Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Haslidalen. Reseminne af Ces.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i bygden, att sj or of var en tog öfverhand hos
Ilesti, då han fick nys om saken, och att det tog en
ända med förskräckelse, lian drog se’n i härnad igen
söderut och sten efter sten ramlade ned från murarna;
blott tornet blef qvar som en varnagel.»
Vi hade nått skogsbrynet. På hundra stegs afstånd
reste sig ruinen.
"Nu kan fröken inte ta’ miste om vägen, inte",
sade hon.
Det var nog sannt. Jag tog afsked.
^Stanna inte för länge deruppe, fröken lilla, det
råder jag!" ropade gumman tillbaka. "Det är mången,
jag känner, som burit hem ett svullet hufvud från
slottet Eesti. Jag säger inte mera. Gud bevare er
i nåder!"
Hennes röda hufvudkläde lyste på afstånd, som en
vallmo bland säden. Jag skrattade högt åt folkets
skrock och vidskepelse. I nästa ögonblick stod jag
på lemningarna af vindbryggan.
Ännu hade solen ej
upp, ehuru hennes tid redan
länge varit inne; men det var dimma i Haslidalen,
svepande sig kring snöbergen. Blott Rosenlauis
gletscher midt emot lyste spöklikt öfver forsen.
I skogen, som reste sig på sluttningen af Hasliberget,
var det helt skumt. Mossiga klippblock lågo strödda
öfverallt mellan träden, troligtvis lemningar efter
ett fjällskred. Jag lyssnade efter en fågels ljud, men
hörde ingenting, spejade efter en menni-skogestalt,
men såg ingen. Jag tyckte det var en rätt kylig morgon
och svepte regnkappan tätare omkring mig.
I murarnas springor växte örter och blommor af alla
slag. Barrträd hade fått fotfäste högt uppe i tornet,
just som i Sigtuna och Borgholms ruiner. Sittande på
en sten bland grushögarna, upptog min fantasi mot
min vilja tråden af ställets dunkla saga och spann
den vidare. Mekaniskt ryckte
jag en handfull gräs ur en remna. Kanske stördes
dervid en liten ödla i sin morgonro och sträckte
sina smidiga lemmar vid beröringen af mina fingrar -
nog af, jag blef på en gång hemsk uti mitt sinne,
som liten pilt i skogen. Der suckade det så tungt-,
det hven genom tornet, det susade kring knutarna, det
slingrade sig något kallt kring min hand. Lyss! Yar
det ej vikingadotterns klagan och Restis smygande
steg, som närmade sig kring muren?
Jag fick vingar på fötterna. Jag vet ej hur jag kom
ned från höjden och hvilken väg jag tog. Morgonvinden
bar upp min kappa bakom mig som ett sjöröfvarsegel.
Vid Alpbachspången stannade jag flämtande. Örterna ur
ruinerna höll jag ännu sönderkramade i handen. Jag
såg mig varsamt om - nej, ingen hade sett mig, och
nu först kunde jag åter skratta, denna gång, tyvärr,
åt mig sjelf.
Så aflopp min förmiddagsvisit på vikingaborgen
i Haslidalen.
Vid frukostbordet i Kronan smakade kaffet, med
smörgås och honung, förträffligt, trots den utståndna
förskräckelsen. Medan den gulmålade diligensen blef
förspänd, promenerade jag genom Meyringens gator,
besåg den engelska kyrkan i sin prydliga lilla
trädgård, utan att den stämde mig så mycket till
andakt, som hvilken vanlig bondkoja som helst, der
jag trodde
Parti af Haslidalen.
(Efter fotografi.)
mig se bibeln uppslagen. På det ena huset stod det i
brokiga bokstäfver: "Herren Gud välsigne huset och
dem, som deri bo!" På en annan: "Der Gud ej bygger
huset, står klippgrunden ej säker."
Utanför jungfruburen lyste röda nejlikor, och jungfrun
sjelf, som vattnade sina blommor deruppe på det
utskurna galleriet och nickade vänligt god morgon,
såg ut som en söt, röd nejlika med sitt morgonfriska
ansigte under det purpurröda klädet.
Bibelspråk, målade på väggarna, träffar man i hela
Ober-land. De tyckas hos folket gälla som ett slags
assurans i högre makters brandförsäkringsbolag. Nog
är det vår Herre, som skall skydda huset för fara,
eld och nöd, men folktron satte fordom nästan mera lit
till gårdstomten, hvilken agerade som vice-försyn,
som Guds befallmngsman på gården. Ve den stuga,
som ingen tomte hade!
Ja, tomtarna ha spelat en stor roll i Haslidalen. De
kallades "Zwergli" och bildade en osynlig
tjenstemannakår, till redbara menniskors disposition;
och Haslibonden, som trodde på dem, liksom på Gud
och satan, uttalade deras namn med stor vördnad i en
låg hviskning.
Så länge solen öfvergöt dalen med guldglans, voro
tomtarna liksom bortblåsta, men hade hon väl sänkt
sig bakom
bergen och natten bredt sitt dok öfver dalen, innan
ännu snöfjällens toppar slutat rodna, då smögo små,
gråa skepnader fram vid skogsbrynet, kröpo ur den
uppstigande dimman vid elfbrädden och kilade till
sitt nattliga värf. En skarpögd haslibo kunde då
lätt uppfånga skymten af ett grått skägg eller en
röd hufva, men det hörde till goda tonen att låtsa om
ingenting, för tomten tyckte ej om, att man spejade
efter honom.
Med hönsen, som flögo upp på sina pinnar i skymningen,
kröpo äfven hasliborna till kojs. Husfaderns första
snark-ackord blef sedan signal för alla andeväsen, att
deras välde på gården tog vid och varade till första
hanegället. De togo i dugtiga tag. Små voro de, men
naggande goda. Hur de flögo från köket till stallet,
från vedboden till väfkammaren! Hur skytt-larna flögo
pilsnabbt af och an, hur väfven växte från en snöboll
till en lavin! Hur blommorna i trädgårdstäppan
blinkade mot daggryningen med daggfyllda blad
och’nickade i morgon-flägten åt tomten, som befriade
dem från ogräsets besvärliga grannskap! I köket blåste
tomten på gnistorna under askan och riskerade sitt
ståtliga skägg, för att åt husmodern hålla elden
vid lif på härden, och stickor klöf han med sin
leksaksyxa, så det sprakade i mörkret. Brådtom hade
han, men så gick det också undan för honom.
När glacieren rodnade så skärt vid solens första
kyss och tuppen flaxade med sina granna vingar och
gol för första gången, ja, då var tomten borta-,
tyst och fort bar det af, liksom med morgonvinden.
Husfadern vaknade och kröp ur dunbädden. Det var en
glädje att stiga upp och se, hvad "han" haft för sig
medan de andra sofvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
