Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt solsystem - "Hvarför gifter inte farbror sig?" Skiss af Abel Sylvester. (Forts. fr. sid. 204.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
"’Jag liar förlofningsringen på fingret’, sade Lotten
skrattande, ’men var lugn, det är endast frieri
på narri.’
^Då vi uppstigit ifrån bordet, börjades
gratulationerna på fullt allvar. Jag vet mig aldrig
ha varit i en mera pinsam belägenhet och var mer
än lofligt generad, isynnerhet som jag märkte,
att kaptenens uppsyn mörknade allt mer och mer och
han såg på mig med misstänksamma blickar, då Lotten
slutligen tog mig under armen och förde mig in i ett
annat rum, der hon i all tysthet började gräla öfver
min ohöflighet emot henne och menade, att det väl
ej måtte vara så grufligt påkostande, att på ett par
dagar ha en ung, hygglig flicka till fästmö. Men då
svarade jag helt allvarsamt, att jag fann det vara
mycket klandervärdt, att så lättsinnigt behandla
denna affär och orätt af Louise att bedraga sin man;
hon hade bort uppriktigt för honom omtala allt.
"’Det hade just varit skönt, med kaptenens häftiga
lynne! Nej, list är vårt bästa vapen, herr tvärvigg’,
invände Lotten skälmskt.
"’Får jag behålla allt, både guldur, kedja, broscher,
allt, allt?’ frågade Lotten med glädjestrålande ögon.
«’Ja, gerna för mig’, svarade jag liknöjdt.
"’Tack, tack, tusen tack!’ utropade den lifliga
flickan, tog mig i farmi och gaf mig en kyss.
"’Bravo!’ utropade kaptenen, som i detsamma kom inom
dörren, ’den der kyssen räddar mig för min jalousi
emot er, herr svåger, ehuru jag bra gerna önskade
veta, hvarför ni hela tiden i går vid bordet satt
och stirrade på min hustru?’
"’Hm, jag såg rakt framför mig och tänkte på helt
annat’, svarade jag, förargad öfver att nödgas ljuga.
"’När ämnar ni gifta er?’ frågade han helt tvärt.
"’Derpå har jag ännu icke tänkt’, svarade jag.
"’Ni har åren inne och ingenting att vänta på. Jag
vill gerna fira ert bröllop medan jag är hemma och
derför kunna vi ju låta lysa om söndag.’
"Jag såg på Lotten. Hon stod med nedslagna ögon, men
ett skalkaktigt drag omkring munnen förrådde, att hon
Jorden sedd från Jupiter.
Saturnus.
"’Måtte alla olympens gudar bevara mig från att få
henne till hustru’, tänkte jag.
"Ändtligen var kalaset slut-, hela natten låg jag och
funderade på hvad jag skulle göra och fattade det
beslutet, att genast på morgonen resa min väg. Jag
steg tidigt upp, klädde mig och packade in i en
nattsäck hvad jag kunde behöfva, men under det jag
åt min frukost, knackade någon på salsdörren. Jag
öppnade och såg till min förvåning Lotten inträda. Hon
hade med sig på en stor bricka alla de presenter,
jag gifvit Louise, med helsning ifrån systern, att
hon ej vågade för sin man behålla det allra ringaste,
men bad, att jag ej skulle vara ond på henne.
"’Jag vill inte mera se allt det der!’ utropade jag.
åter igen var med i en intrig. Förargelsen gaf mig
mod och jag svarade raskt: ’Jag gifter mig inte förr,
än jag sjelf vill’.
"’Godt, det var endast ett skämt af mig’, sade
kaptenen och gick sin väg skrattande.
"’Nu får jag väl återlemna förlofningsringen’, sade
Lotten och lemnade den med en nigning.
"’Tusen tack’, svarade jag och bugade mig, men
genom fönstret kastade jag ringen och alla tankar på
giftermål långt bort.
"Sedan reste jag hit till Skåne och trifves
förträffligt, om jag blott slapp höra den förhatliga
frågan: ’Hvarför gifter inte farbror sig?’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
