles under bergningstiden,
då Lina hjelpte till i granngården och Nils
ofta sökte upp henne - om ej nämndemannen var
i närheten. Detta var dock sällan händelsen,
emedan han synbarligen undvek Lina. Men sålunda
utvecklades i de ungas bröst en kärlek, som för hvar
gång de råkades sköt friska knoppar, om han
ock i början var föga medveten om sig sjelf.
Kom så hösten. Då stod en dag ett bröllop i
Granbyn. Det var en af nämndemannens grannar,
som gifte bort sin dotter, och gästabudet var
storståtligt, enligt ortens sed. Lina j var
bjuden till hjelp i bröllopsgården, och Olle, som
var känd
såsom rapp i vändningarna, var äfven der för att
tillhandagå den husets vän, som fått värdskapet på
sin lott. Dagarna förut var ett stök utan all ända med
slägt och bak, och Lina hade sin hand med öfverallt.
När sjelfva bröllopsdagen kommit och bruden skulle
klädas, hvilket vigtiga göromål anförtrotts åt en
gammal vänlig komministerenka, som ej nu för första
gången hade dylikt uppdrag, var Lina naturligtvis
med och hjelpte till. Bruden skulle präktigt styras
ut och bära kyrkans krona, hvilken för det ändamålet
hemtats hem till bröllopsgården och nu i sitt gamla
läderskrin innehade hedersplatsen på dragkistan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
