Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Nyåret. -ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid Nyåret.
Hvi ser jag tårar, farfar, i ditt öga
Hvar gång det lider till en nyårsdag?
Säg, hvarför det kan glädja dig så föga,
Då jag så roligt jämnt det finner, jag?» -
Så frågar gossen, och den gamle svarar:
"Du ser med hoppets glada blick framåt;
Jag bär en saknad, som min tår förklarar,
Och tror ej mer på hoppets fåglalåt!
"När du, som jag, får vara med i striden
Och se det evigt samma år från år;
Får se den inför Gud besvurna friden,
Som bryts när hoppet om ett rof man får;
När du får se hur orätt seger vinner,
Hur lasten prålar uti dygdens skrud,
Hur oskuld mördas och hur kojan brinner
Vid klang af skrytande fanfarers ljud;
"När du får se, hur ständigt samma lyten
Vanställa menskoslägtets rena drag,
Hur vinningslystnad söker stulna byten
Till trots för samvetets och hederns lag;
När du får se de hungerns bleka gäster,
Som fostras upp i mörker och i nöd,
Då lättjan öfvermodigt firar fester
I lånad glans, i lastbart öfverflöd;
"När du får se allt detta, se hur styrkan
För rätten går, se hur ett lyckadt kast,
Om äfven brottsligt, får all verldens dyrkan,
Och allas hån blott den, hvars slunga brast.
När du får se och höra och begrunda
Hur jordens herrlighet af stoft består,
Du helsa skall de nya år som stunda,
Som jag dem helsar, med en bitter tår!" -
Och gossen ser förvånad upp vid dessa
Den gamles ord, hans friska kind blir blek,
Mot farfars bröst han lutar tyst sin hjessa,
Och allvar följer på hans glada lek.
Med stora, häpna ögon ut han stirrar
Mot fjärran mål; nyss låg det rosenrödt,
Men gubbens ord hans tankegång förvirrar
Och paradiset sköfladt är och dödt.
Dock snart han blickar upp med fuktigt öga
På gamle farfars väderbitna drag;
»Hvad du har sagt mig, farfar, tror jag föga,
Nej på en annans ord förlitar jag!
Att verlden god är, har jag hört af mamma,
Som sjelf är god och vacker, glad och ung,
Och, ser du, pappa säger ock detsamma,
Och för oss barn var aldrig verlden tung!
»Och mamma säger: för hvart år, som födes,
Blir verlden bättre, men’skan mera from;
Det onda ryckes upp, det goda stödes,
Och allt mer vid blir ljusets helgedom.
Och pappa säger: det är blott en villa
Att verlden qvar uti sitt mörker står; -
Ty de se klart, men, farfar, du ser illa
Och derför grumlas ögat af en tår!» -
Den gamle trycker gossen till sitt hjerta
Och hviskar: »jag vill söka se som du!»
Och det beslutet lindrar mildt hans smärta,
Om ock hans hopp ej återföds ännu. -
Så ock med oss: mot gästen i det höga,
Som kommer jublande med sol och vår,
Låt oss se upp med oförvilladt öga,
Ty framåt bär det uti ljusets spår!
Ja, framåt bär det emot bättre tider,
Ju längre seklet skrider mot sitt mål;
Väl gjutes blod ännu i många strider
Och mycket våld än menskligheten tål;
Men, för hvart sandkorn som i glaset rinner,
Det dagas dock för frihet, rätt och frid,
En fördom faller och en fläck försvinner
Och gryning stundar för en bättre tid!
Om vi få se den? Ack, det kan väl hända,
Att så ej blir, att vi gå bort förut,
Och att de nyårsljus, som nu sig tända,
En maning äro att vår tid är slut.
Man lefver efter man, så lyder lagen,
Och ännu sjuder handlingsvarmt vårt blod,
Så låt oss helsa då den nya dagen
Med barnets glädje och med mannens mod!
-ed-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
