Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En badresa. Berättelse af Albrekt Segerstedt - Den enda. Serenad för mansröster. Ord af Es. Tegnér. Musik af Wilh. Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
»Minns du, lilla farsgubben, minns du en qväll der
uppe i Norrland? Det var aftonen innan en viss flicka,
skulle resa till X. Då satt hennes far och talte vid
modern. Du vet nog, käre far, hvarom! Men, ser du,
fönstret stod öppet, och flickan stod der utanför. Men
den flickan ville ej låta gifta bort sig, ser du,
hon ville ej blifva utbjuden. Hon var fast besluten,
att ej bry sig det minsta om den der herr kusinen, som
allernådigst skulle komma och se, om hon föll honom
så pass i smaken, att han ville taga henne. Då gjorde
hon med en annan flicka och fastern upp en plan, som
skulle korsa alla de vise männens beräkningar. Det
kostade henne mycken möda att få dem att gå in
derpå och det hade aldrig lyckats, om den flickan,
med hvilken jag bytte namn, kännt min herr pappas
planer. Men hade ej faster och Anna gått in härpå,
och hade de ej heligt lofvat att vara tysta, så hade
jag aldrig kommit till X.! Och ser du, lilla far,
så fick jag en, en ... fästman för min egen skull,
om han vill ha en sådan elak flicka.» Nu lutade hon
det vackra, lockiga hufvudet mot Adams axel.
»Du lilla skälmunge», hviskade den lycklige
fästmannen.
»Så, så, jag har nu fått tillräckligt många bevis på
ditt försonliga sinnelag», sade hon skrattande och
sprang upp. »Kära tant, kära Anna, här har du ditt
namn åter!» Och hon svängde omkring med dem båda.
»Ha, ha, ha! Ja, det säger jag, ett så inpiskadt litet
troll, som min fröken dotter, har jag då aldrig hört
talas om. Kom hit, barn! Gud välsigne eder!
»Nu fort ett bref till gumman min! Kära Birgit, du,
jag är så glad, jag kan väl knappt skrifva redigt,
du! Vill du ej sända några rader?»
»Ett sådant bref, kära far, gick redan tidigt i dag
på morgonen», inföll Anna.
»Tack, min lilla ros, tack, min flickstumpa! Du
är ändå en rar tös, din skälmunge! Nu reser väl du
Adam med upp till Norrland? Ja, visst ja! Besitta,
slutar inte det här alldeles som en teaterpjes! Men
hvad säga ni om det? Här går nu folket och tror,
att du är du, och hon är . . .nej, att hon är du,
och du är hon! Det blir litet svårt, att hålla ut med
den der förvexlingen tills i morgon. Hvad säga ni,
om vi skulle resa med trebåten i eftermiddag? få
allt ert krimskrams inpackadt till dess? eller har
du något deremot, Adam?»
»Huru, farbror?»
»Så, jaså, du hvarken hör eller ser! ej heller hört
ett ord af mitt förståndiga och vackra anförande! Nå,
det är detsamma! Se ni, vi fara i eftermiddag med
trebåten till Göteborg!)»
Kan ni,Q qvinfolk, Godt, då fara vi,
Anna har kanske
Den enda.
Serenad för mansröster.
Ord af E s. Tegnér. Musik af Wilh. Ström.
Andante con mot o.
Tenor.
Bas.
Den en - da sit-ter här bland
Den en - da
mil––-da som en maj - sols sken, p Den
en- da sit......ter här bland
mån–ga, Den
poco a poco er esc.
Den en.....- da sit–––ter bland
Den
sit–––––––ter här
bland mån - ga, Men bland de mån - -
ga ser
jag en - - dast
da sit - - ter här bland mån - ga,
––-j-__-3-
men jag ser en - - dast
Men bland de mån ––––ga ser jag
da sit––––ter bland mån - ga,
Men
i
. f * .5
man - ga ser jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
