Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnetens under. X+ - Polarnatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
långt från Afrikas vestkust, drager söder om honom
genom Atlantiska oceanen och hinner nära Brasiliens
kust det längsta sydliga afståndet eller mer än två
hundra mil från eqvatorn. I södra världshafvet,
ej långt från Nya Guinea, har denna linie andra
genomskärningen med jordeqvatorn och går derifrån
i nordlig riktning norr om öarna Borneo och Ceylon
och når i hafvet mellan Indiska halfön och Afrika
sin nordligaste höjd, hvarefter hon fortsätter till
den först nämnda skärningspunkten.
Det blefve här för vidlyftigt att utveckla allt,
hvad vetenskapen kunnat göra sig till godo genom
upptäckten af dessa förhållanden hos den magnetiska
kraften, hvarvid ock blefve nödigt att .redogöra
för dess nära samband med och förhållanden till
elektriciteten och galvanismen; vi få alltså hänvisa
dem af våra läsare, som önska rikta sitt vetande genom
att studera detta intressanta ämne, till någon af de
många special-afbandlingar härom, som utgifvits af
berömda vetenskapsmän och äro att tillgå i bokhandeln,
och måste här nöja oss med att påpeka endast en
ytterligare egendomlighet hos denna kraft.
När man magnetiserat en stålnål och man närmar de
bägge magneterna till hvarandra, så finner man,
att den ena
magnetens nordpol drager till sig den andra magnetens
sydpol, men stöter i stället ifrån sig nordpolen
(fig. 3). Egentligen är sålunda den pol hos magneten,
som vänder sig mot norr och sålunda dragés af jordens
magnetiska nordpol, i sjelfva verket hans sydpol,
fast vi i öfverensstämmelse med det väderstreck,
till hvilket han pekar, kalla honom nordpol. På
grund af här anförda förhållande har talesättet:
"lika poler bortstöta, men olika poler draga sig till
hvarandra«, uppkommit. Det skulle nu af magnetens
regelmessiga riktning mot norr och då man säger,
att den dragés dit förefalla helt naturligt, att en
titt sin rörelse fullkomligt fri magnet också borde
hastigt eller långsamt närma sig mot norr, men så
är icke förhållandet. Om en magnetisk nål i fritt
balanserande ställning fästes till exempel vid en
liten korkbit och alltsammans nedsattes på vattnet
i en balja, så finner man, att nålen visserligen
genast intager sin ställning mot norr och söder,
men ingalunda visar någon benägenhet att lemna
baljans midt och draga sig åt den sida, som vätter mot
norr. Deraf framgår tydligt, att kraften, som inverkar
på magneten, icke är tilldragande i egentlig mening,
utan blott bestämmer lians riktning.
Polarnatten.
’ ulius Payer, en af de båda cheferna för den
nordpolsexpedition, som 1872-74 öfvervintrade i de
arktiska trakterna, utgaf 1876 en lika underhållande
som lärorik skildring af de erfarenheter och
iakttagelser, som gjordes under denna af österrikiska
regeringen bekostade upptäcktsresa, Bland de många
fängslande skildringarna, framställda i ett färgrikt
och vackert språk, hafva vi i synnerhet funnit
oss tilltalade af den ypperliga beskrifningen
af polarnatten. Då denna målning med penna och
bläck säkerligen skall intressera äfven våra
läsare, särdeles som flera af våra landsmän med
ära knutit sina namn till forskningsarbetet i de
arktiska regionerna, och flera af dem, med professor
Nordenskiöld i spetsen, äfven tillbragt den nu gångna
vintern i dessa ödsliga trakter, så meddela vi här
densamma i en något sammandragen form:
Redan i början af November omgaf oss en djup
skymning-, magisk skönhet förklarade vår öken-,
fartygets* af rimfrost betäckta tackling aftecknade
sig spöklikt mot den gråblå himmelen. Den snöhöljda,
på tusen sätt brutna isen, hade alabasterns hvithet
och kalla utseende. Endast mot söder såg man ännu
violetta slöjor af frost ånga uppstiga ur nybildade
vakar och remnor mot himmelens karminfärgade hvalf.
Alla förberedelser för öfvervintringen voro redan
vidtagna. Tälttaket öfver däck kunde dock ty värr
blott utspännas öfver fartygets främre ctel-, ty
nödvändigheten att vara beredd på allt tvang oss
att lemna aktern obetäckt; här låg också all vår
räddningsmateriel: proviant, ammunition, tält, slädar,
med mera. Fartyget omgafs med en väldig vall af is och
snö och denna reparerades oafbrutet så fort den tog
någon skada. Ett tjockt snölager lade sig småningom
öfver däck och bidrog genom sina icke-ledande
egenskaper att qvarhålla värmen i skeppets inre.
