Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. IV. Pultava. - Fångenskap. - Giftermåls- och rymningsplaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Hon föddes i Stockholm den 29 April 1659, Hennes
föräldrar voro handelsmannen Niklas Weber och hans
hustru Kristina Spoor. Tyskan var hvar dagsspråket
i hemmet, och redan vid fyra års ålder sattes den
lilla i en skola för att grundligt inhämta detta
språk, hvilket hon ock - jämte latin, franska,
holländska och italienska -.- skref fullt ut lika
ledigt som sitt modersmål. På tyska är ock hennes
sjelf biografi skrifven. Den är intagen i den upplaga
af hennes efterlemnade dikter, som 1732 utkom och
är källan för de lefnadstecknin-gar, som sedermera
om henne lemnats. I den nämnda skolan undervisades
jemte henne sex till sju gossar. Hon hade tillräcklig
tid att höra på dessa, när de för läraren uppläste
sina latinska lexor. Hennes käraste lekkamrat bland
dessa piltar var ett år äldre än hon och hade trög
fattningsgåfva, och de latinska undervisningstimmarna
voro för honom svåra, ty bannor och stryk vankades
i ymnigt mått. Af medlidande med honom bemödade
sig lilla Sofia att lägga på minnet så mycket som
möjligt af de latinska lexor, hon hörde, för att
hjelpa den stackars lekkamraten fram, när denne skulle
förhöras. Läraren, som märkte såväl detta, som att den
lilla hade en ovanligt god uppfattning, öfverta-lade
fadern att låta henne lära latin. Denna undervisning
afbröts dock snart, ty Sofia sattes i en annan skola
att lära sig skrifva, och i denna skola lästes ej
latin. Fadern anställde emellertid i sitt hus en
informator för sina döttrar, och denne lärare fick,
för att bereda sig mera inkomster, tillåtelse att ock
undervisa några främmande gossar. När Sofia nu satt
och gaf akt på gossarna, der de, uppställda i en ring,
skulle lära sig utantill de latinska deklinationerna
och konjugationerna, vaknade hennes gamla kärlek till
romarspråket. Efter något motstånd gaf fadern ånyo
tillåtelse, att hon skulle få lära sig latin, och vid
tio års ålder började Sofia nu på fullt allvar studiet
af detta språk och gjorde inom kort sådana framsteg,
att hon snart hann förbi sina medlär-jungar. Flera
klassiska auktorer fick hon läsa, men ej Te-rentius,
hvilken läraren fann något betänklig att sätta i
händerna på en ung flicka. Hon, som ej kunde förstå,
hvarför läraren lät gossarna studera Terentius, men
dolde undan den för henne, tänkte i sitt sinne: »Gud
förlåte dig, att du undanhåller denne för mig!» -Men
hon uppfostrades ej blott till ett lärdt fruntimmer,
utan ock till en förträfflig husmoder, och hon
ansågs vara hvad man säger »en prydnad för sitt
kön», när hon vid aderton års ålder blef assessorn
i kongl. anti-qvitets-kollegiet Elias Brenners
(andra) hustru. Elias Brenner var en för lärdom och
konstnärlighet högt uppskattad man, känd ej blott i
fosterlandet, utan ock utrikes såsom en af sin
tids utmärktaste fornforskare, miniatyrmålare och
gravörer. Han uppmuntrade och ledde sin makas
vetenskapliga och vittra studier, och af honom
lärde hon franska, holländska och italien^-ska
språken. I fru Brenners nämnda sjelf biografi
läsas om hennes make bland annat dessa ord: »Wie Er
ein sehr curieu-ser Man war, hat es mich wehrender
meiner Ehe an keiner Aufmunterung zum Wissenschaften
gefehlt.» Den man, som på den tiden uppmuntrade en
rikt begåfvad qvinna till vetenskapliga studier,
ansågs således, äfven af en sådan qvinna sjelf,
för »sehr curieus», ganska besynnerlig! Hon blef
allt mera känd och af de bildade klasserna högt
värderad för sina dikter, af hvilka de allra flesta
äro tillfällighetsstycken. Äfven till utlandet spreds
hennes rykte: hon omtalas i Bachinis verlds-berömda
»Giornale de Literati» 1692.
Hon besjöng ända från Carl XII, Ulrika Eleonora,
Urban Hiärne? Olof Budbeck, Arvid Horn, Elias
Palmsköld, David
Klöker von Ehren-strahl, Aurora Königs- . marek
o. a. personligheter ner till spena-barn, som knappast
åuftnit få i dopet ett iiamn förr än de skattat
åt förgängelsen. Hon besjöng i sina dikter märkliga
till-.dragelser, ända från ^slaget vid Narva ner itill
den stund, då »den förundransvärda sto-Ta Amerikanska
Aloen iuppå Gref Nils Gyl-.denstolpes Sätesgård Noor
i Upland begynte blomstras i Sep-tembri 1708.» Yisan
om »Den härliga och .dråpeliga Segern vid Narva», två
och sjutio fyrradiga verser lång, är snart sagdt ett
tålamodsarbete för den, som i våra dagar företager
sig att genomläsa densamma. Af poesi finnes deri
ej många spår, men visan är dock ett ganska godt
och tillförlitligt uttryck af svenska folkets då
varande föreställningar angående nämnda slag och de
följder, som det ansågs skola medföra; den stolta,
men historiskt oriktiga och numera
vederlagda uppgiften, att i Narva-slaget »en (svensk)
mot tio (ryssar) ställdes», ser man spöka redan i
denna fru Brenners sång.
Ett par utdrag af dessa dikter må meddelas,
såsom prof på hennes talang och då varande tids
smak. En »Uppmuntring til tacksamhet emot Gud efter
öfverstånden siukdom,» slutar så här:
Så länge då som blodet i .mig röres Och af och an
i sina ådrar föres, Så länge puls och hierta i mig
slår Och jag ännu om någon tanka rår:
Så skal min siäl intill min vandrings ända, Tils
hon til Den, som henne gaf, skall lända, Til Herran^
prijs uppoffra sång och Hud Och här ifrå gå siungandes
till Gud.
Sofia Elisabet Brenner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