I hela November höll sig temperaturen i allmänhet
under - 25 grader. Vindarna - från hvilket håll de
än måtte blåsa - åstadkommo alltid en stegring i
temperaturen, derigenom att de spredo den varmare
luft, som alltid finnes öfver öppna ställen på
hafvet. Vinden, Ökad drifning, skjutningar, äfvensom
uppkomsten af nya klyftor och vakar stodo i ett
naturligt samband. Nästan ögonblickligen betäcktes
dessa öppningar af nybildad is, hvilken erbjöd en
jämn yta, då den frös vid ringa köld, men vid lägre
temperatur afsöhdrade den på ytan sitt saltinnehåll
i ett tumstjockt, fuktigt lager. Derigenom blef den
hinderlig icke blott för slädfarten, utan äfven för
fotvandringar-, först efter en långvarigare inverkan
af en temperatur om minst tjugo till tjugofem grader
under fryspunkten försvann detta saltlager.
Under de första dagarna af November hade talrika
snöfall utbredt ett täcke öfver den ojämna isytan;
detta hade försiggått utan någon ny rubbning af
ismassorna. Vår säker-
* Tegethoff var fartygets namn.
hetskänsla tillväxte derigenom och uppväckte
ånyo vårt hopp, som höll sig äfven då orons dagar
återvände. Åter sönder-brusto de pressade isfälten-,
remnor öppnade sig och liknade i månljuset
silfverfloder. Upptornad till femtio fot höga,
darrande berg, hade den omgifvande isen ett verkligen
hemskt utseende; om man begaf sig ut på istäcket hörde
man till och med under den så kallade lugna tiden ett
störande, qvidande läte från detsamma. Synnerligen
orolig var natten den«20-21 November, då forstäfven
angreps af en samling isblock, som, framträngande
under ett doftande buller, hotade att begrafva
fartyget. Famns-vidt och i form af kölrummet i
ett fartyg, hade isvallen skilt sig från fartygets
förstäf. Tigande åskådade vi, huru isblocken, hvilka
närmade sig alltmera, splittrade ungisen, hvars
fruktansvärda brak genljöd i fartyget - då ett blidt
öde gjorde ett slut på deras framåtryckande. Manskapet
fick ännu en grogg på natten för att muntra upp sig.
Undantagande intellektuella sysselsättningar hade vi
nu nästan ingen annan förströelse, än små utfärder
i släda, med samtliga hundarna förspända. Vi drogo
vanligen ut i två små slädar, och om månen icke lyste,
höllo vi alltid bössorna i handen, färdiga att aflossa
dem i hvilket ögonblick som helst-, ty mörkret och
den ojämna isen ålade den största försigtighet mot
björnar. Då jag for ut ensam hade jag till och med
hanen på bössan spänd. Blott på ett ringa afstånd var
det möjligt att se fartyget-, endast genom att noga
iakttaga våra fotspår kunde vi finna återvägen till
detsamma. Dylika Utflygter voro dessutom förknippade
med en annan fara - den att blifva afskurna från
fartyget genom de kringdrifvande isstyckenas
upptorning. I vild fart ilade spännet öfver den
svigtande unga isen, då denna började uppstapla sig
till en framåtryckande vall. Äfven hundarna voro
medvetna om de unga isbanornas osäkerhet-, endast
motvilligt gåfvo de sig ut på dem. De afskydde dem
redan för det våta saltlagrets skull och det rådde
mellan dem en hemlig öfverenskommelse att gömma sig
undan i kolhuset, då de sågo att det var fråga om
en utfärd.
December kom utan att ställningen förändrades. Vårt
lefnadssätt blef allt enformigare och det var nu
omöjligt att skilja dag från natt. Endast isen delade
icke det allmänna lugnet och försofihingen. Den
var outtröttlig i sina hotelser; ingen enda dag
förgick utan rörelser i densamma. Temperaturen
var nu öfver hufvud taget tjugonio grader kall;
den 26 December rådde den starkaste kölden: - 30
grader. Anmärk-ningsvärdt är, att den förherrskande
sydostvinden medförde den lägsta temperaturen och
att kölden gaf sig vid nordlig vind.
Då det vid midten af December åter blef månsken,
gjorde vi något längre Utflygter, hvilka gingo öfver
vidsträckta vakar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
